Mini2015

Äldre 21 May 10:10

48 svar

Hur kommer vi framåt med vår treåring?

Vår son fyller snart tre år och är oerhört krävande. Det är på en sådan nivå att omgivningen reagerar (förskola, vänner och dläktingar), alltså inte sådant trots som hans vänner och familjemedlemmar i samma ålder går igenom. Han har ingen som helst respekt för oss föräldrar och lyssnar inte på vad vi säger i något läge alls utan gör direkt precis tvärt emot vad vi säger till honom. När vi säger till honom eller blir arga så skrattar han. Om vi lyfter bort honom eller tar ifrån honom saker så skriker han och sparkar. Han kastar saker omkring sig hela tiden och tar allt som han vet att han inte får röra. Han klättrar upp på saker, välter inredning (t ex TV) och medan vi räddar TV:n springer han vidare och tar sönder nästa grej. Han kastar mat vid matbordet och kissar på sig direkt, medvetet, när vi tar av honom blöjan och på med kalsonger för ?potträning? och sedan skrattar han åt det (han kissar på pottan på föris men vägrar hemma). Får han inte som han vill skriker han primalvrål och får utbrott. Han lyssnar inte alls när vi pratar med honom och försöker förklara utan skakar på huvudet och försöker springa/krypa/åla sig iväg och skriker ?nej? så det slutar alltid med att vi blir arga och att han får hysteriska utbrott. Att han får plocka eller torka upp efter sig hjälper bara för stunden, nästa dag är det likadant igen. Han vägrar också att testa nya saker här hemma, som t ex att cykla på sin trehjuling eller åka på sin Bobbycar, han surar bara ihop när vi försöker visa hur man trampar eller puttar sig framåt med benen och vägrar försöka. Samma sak gäller med vad än vi ska visa eller försklara, t ex pottan. På förskolan säger de att han har samma beteende men att han försöker när de säger till honom, till skillnad från med oss.

Hans vänner kan ha det här beteendet delar av dagen eller i perioder men för vår kille har detta pågått konstant, varje minut, varje dag i ett år nu - sedan han började förskolan för över ett år sedan och förmodligen såg hur de andra barnen betedde sig (innan det var han en ängel på alla sätt). Han är väldigt smart och vet egentligen hur han ska göra, på förskolan är han en ängel och världens föredöme enligt personalen. Han lyssnar och gör precis dom han blir tillsagd, äter fint, går på pottan osv. tills dess att jag kommer och ska hämta honom, då blir han som förbytt och jag får bära ut en hysteriskt skrikandes och sparkandes unge, efter 15-30 minuters lirkande för att han ska följa med frivilligt, och personalen säger att de är chockade, att det inte är samma barn som de känner osv.

Här hemma har vi testat allt och vi går snart in i väggen, vi orkar helt enkelt inte bråka längre om precis ALLT varje sekund, varje minut. Han har dessutom en fyra månaders lillebror nu som inte får sova på dagarna på grund av storebrors utbrott/kastande/skrikande/smällande. BVC säger att han är mogen och stor nog för att sluta med blöjor nu men vi kommer ingen vart med någonting här hemma på grund av hans ?fas?.

Vi är konsekventa, bestämda, vi visar och förklarar innan, vi ger mycket beröm och det blir konsekvenser av hans negativa beteende, vi blir tillslut arga och ledsna, han får sitta på sitt rum när han skriker och vrålar och så vidare. Det känns verkligen som om vi försökt med ALLT men inget blir bättre mer än för stunden.

Är det någon som har en universallösning på lut?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-05-21 10:15
Måste lägga till att han är väldigt smart och vi kan sitta och ha långa konversationer om saker på ett lugnt och sansat sätt där han är väldigt förståndig osv. Han visar mycket känslor, kan sitta och gråta till Pippi Långstrump när Pippi är ensam osv.

Mini2015

Äldre 23 May 00:12

#21

nirakanna2 skrev 2018-05-22 14:29:55 följande:

Detta låter kanske dömande, men är inte tänkt så. Tonen i TS är lite att barnet är utstuderad och gör en massa elände på flit, men jag tror inte att så små barn kan vara så utstuderade. Vi har haft mycket nytta av lågaffektivt bemötande och tänket "barn gör rätt om de kan". När det gäller 3-åringar generellt försöker jag tänka mycket känslor i liten kropp och när de inte kan härbärgera dem blir det kaos. Kan han vara en väldigt smart kille som behöver mer intellektuella utmaningar hemma? Är det strukturen på förskolan som hjäkper till? De använder kanske bildschema eller så finns en invand rutin typ frukost-toa/handtvätt-klä sig för utelek-gå ut etc som han saknar hemma? Sen ÄR vissa barn mer viljestarka än andra ..... ????

Ska också säga att det inte bara är på förskolan som han uppför sig som en ängel utan även hos morfar/farmor och farfar, kompisar, kusiner osv. I alla andra sammanhang förutom hemma alltså.

