Ni som fått känslor för någon annan, lämnade ni er partner eller stannade ni kvar?

Jag blir förälskad lite då och då. Jag stannar kvar hos min man för honom älskar jag.

Jag berättar om det för honom varje gång. Vi tar det med ro. Jag har lätt för att falla för folk, och det går över när jag gått och varit kär en stund. 

Jag vill försöka att fortsätta behålla båda två, om jag kan... ... Med vänlig hälsning, Pentra

Jag är glad över att du är lyckligare nu :) Hur gamla var du och din exman när ni träffades? Går det att beskriva på vilket sätt du inte var lycklig? Trodde du under den perioden att du var lycklig?

Jag önskar att jag också kunde vara så lugn med att det kanske inte kommer hålla för evigt. Men för mig så är det mitt första riktiga förhållande, träffades när jag var 20 år gammal. Vi har dock inte varit tillsammans särskilt länge, några år bara. Jag tvivlar väldigt mycket på om vi faktiskt är rätt för varandra, men samtidigt är jag rädd att jag tar allt för givet och att gräset faktiskt inte är grönare på andra sidan.

Hur gamla var ni när ni träffades? Kan du i efterhand se när det egentligen gick utför så att säga? Hur ser ditt liv ut idag?

Jag lämnade... Var inte otrogen eller liknande, men fick känslor för en annan man. Jag hade blivit lite småförälskad i andra ett par gånger innan men alltid ignorerat det och fortsätt i mitt förhållande. Den här sista gången så kände jag att nu fick det räcka. Inte rätt för min dåvarande.... så jag lämnade, blev en tid senare tillsammans med min förälskelse och upptäckte ett nytt liv där jag är helt tillfreds. Finns inte längre en tillstymmelse till att bli intresserad av någon annan för jag har hittat den bästa för mig :) Vi har gått genom mycket sen dess och stått fast genom stormarna.

Jag var 20 när vi träffades. Jag var absolut förälskad då men jag kände ganska snart att han nog inte var mannen i mitt liv, som jag skulle åldras med. Ändå skaffade vi barn och hade det ett rätt bra liv. Vi bråkade inte så mycket och hade kul tillsammans. Han var väldigt hängiven och stöttande, en mycket fin person.

Jag har haft fruktansvärt dåligt samvete över att jag stannade så länge som jag gjorde, mest för hans skull. Han förtjänade någon som älskade honom mer. Men även för min egen skull så klart. Känner mig skyldig. Samtidigt som barnen fick ha oss båda under småbarnsåren, det var väl ändå nåt bra. Och som sagt var ur vårt förhållande kom våra fantastiska barn.

Det som saknades var starka känslor och djupare förståelse. Jag led oerhört av det. Det var som en stor pusselbit i mitt liv saknades. Den har jag nu.

Får då och då känslor för andra. Det är normalt med små förälskelser och betyder inte att ens äktenskap är dåligt eller bör kastas bort. Jag lämnade givetvis inte min make och känslorna för andra försvann. Gräset är inte grönare på andra sidan, bara annorlunda.

Levde i ett förhållande sedan 14 år tillbaka som inte var sunt för fem öre, men hade kämpat i många år. En förälskelse fick mig att definitivt lämna det förhållandet. Blev ihop med den nya men gick isär efter något år. Kort efter det fann jag min nuvarande partner som jag Idag lever ihop och har fått barn med.

Ångrar inte att jag lämnade mitt första förhållande för någon annan, det var en spark i baken ut ur ett förhållande som pågått allt för länge. Däremot hade jag nog valt en annan man än han jag föll för. Men det är historia idag, jag och min första sambo har en del kontakt (dessutom är han släkt med min nuvarande så helt kan jag inte bryta med mitt ex).

Tack så mycket för dina fina råd :) Jag vet att det är väldigt svårt att ge andra råd på det här sättet, men tycker ändå att det är givande att få andras perspektiv också. Innan min första lilla förälskelse så kände jag som du, man vet när det är rätt. Har dejtat en hel del innan jag träffade min nuvarande, och efter att jag träffat honom så kunde jag inte förstå hur jag ens kunde ha dejtat dessa män, de var ju inget i jämförelse. 

Jag känner också att det egentligen inte finns någon direkt anledning till att göra slut. Han är en underbar man och han får mig att skratta, vi har samma värderingar, jag gillar hans släkt och han gillar min släkt. Men ändå så uppstår dessa förälskelser som får mig att tvivla. Är det bara jag som alltid kommer ha det problemet? (Din historia får mig att hoppas på att det inte behöver vara så). Tänker jag irrationellt bara för att jag nu är inne i en förälskelse?

Du har så rätt! Jag hade aldrig lämnat i hopp om att starta något nytt på en gång. Ska jag lämna så ska det vara för att jag kommit till insikt att förhållandet inte gör mig lycklig och att jag mår bättre ensam. 

Ja det låter lite som att ni "växte upp" ifrån varandra. Men det måste ändå varit skönt att båda kände samma sak. 

Vad roligt att höra att du funnit en mer passande partner! All lycka till er :)

Hur långt in i ert förhållande började du få känslor för andra? Och när upphörde de?

Hur långt in i ert förhållande började du få känslor för andra? Och när upphörde de?

På vilket sätt var det inte sunt?

Skönt att höra att allt löste sig inte slutändan :) Utifrån vad jag hört så verkar det som att den där förälskelsen blir lite förskönad när man är i sitt förhållande, och i många fall bara en indikation på att något inte stämde. Att det är lite mindre viktigt vem man blir förälskad i, vilket sedan märks när man tar det steget. Verkar inte vara ett ovanligt fenomen iaf.

För mig blir det lite samma om vi skulle bryta upp. Vi skulle behöva ses på diverse släktsammankomster, så man blir ju inte helt fri från varandra om man säger så.