Mini2015

Äldre 21 May 10:10

48 svar

Hur kommer vi framåt med vår treåring?

Vår son fyller snart tre år och är oerhört krävande. Det är på en sådan nivå att omgivningen reagerar (förskola, vänner och dläktingar), alltså inte sådant trots som hans vänner och familjemedlemmar i samma ålder går igenom. Han har ingen som helst respekt för oss föräldrar och lyssnar inte på vad vi säger i något läge alls utan gör direkt precis tvärt emot vad vi säger till honom. När vi säger till honom eller blir arga så skrattar han. Om vi lyfter bort honom eller tar ifrån honom saker så skriker han och sparkar. Han kastar saker omkring sig hela tiden och tar allt som han vet att han inte får röra. Han klättrar upp på saker, välter inredning (t ex TV) och medan vi räddar TV:n springer han vidare och tar sönder nästa grej. Han kastar mat vid matbordet och kissar på sig direkt, medvetet, när vi tar av honom blöjan och på med kalsonger för ?potträning? och sedan skrattar han åt det (han kissar på pottan på föris men vägrar hemma). Får han inte som han vill skriker han primalvrål och får utbrott. Han lyssnar inte alls när vi pratar med honom och försöker förklara utan skakar på huvudet och försöker springa/krypa/åla sig iväg och skriker ?nej? så det slutar alltid med att vi blir arga och att han får hysteriska utbrott. Att han får plocka eller torka upp efter sig hjälper bara för stunden, nästa dag är det likadant igen. Han vägrar också att testa nya saker här hemma, som t ex att cykla på sin trehjuling eller åka på sin Bobbycar, han surar bara ihop när vi försöker visa hur man trampar eller puttar sig framåt med benen och vägrar försöka. Samma sak gäller med vad än vi ska visa eller försklara, t ex pottan. På förskolan säger de att han har samma beteende men att han försöker när de säger till honom, till skillnad från med oss.

Hans vänner kan ha det här beteendet delar av dagen eller i perioder men för vår kille har detta pågått konstant, varje minut, varje dag i ett år nu - sedan han började förskolan för över ett år sedan och förmodligen såg hur de andra barnen betedde sig (innan det var han en ängel på alla sätt). Han är väldigt smart och vet egentligen hur han ska göra, på förskolan är han en ängel och världens föredöme enligt personalen. Han lyssnar och gör precis dom han blir tillsagd, äter fint, går på pottan osv. tills dess att jag kommer och ska hämta honom, då blir han som förbytt och jag får bära ut en hysteriskt skrikandes och sparkandes unge, efter 15-30 minuters lirkande för att han ska följa med frivilligt, och personalen säger att de är chockade, att det inte är samma barn som de känner osv.

Här hemma har vi testat allt och vi går snart in i väggen, vi orkar helt enkelt inte bråka längre om precis ALLT varje sekund, varje minut. Han har dessutom en fyra månaders lillebror nu som inte får sova på dagarna på grund av storebrors utbrott/kastande/skrikande/smällande. BVC säger att han är mogen och stor nog för att sluta med blöjor nu men vi kommer ingen vart med någonting här hemma på grund av hans ?fas?.

Vi är konsekventa, bestämda, vi visar och förklarar innan, vi ger mycket beröm och det blir konsekvenser av hans negativa beteende, vi blir tillslut arga och ledsna, han får sitta på sitt rum när han skriker och vrålar och så vidare. Det känns verkligen som om vi försökt med ALLT men inget blir bättre mer än för stunden.

Är det någon som har en universallösning på lut?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-05-21 10:15
Måste lägga till att han är väldigt smart och vi kan sitta och ha långa konversationer om saker på ett lugnt och sansat sätt där han är väldigt förståndig osv. Han visar mycket känslor, kan sitta och gråta till Pippi Långstrump när Pippi är ensam osv.

Mini2015

Äldre 21 May 12:12

#11

sextiotalist skrev 2018-05-21 11:45:17 följande:

Åh, utan djupare kunskap, det låter som en oerhört smart liten kille som vill mer än vad han klara av och är frustrerad pga detta, men verkar ha svårt med förändringar.

