Min man är en högfungerande alkoholist, snälla hjälp mig hjälpa honom!

Han kommer inte förstå något innan han blir nykter.

Lämna honom.

Han kommer inte sluta förrän du lämnar honom som konsekvens av detta. Han måste alltså nå botten. Du är inte beroende av honom, men du möjliggör detta genom att stanna kvar, servera mat och se till att marktjänsten funkar. Att han är retlig är för att han mår dåligt själv av sitt drickande. Han måste ha alkoholen, och han VET att du och grabben inte gillar att han dricker. Så han dricker, men mår skit och därmed skyller han på dig. Han MÅSTE ju ha en syndabock!

Jag tycker du skall packa ett par resväskor och flytta ut för ett par månader med er son och se vad som händer. 

Tänk också på att hans hjärna är fysiskt skadad flera veckor efter han slutar dricka - om han nu slutar. Den är totalt spritindränkt. Så är han nykter en vecka så vänta med att flytta hem. Och gå till AAs systerklubb för närstående till alkoholister (har glömt vad den heter), och få stöd och tips.

Du kan aldrig göra det åt honom. Det är något han måste göra själv för att det ska fungera.

På ett sätt måste du vara tydlig med att du menar 100% allvar och det kan du aldrig backa ifrån om du tänker starta en process. För då kommer han inte ändra sig om han märker att han kan komma undan utan att förändras. Och på ett annat sätt behöver han stöd för att lyckas, så du bör inte lämna honom i sticket. Men du kan ställa ett ultimatum i stil med att du kräver nykterhet och vill hjälpa honom dit, men att du kommer tvingas lämna OM han antingen inte vill eller inte kämpar helhjärtat. Och tro inte att det löser sig över en natt eller är något som går att hantera utan ordentlug hjälp.

I grund och borten kan inte DU göra hans förändringar, men du kan påvisa allvaret genom att sätta ner foten och förklara att du inte vill leva såhär för det är ohållbart. Han kommer behöva ditt stöd men du ska inte vara en syndabock, utan gan måste ta sitt ansvar. Och det finns inga garantier för att han vill eller är redo att ändra sig. Och då får du fundera över hur du vill ha ditt liv och vad som är bäst för dig och barnet (som jag för övrigt lider mest med som påtvingas denna kaotiska tillvaro).

Han måste känna av konsekvenserna av sitt drickande PÅ RIKTIGT! Så länge du sopar banan för honom och täcker upp så gör han inte det. Du är ju en del av anledningen till att han är högfungerande.

Jag tycker som tidigare skrev, att du och sonen ska flytta ut så fort som möjligt i minst tre månader. Och kontakta alAnon så att du får hjälp att ta dig ur medberoendet. Det ska vara anonymt.

Har egen erfarenhet så känner verkligen med er alla. Kram!

Har just lämnat 15-årigt äktenskap av samma orsak.

DU KAN INTE ÄNDRA PÅ HONOM.

Han måste ha självinsikt och så länge han inte har det är det precis detta liv du får ha.

Han måste få konsekvenser av sitt drickande och det kommer han aldrig få så länge du sopar banan åt honom.

Att få repressalier på jobbet eller en soc-anmälning är EXAKT det som krävs för att han ska få självinsikt och bryta mönstret.

Så länge du beskyddar honom ser han ingen anledning till att sluta dricka. Förstår du det?

Håller med tidigare talare: sök stöd i en medberoendegrupp.

Så länge allt funkar har han ingen anledning att göra någon förändring, men att nå botten kan ta lång tid och är oerhört svårt att se för anhöriga även om ni flyttar ut och det påverkar även er negativt (han blir av med familj, jobb, körkort, hem, ev fängelse för fyllekörning, ekonomin körd i botten...).

Jag förstår att att du inte vill vänta ut att han själv ska ta beslutet. Första steget är att meddela att du inte längre tolererar att han utsätter sin familj för den mentala påfrestning det innebär.

Nästa steg är att sluta köpa sprit åt honom, vad gör det om han blir arg över det - han är ju ändå arg på dig.

Hota, och var beredd på att genomföra, med att kontakta hans arbetsgivare för att få hjälp med en behandlingsplan om han inte själv söker hjälp. Ge honom kontaktinformation till ett behandlingshem och en kort tidsfrist på 24 hr att kontakta dem. Känns det otryggt att vara hemma under tiden, åk bort.

