Hur hantera mina känslor vid raseriutbrott?

Förstår dig fullkomligt, är i samma sits och vet inte hur jag ska hantera vår omöjliga treåring. Själv gråter jag öppet inför honom när vanmakten och tröstlösheten blir för stor men jag är rädd att det skadar honom mentalt att se att han gör mamma så ledsen gång på gång. Att han istället får onormala skuldkänslor över något som han inte kan styra. Eller så utgår jag för mycket utifrån mig själv, hade själv för mycket skuldkänslor som barn och hade alltid en känsla av att det var på grund av mig som folk i min omgivning var arga/ledsna/mådde dåligt. Tyvärr kan jag inte hjälpa dig mer än att säga att du inte är ensam och att jag undrar samma sak som du.