Blir osmartare? Hjälp!

Ja hi hih hihi hihihi

Ämnena blir svårare ju högre du kommer. Jag vet inte så mycket om högstadiet, eftersom jag jobbar som gymnasielärare, men på guýmnasiet hadlar det mycket om att du ska kunna resonera och dra slutsatser. Medan det tidare räckt att plugga fakta måste man i högre kurser lära sig se samband, och det är svårt. 

Det jag funderar på är HUR du pluggar. Gör du anteckningar? Tankekartor? Läser du bara igenom läxan eller försöker du sammanfatta med egna ord och göra tankekartor över hur begreppen hänger ihop? Kan föräldrar eller lärare visa dig hur man gör för att reda ut vad som är viktigt i en text och hitta sambanden? OOm du har en mentor i skolan, prata med hen om just detta!

En bra studieteknik kommer att ta dig långt! Det finns studier som visar att flit och ambition är viktigare än att vara "smart" när det gäller att bli framgångsrik (bland annat har Zlatan intygat att han INTE var bäst i laget som 15-åring), så sluta intala dig att du är "osmart" och att det är förklaringen. 

Hur har du det med stress? Jag upplevde samma sak i skolan som du gör och förstod aldrig vad som hände. I vuxen ålder blev jag sjukskriven pga stress.

Ett av de tydligaste tecknen på att jag stressar för mycket är att jag blir ?korkad?. Jag blir helt klart osmart och hjärnan blir som sirap. Går det för långt börjar jag tappa ord och får svårt att förstå vad folk säger.

Det kluriga för mig var att jag hade svårt att känna att jag var stressad. Det tog ganska lång tid och en rejäl svacka för att känns igen kroppens och psykets signaler. Av någon anledning visste jag inte riktigt vad stress var och förknippade ordet stress med någon annan känsla än den känsla som jag nu förstår är stress.

Hade någon frågat mig på gymnasietiden om jag var stressad hade jag utan tvekan sagt nej! Däremot hade jag kanske svarat att jag hade en del ångest och framförallt prestationspanik.

När det gäller matten finns det bra genomgångar på You tube som man kan titta på om man fastnar när man sitter hemma. 

Angående studietekniker har jag som tur är väldigt bra minne så brukar räcka med att läsa igenom en gång... Problemet är väl att jag inte förstår från första början.
Och jo, jag är superstressad tyvärr. Har nog ärvt det av min mamma som har varit utbränd och har även OCD som påverkar mitt liv dagligen, är lite av en perfektionist hahah.
Min pappa hjälper mig med matte då han jobbar med det, men inte ens det hjälper. Har testat en massa olika metoder för matten men allt blir bara ett stort frågetecken.

Känner igen mig så i det du skriver! Försök att inte få panik. Du är inte dum i huvudet, och antagligen inte ett geni heller. Men man behöver inte vara ett geni för att bli läkare eller gå någon annan högre utbildning.

Be dina lärare om hjälp när det är svårt/när du inte förstår. Du kommer fatta bara du får tänka i lugn och ro, men det underlättar om någon förklarar.

Lägg ner "lagom" mycket jobb på skoluppgifterna så att du blir klar och hinner göra roliga saker också.

Fundera inte så mycket på om du är smart eller inte, bestäm dig för vad DU vill göra och vilka mål du ska ha, och jobba mot det. Motivation är asviktigt. Att gå och fundera över sin iq är meningslöst.

Du, jag känner igen det där. Det är nog ganska vanlig. Det var lite så för mig också, och min son har också märkt det. Det blir ju svårare och dem ämnena som man inte har så där helt lätt för får man inte toppenbetyg i längre. Eller om man absolut vill ha lika bra betyg, så måste man lägga ner mycket mer jobb. Det är nog ganska vanligt att det går så.

Så, du blir inte osmartare, det blir svårare. Vilket inte betyder att det blir svårare hela tiden. Man märker det kanske mest när det är skillnad mellan att inte behöva plugga extra till att man plötsligt måste lägga ner tid på det. Då märker man en skillnad. Försök helt enkelt lägga ner lite mera tid på ämnena som du inte har så lätt för. Och kanske vill du ändå jobba med något annat än just naturvetenskap sen i vuxenlivet.

Tack för alla svar! Uppskattar det verkligen. Kan också tillägga att jag ofta får kommentarer att jag lär mig annorlunda. Kan knappast koncentrera mig om det inte är tyst och både mina föräldrar och min mattelärare säger att jag är "för smart" för matten vi gör, medveten om att det låter skumt men dom hävdar att det är för att jag tänker på ett annorlunda sätt och ställer frågor som det inte finns svar på. Dom grejerna alla andra fattar förstår inte jag men svåra bråk kan jag ofta göra. Jag är väldigt strategisk av mig och gillar att veta exakt vad som gäller och vad jag behöver göra. Vet någon om det innebär något speciellt? :)

Svårt att säga. Alla lär sig olika. Jag är själv språklärare, så jag vet inte så mycket om olika inlärningssätt i matte. Jag minns att jag själv var jättebra i matte fram till 8:an eller 9:an och efter det fattade jag plötsligt knappt någonting. Och det var för att det blev för abstrakt för mig. Jag hade väldigt svårt att förstå det. Det går förstås ändå om man får det förklarat riktigt bra. Det kan ju vara något annat hos dig. Är det att du tänker för abstrakt? Nej, jag vet inte i det här fallet. Fråga mattelärare, det är de som kan veta. Eller folk som har haft liknande problem.