Håller med alla andra, han kan inte bli hjälpt förrän han vill det själv.

Det kommer inte att bli bättre förrän han drivs av en stark inre kraft att sluta dricka (om ens då).
Det enda du kan gör är att se till att ditt barn slipper växa upp med detta omkring sig.

Och, kom ihåg att det är ingen annas fel att han dricker, missbrukare skyller ifrån sig. Sätt benhårt emot där för dig själv, tro inte på det en sekund.

Håller med

Så hemskt att läsa, dels för att ni har en fruktansvärd situation, dels för att du nästan exakt beskriver hur jag, min partner och vårt barn har det.

Största skillnaden är att det rör sig om 6-7 år för oss.

Lyckligtvis(?) har min partner faktiskt nyligen träffat en kurator. Två samtal har de haft. Fast jag är tveksam till att de kommer in på de verkliga problemen, utan att misstänker att min partner mest pratar om småsaker - dels för att komma därifrån, dels för att de djupa problemen är för obehagliga att prata om. Jag väntar och ser hur det utvecklas.

Tyvärr har jag inga råd alls. Visste jag hur man skulle göra skulle jag och min familj inte ha det som vi och ni har det.

Helt enig i vad alla säger, han måste själv inse det, vilket kan vara otroligt svårt. 

Jag tog hjälp av AA, skickade ett mail till dne lokala gruppen söndag kväll när det blev för mycket för min familj, (det gällde min pappa), och måndag morgon innan 09:00 ringde de upp mig för att stötta. 
Nu ville min pappa ha hjälp, så innan lunch hade min pappa redan tagit en kaffe med någon därifrån, och samma kväll gick han på sitt första möte, allt inom 24 timmar, superskönt

MEN, när de ringde pratade vi även mycket om hur vi som familj kan klara av vardagen, de hade speciella grupper för annhöriga, för att stötta, och jag ångrar så att jag inte hoppade på det tåget och fick det stödet, kanske det är något som skulle kunna hjälpa dig?

Hur som helst rekomenderar jag dig att kontakta dem, så får du stöd i allt detta i alla fall!

Som andra sagt, det finns tyvärr inte mycket du kan göra utöver att lämna honom. Vet inte huruvida dina chanser för ett hållbart förhållande med denna person är möjligt ett bra tag efter detta. Han kommer antingen bättra sig efter detta eller så går det åt andra hållet.. Men bättrar han sig så är det fortfarande en fråga om du skulle kunna vara med honom utan att han går tillbaks till det gamla.

Samt, du nämnde benzo missbruk också, vilket borde vara extremt alarmerande. Har själv varit omkring vänner som brukat genom livet, är själv en person som respekterar de val andra tar, alla dessa vänner har varit mycket trevliga vare sig de bara rökte på eller drog i sig tyngre droger. En sak jag lärt mig genom detta och som majoriteten som håller på också säger, det är att man ska undvika "piller knaprarna" (vilket syftar på benso missbrukare). Visserligen är din man primärt alkoholist, men vill endast förtydliga att när benso är med i leken så går det endast illa, samt så blir folk rent utsagt galna när dom kombinerar benso och alkohol.

Jag har växt upp så. Fördärvade hela min barndom. Var så otroligt stressande att aldrig veta hur en helg skulle bli eller hur läget var när man kom hem från skolan. Flydde hemmet tidigt, direkt efter gymnasiet och var mycket hos pojkvän under gymnasiet tiden för att slippa vara hemma. Har ägnat mycket av mitt vuxna liv att försöka förstå varför min mamma valde att inte skydda mig från stressen och separera. Hade varit så skönt att ha ett tryggt hem att vara i och komma hem till. Även om då pappa kanske hade gått ner sig mer som ensam. Det är ändå hans val. Mamma trodde det var bäst att han bodde hos oss men hon har nog aldrig förstått hur extremt det påverkade min barndom. Förstår än idag inte hur jag stod ut så dåligt som min pappas beteende fick mig att må. Ändå var han aldrig dum bara så äckligt att se honom.

Han är nykter idag men återfaller han kommer jag inte att träffa honom förrän han är helt nykter igen.