Men vad händer om ni låter honom ha sitt utbrott, han får bli tvärarg och rasa ut tills han blir trött.

Belöningssystem tror jag han är för smart för, men varför inte mål. Små mål, som känns som en lagom utmaning för honom.

Men föreberedelser att han vet vad som kommer att hända. Skaffa ett tidtagarur så sätter ni uret 10 minuter innan frukost, då får han en utmaning, hur lång tid tror han att tio minuter är, hinner han bygga klart det han vill, kan han hinna lägga ner de där röda leksakerna i backen innan 10 minuter har gått. Dvs han får möjlighet att utmana sig själv och han vet vad som väntar efteråt.

Vi låter honom alltid ha sitt utbrott och då tjurar han antingen länge efteråt och går lös på något som han inte får eller så börjar han gråta husterinskt tills han kräks, eller så gråter han och vill kramas. Sedan börjar allt om igen.

Vi har försökt med mål men han vägrar göra något som vi säger eller föreslår i vardagen. Belöninssytem har inte heller funkat som du säger. Det är som om han har en enorm prestige och att han blir totalt kränkt och förnedrad om han skulle vika sig minsta millimeter mot oss.

Jag tror inte att han förstår det där med tid och att hinna utföra saker inom en viss tid. Jag kan absolut testa men min erfarenhet säger att han bara kommer gå därifrån.

Ensammamma2016

Äldre 21 May 12:23

#12

Du skriver att det pågått i ett år men jag undrar ändå om det förvärrats sedan lillebror kom? Eller påverkade din graviditet er relation på något sätt som tar honom hårt, att du t.ex inte kunde bära?

Mini2015

Äldre 21 May 12:45

#13

Ensammamma2016 skrev 2018-05-21 12:23:13 följande:

Du skriver att det pågått i ett år men jag undrar ändå om det förvärrats sedan lillebror kom? Eller påverkade din graviditet er relation på något sätt som tar honom hårt, att du t.ex inte kunde bära?

Nej det har varit lika illa under hela tiden sedan han började förskolan. Jag har burit på honom lika mycket under graviditeten som tidigare. Det enda som kanske ändrades var att jag inte orkade bråka lika mycket som tidigare från att jag var i 6:e månaden ungefär, men då hade hans beteende pågått i över ett halvår redan.

Mini2015

Äldre 21 May 23:00

#14

Ingen som har varit i samma sits och har tips?

(Ursäkta kass stavning i tidigare inlägg, har lite problem med telefonen.)

Virre104

Äldre 22 May 12:54

#15

Det låter som att det har hänt mycket i din pojkes liv det senaste året! Han har börjat förskolan och har fått ett litet syskon inom en rätt så kort period. Jag tror ni behöver backa ett steg tillbaka och låta honom få vara "liten" igen. Lägg alla krav på ex potträning på hyllan för ett tag det kan ni ta upp senare när han är mer lugn i sig själv strunta i vad alla tycker att han är mogen !för jag tror det är ett sätt för honom att signalera att detta inte är helt rätt för honom just nu. När han började förskolan var detta säkerligen en rätt så stor omställning för honom efter att ha varit hemma med er han kanske kände att dom på förskolan förväntar sig att han ska göra saker som dom tycker att han är mogen för och när han sen kommer hem till er så släpper han på alla måsten för att det blir för mycket för honom just nu. Sen har han också fått ett syskon hemma som tar mycket uppmärksamhet då kan det hjälpa att han också får känna sig "liten" igen vill han tillexempel bli matad under en period istället för att äta själv så låt honom bli det så småningom kommer han på att det är roligare att äta själv och då kommer han att göra det. Man får ibland välja sina strider och ta en funderare "vilka saker kan jag släppa på och vilka regler måste vi ha" Det kanske känns okej att mata sitt barn under en period eller ex lägga potträningen på hyllan men när det kommer till att kasta saker eller göra saker som är farligt måste man sätta gränser. Om ditt barn blir arg och börjar skrika eller slingra sig bort när du ska förklara att något är fel så låt honom skrika färdigt innan du pratar med honom för annars blir det bara värre vänta in tills gråten kommer eller att han har lugnat ner sig då kan du säga att du förstår att han var arg ex för att han inte fick leka sen ska du förklara vad som inte man fick göra ex du fick inte leka för att vi ska gå och lägga oss och sen trösta. Var konsekvent i ditt handlande och pendla inte fram och tillbaka. Jag tror att det är en jobbig period i din pojkes liv just nu som visar sig på detta sätt troligtvis vet han inte om han ska vara stor eller liten men med eran hjälp så kommer han snart bli lugn och trygg igen. Det är såklart jätte jobbigt inte bara för honom utan också för er! Vänd er till Bvc om det är jobbigt för dom är till för att ni ska få stöttning och hjälp!

