Anonym (Nn) skrev 2018-05-07 21:06:23 följande:
Jag kan bara instämma. Efter 13 år som ensamstående. Jag har varit tillsammans med två st i ca ett år var under denna tiden. Men vi bodde aldrig ihop. Sov inte ens ihop alla dagar i veckan. Den ena träffade jag i princip varannan helg. Kan säga att det ändå var HELT otroligt vilken skillnad. Killen handlade mat på vägen hem. Bara det att han tog hand om disken efter maten...
Och ibland LAGADE maten. Och den ena killen hade bil och vi kunde STOR-handla (jag har inget körkort). Det var guld värt. Slippa bära hem tunga kassar från bussen.
Nu har jag bara ett barn men jag är dessutom sjuk i utmattningssyndrom. Har legat på sjukhus i omgångar för flera operationer. Lever med kronisk smärta. Jag FATTAR inte vad friska människor i förhållanden klagar på. Det är för mig en gåta.
Det finns mängder med ensamstående, flerbarnsmammor som är sjuka och har barn med funktionsnedsättningar. Dessa kvinnor undrar nog vad tusan du klagar på. Det finns alltid någon som har det värre.
Jag har två barn med min fina, underbara make. Jag har det riktigt bra och klagar inte. Menibland blir jag stressad, trött och känner mig otillräcklig. Jag har hästar som jag vill rida mer, ett krävande jobb och ett enormt boende som kräver mycket. Vi skapar våra liv själv och det är inte en tävling i lidande. ALLA har rätt att känna sig trötta och slitna ibland. Till och med du trots att du bara har en endaste unge att ta hand om.