Mini2015

Äldre 23 May 00:13

#22

sextiotalist skrev 2018-05-22 15:47:47 följande:

Jag ser framför mig en liten kille, smart, hög integritet och envis som synden. Känner igen lite i vår egen son, som var en solstråle och väldigt lätt i den offentliga miljön, men kunde få rejäla vansinnesutbrott hemma, men ofta gick de hantera genom att låta honom vara eller hindra genom att ge honom utmaningar. För oss hjälpte skogspromenader där han fick utlopp för sin kreativitet. Han var inte lika vild som ts son, utan det var "bara" utbrott som inte var fysiska.

Det låter väldigt likt. Tyvärr blir ju tyvärr vår son fysisk och kastar, välter och slåss....

Mini2015

Äldre 23 May 00:14

#23

sextiotalist skrev 2018-05-22 15:47:47 följande:

Jag ser framför mig en liten kille, smart, hög integritet och envis som synden. Känner igen lite i vår egen son, som var en solstråle och väldigt lätt i den offentliga miljön, men kunde få rejäla vansinnesutbrott hemma, men ofta gick de hantera genom att låta honom vara eller hindra genom att ge honom utmaningar. För oss hjälpte skogspromenader där han fick utlopp för sin kreativitet. Han var inte lika vild som ts son, utan det var "bara" utbrott som inte var fysiska.

Det låter väldigt likt. Tyvärr blir ju tyvärr vår son fysisk och kastar, välter och slåss....

Mini2015

Äldre 23 May 00:22

#24

Idag hade vi tre bråk, först ett när jag skulle hämta på förskolan (han vägrade gå hem trots att alla andra 15-timmarsbarn gick), sedan ett när vi gick hem (han fick prova att gå själv hem för första gången och stack då ifrån mig gång på gång och var på väg rakt ut i gatan framför kommande bilar ett flertal gånger innan jag lyckades fånga in honom. Hans förskolekompisar i samma ålder går eller springer snällt på trottoaren och stannar när deras mammor säger till dem men inte min unge som hädanefter får fortsätta åka vagn, trots att han behöver röra på sig) och sedan ett hemma. Tillslut sa jag till honom att han fick gå upp på sitt rum och stanna där tills han blev glad och snäll igen. Efter ett tag ropade han på mig och vi kramades och pratade om vad som hade hänt och hur vi båda kände (precis som vi brukar göra efter bråk). Efter det var det lugnt resten av kvällen.

Mini2015

Äldre 23 May 07:16

#25

Tillägg till inlägget ovan:

Han har alltså fått vara i närheten av vägar och bilar dagligen förut, vi stannar alltid vid korsande vägar och säger; kommer det någon bil? Och så får han titta åt båda hållen innan man går ut. Detta gör vi flera gånger varje dag, så det var inte något nytt. Jag förstår att han inte förstår konsekvenser ännu och att han springer lite hur som helst om han får välja. Min poäng är att jag förklarat för honom hur han måste göra för att få gå och slippa vagnen som de andra barnen och det första han gör är att springa rakt mot trafiken så att bilar och bussar får tvärnita. Jag vill inte ha ett barn som hela tiden måste vara fastspänt för att han inte gör som vi säger men han gör precis tvärt emot allt (och omvänd psykologi funkar inte).

LFF

Äldre 23 May 08:40

#26

Mini2015 skrev 2018-05-23 00:22:47 följande:

Idag hade vi tre bråk, först ett när jag skulle hämta på förskolan (han vägrade gå hem trots att alla andra 15-timmarsbarn gick), sedan ett när vi gick hem (han fick prova att gå själv hem för första gången och stack då ifrån mig gång på gång och var på väg rakt ut i gatan framför kommande bilar ett flertal gånger innan jag lyckades fånga in honom. Hans förskolekompisar i samma ålder går eller springer snällt på trottoaren och stannar när deras mammor säger till dem men inte min unge som hädanefter får fortsätta åka vagn, trots att han behöver röra på sig) och sedan ett hemma. Tillslut sa jag till honom att han fick gå upp på sitt rum och stanna där tills han blev glad och snäll igen. Efter ett tag ropade han på mig och vi kramades och pratade om vad som hade hänt och hur vi båda kände (precis som vi brukar göra efter bråk). Efter det var det lugnt resten av kvällen.

Sele och koppel säger jag då angående att han springer ut i gatan. Då får han röra på sig men du har kontroll så han inte kan rymma. Vill man "gömma" funktionen lite så köp en SkipHop-ryggsäck med koppel på.

www.babyshop.se/zoo-mini-ryggsack-med-sakerhetsrem-apa/p/90134

Mini2015 skrev 2018-05-23 00:12:01 följande:

Ska också säga att det inte bara är på förskolan som han uppför sig som en ängel utan även hos morfar/farmor och farfar, kompisar, kusiner osv. I alla andra sammanhang förutom hemma alltså.

Då är det nog så att han håller ihop när han är borta och sen brister allt när han kommer hem till er där han känner sig extra trygg.