Virre104

Äldre 22 May 13:14

#16

Glömde fråga om hur era rutiner ser ut under en dag?

nirakanna2

Äldre 22 May 14:29

#17

Detta låter kanske dömande, men är inte tänkt så. Tonen i TS är lite att barnet är utstuderad och gör en massa elände på flit, men jag tror inte att så små barn kan vara så utstuderade. Vi har haft mycket nytta av lågaffektivt bemötande och tänket "barn gör rätt om de kan". När det gäller 3-åringar generellt försöker jag tänka mycket känslor i liten kropp och när de inte kan härbärgera dem blir det kaos. Kan han vara en väldigt smart kille som behöver mer intellektuella utmaningar hemma? Är det strukturen på förskolan som hjäkper till? De använder kanske bildschema eller så finns en invand rutin typ frukost-toa/handtvätt-klä sig för utelek-gå ut etc som han saknar hemma? Sen ÄR vissa barn mer viljestarka än andra ..... ????

sextiotalist

Äldre 22 May 15:47

#18

nirakanna2 skrev 2018-05-22 14:29:55 följande:

Detta låter kanske dömande, men är inte tänkt så. Tonen i TS är lite att barnet är utstuderad och gör en massa elände på flit, men jag tror inte att så små barn kan vara så utstuderade. Vi har haft mycket nytta av lågaffektivt bemötande och tänket "barn gör rätt om de kan". När det gäller 3-åringar generellt försöker jag tänka mycket känslor i liten kropp och när de inte kan härbärgera dem blir det kaos. Kan han vara en väldigt smart kille som behöver mer intellektuella utmaningar hemma? Är det strukturen på förskolan som hjäkper till? De använder kanske bildschema eller så finns en invand rutin typ frukost-toa/handtvätt-klä sig för utelek-gå ut etc som han saknar hemma? Sen ÄR vissa barn mer viljestarka än andra ..... ????

Jag ser framför mig en liten kille, smart, hög integritet och envis som synden. Känner igen lite i vår egen son, som var en solstråle och väldigt lätt i den offentliga miljön, men kunde få rejäla vansinnesutbrott hemma, men ofta gick de hantera genom att låta honom vara eller hindra genom att ge honom utmaningar. För oss hjälpte skogspromenader där han fick utlopp för sin kreativitet. Han var inte lika vild som ts son, utan det var "bara" utbrott som inte var fysiska.

Mini2015

Äldre 22 May 23:59

#19

Virre104 skrev 2018-05-22 12:54:11 följande:

