Hur hantera mina känslor vid raseriutbrott?

Jag har en bebis och en treåring. Treåringen får hysteriska utbrott minst en gång om dagen och blir arg och skriker. Jag tappar tålamodet och känner stark vrede.

På morgonen är hon gnällig från start och ska gärna pilla på mig tills jag vaknar. Det blir en dålig start på dagen. Sen måste man bara jättepedagogisk och lirka och vara duktig mamma, för annars blir det världens motstånd och säger jag nej blir hon triggad och arg

Jag vill bara ta bebisen och gå därifrån. Bebisen är så liten och söt och snäll, och äldsta "bara" bråkar.

Jag är rädd att äldsta kommer känna av detta och känna sig oönskad och oälskad i jämförelse. Jag älskar båda djupt, men äldsta är så påfrestande och utmanande.

Hur ska jag hantera mina känslor?

Förstår dig fullkomligt, är i samma sits och vet inte hur jag ska hantera vår omöjliga treåring. Själv gråter jag öppet inför honom när vanmakten och tröstlösheten blir för stor men jag är rädd att det skadar honom mentalt att se att han gör mamma så ledsen gång på gång. Att han istället får onormala skuldkänslor över något som han inte kan styra. Eller så utgår jag för mycket utifrån mig själv, hade själv för mycket skuldkänslor som barn och hade alltid en känsla av att det var på grund av mig som folk i min omgivning var arga/ledsna/mådde dåligt. Tyvärr kan jag inte hjälpa dig mer än att säga att du inte är ensam och att jag undrar samma sak som du.

Hur hantera mina känslor vid raseriutbrott?

INNEHÅLL