En av de bästa stunderna för mig var när mina killars förskolepedagog sa att de hade haft utbrott på förskolan just för att jag vet att de har bara utbrott när de känner sig riktigt trygga med någon. Lite paradoxalt att man blir glad över ett utbrott men det betyder ju att de verkligen litar på pedagogen och känner sig trygga med henne.

sextiotalist

Äldre 23 May 09:03

#27

Mini2015 skrev 2018-05-23 00:22:47 följande:

Idag hade vi tre bråk, först ett när jag skulle hämta på förskolan (han vägrade gå hem trots att alla andra 15-timmarsbarn gick), sedan ett när vi gick hem (han fick prova att gå själv hem för första gången och stack då ifrån mig gång på gång och var på väg rakt ut i gatan framför kommande bilar ett flertal gånger innan jag lyckades fånga in honom. Hans förskolekompisar i samma ålder går eller springer snällt på trottoaren och stannar när deras mammor säger till dem men inte min unge som hädanefter får fortsätta åka vagn, trots att han behöver röra på sig) och sedan ett hemma. Tillslut sa jag till honom att han fick gå upp på sitt rum och stanna där tills han blev glad och snäll igen. Efter ett tag ropade han på mig och vi kramades och pratade om vad som hade hänt och hur vi båda kände (precis som vi brukar göra efter bråk). Efter det var det lugnt resten av kvällen.

Det var väl inte så många bråk, men det var kanske en bra dag.
Detta med att springa, vi hade tur, vi hade en bra väg hem och sambon, som hämtade sonen, hämtade honom i vagnen och då var det rally hem (förstår att det inte går med en nyfödd hemma). Vi hade sele på sonen och alltid vagn i stan eller där det var bilar, mycket för att han hatade att hålla handen. Men vi bodde rätt bra, så det var lite bilar så hemmavid kunde han springa fritt (som jag skrev förut, så var det mycket promenader i skog).
Det jag inte gillade, var att du sa till honom att gå upp på sitt rum tills han blev glad och snäll igen. För mig är det inte alls rätt, att lära barnet att dra sig undan när man är på dåligt humör är inte fel, men jag hade nog sagt "nu är vi ifrån varandra, tills vi båda är på bättre humör, så slipper vi bråka"

Men jag gillar inte att barn ska vara snälla för att göra sina föräldrar nöjda

Mini2015

Äldre 23 May 10:47

#28

LFF skrev 2018-05-23 08:40:54 följande:

Sele och koppel säger jag då angående att han springer ut i gatan. Då får han röra på sig men du har kontroll så han inte kan rymma. Vill man "gömma" funktionen lite så köp en SkipHop-ryggsäck med koppel på.

www.babyshop.se/zoo-mini-ryggsack-med-sakerhetsrem-apa/p/90134Då är det nog så att han håller ihop när han är borta och sen brister allt när han kommer hem till er där han känner sig extra trygg.

En av de bästa stunderna för mig var när mina killars förskolepedagog sa att de hade haft utbrott på förskolan just för att jag vet att de har bara utbrott när de känner sig riktigt trygga med någon. Lite paradoxalt att man blir glad över ett utbrott men det betyder ju att de verkligen litar på pedagogen och känner sig trygga med henne.

Har inte känt mig bekväm med sele, det känns så fel att koppla ett barn, men det får väl bli så då. Jag kommer dock skämmas ögonen ur mig.

Poppy75

Äldre 23 May 10:48

#29

Tre bråk på en dag med en treåring är inte särskilt mycket tycker jag.

Jag fick öva länge med mina killar innan de kunde gå själva i trafiken. När vi var nära trafik fick de hålla mig i handen eller så höll jag ett stadigt tag om kläderna så att de inte kunde springa iväg. Det var bara när vi var långt från en väg som jag vågade släppa dem i början. Sen var det bara när de var pigga på väg till föras som det fungerade att gå alls i den åldern. På väg hem när de var trötta blev kaos så då var det bättre med vagn.

Jag tror att man får välja sina strider till det som är nödvändigt men också undvika strider som man inte kan vinna. Man ska aldrig bråka om mat och potträning. Risken är för stor att det blir en maktkamp som bara triggar en vägran hos barnet. Jag har själv minnen från barndomen där jag sitter vrålhungrig vid bordet men vägrar äta bara för att min mamma har sagt till mig att jag ska.

Mina killar fyllde fyra för ett par månader sedan och jag tycker att det har lättat betydligt nu. Vissa barn är mer följsamma och lättledda än andra och en del är mer viljestarka. Jag försöker tänka att det är en bra egenskap att vara viljestark och jag vet vilka de har fått det ifrån.

sextiotalist

Äldre 23 May 10:52

#30

Mini2015 skrev 2018-05-23 10:47:34 följande:

Har inte känt mig bekväm med sele, det känns så fel att koppla ett barn, men det får väl bli så då. Jag kommer dock skämmas ögonen ur mig.

Jag såg det som en säkerhetsåtgärd, bättre med sele än ett överkört barn, inte heller såg jag det som särskild trevligt för vare sig barn, föräldrar eller omgivning, men diverse konflikter som kunde undvikas.
Skämmas, det lade jag av med när jag fick barn

Hur kommer vi framåt med vår treåring?

INNEHÅLL