Det låter som att det har hänt mycket i din pojkes liv det senaste året! Han har börjat förskolan och har fått ett litet syskon inom en rätt så kort period. Jag tror ni behöver backa ett steg tillbaka och låta honom få vara "liten" igen. Lägg alla krav på ex potträning på hyllan för ett tag det kan ni ta upp senare när han är mer lugn i sig själv strunta i vad alla tycker att han är mogen !för jag tror det är ett sätt för honom att signalera att detta inte är helt rätt för honom just nu. När han började förskolan var detta säkerligen en rätt så stor omställning för honom efter att ha varit hemma med er han kanske kände att dom på förskolan förväntar sig att han ska göra saker som dom tycker att han är mogen för och när han sen kommer hem till er så släpper han på alla måsten för att det blir för mycket för honom just nu. Sen har han också fått ett syskon hemma som tar mycket uppmärksamhet då kan det hjälpa att han också får känna sig "liten" igen vill han tillexempel bli matad under en period istället för att äta själv så låt honom bli det så småningom kommer han på att det är roligare att äta själv och då kommer han att göra det. Man får ibland välja sina strider och ta en funderare "vilka saker kan jag släppa på och vilka regler måste vi ha" Det kanske känns okej att mata sitt barn under en period eller ex lägga potträningen på hyllan men när det kommer till att kasta saker eller göra saker som är farligt måste man sätta gränser. Om ditt barn blir arg och börjar skrika eller slingra sig bort när du ska förklara att något är fel så låt honom skrika färdigt innan du pratar med honom för annars blir det bara värre vänta in tills gråten kommer eller att han har lugnat ner sig då kan du säga att du förstår att han var arg ex för att han inte fick leka sen ska du förklara vad som inte man fick göra ex du fick inte leka för att vi ska gå och lägga oss och sen trösta. Var konsekvent i ditt handlande och pendla inte fram och tillbaka. Jag tror att det är en jobbig period i din pojkes liv just nu som visar sig på detta sätt troligtvis vet han inte om han ska vara stor eller liten men med eran hjälp så kommer han snart bli lugn och trygg igen. Det är såklart jätte jobbigt inte bara för honom utan också för er! Vänd er till Bvc om det är jobbigt för dom är till för att ni ska få stöttning och hjälp!

Vi gör exakt så som du skriver och det hjälper som sagt bar för stunden. Efter någon timme upprepar sig samma sak igen men i en annan situation. Vi är oerhört konsekventa, försöker vara väldigt pedagogiska och har rutiner som vi följer varje dag (vi har varit med mycket på förskolan och följer deras rutiner och tider för att han ska hålla samma schema hela veckan). På förskolan finns många barn så de hinner inte kräva så mycket mer än standardsaker som att tvätta händerna efter maten osv, men sådant gör ju även ettåringarna.

Mini2015

Äldre 23 May 00:09

#20

nirakanna2 skrev 2018-05-22 14:29:55 följande:

Detta låter kanske dömande, men är inte tänkt så. Tonen i TS är lite att barnet är utstuderad och gör en massa elände på flit, men jag tror inte att så små barn kan vara så utstuderade. Vi har haft mycket nytta av lågaffektivt bemötande och tänket "barn gör rätt om de kan". När det gäller 3-åringar generellt försöker jag tänka mycket känslor i liten kropp och när de inte kan härbärgera dem blir det kaos. Kan han vara en väldigt smart kille som behöver mer intellektuella utmaningar hemma? Är det strukturen på förskolan som hjäkper till? De använder kanske bildschema eller så finns en invand rutin typ frukost-toa/handtvätt-klä sig för utelek-gå ut etc som han saknar hemma? Sen ÄR vissa barn mer viljestarka än andra ..... ????

Nja, inte utstuderat men man ser på honom hur han tänker om jag t ex ber honom göra något och sedan ler och säger (eller skriker) NEJ och sedan springer han iväg eller så slår han mig. Man liksom ser att han funderar på om han ska lyda eller ej (vilket så klart är trots men som börjar tära på oss).

Vi har väldigt bra rutiner här hemma, vi följer förskolans rutiner och tider för att han ska få kontinuerliga tider hela veckan.

Det kan vara så att han behöver mer intellektuella utmaningar. Han började bygga mönster redan när han var ett år (t ex lägga klossarna i färgordning; röd, grön, blå, röd, grön, blå osv, eller röd, röd, grön, grön, blå, blå eller varannan grön och varannan röd och allt skulle vara exakt i linje/på rad).

Hur kommer vi framåt med vår treåring?

INNEHÅLL