Att vara gift och gemensamt ta hand om hus och hem verkar vara himmelriket

Jag är gift med mina barns pappa. Han är en jättebra pappa och make och vi älskar varandra. Vi är ett superbra team som håller igång tillsammans. Han hämtar och lämnar på fritids/skolan, han förbereder middagen och fixar med huset.

Men riktigt sådär perfekt som du målar upp det är det naturligtvis inte. Vi bråkar och har olika viljor. Man får ju aldrig bara vara utan att saker ska hända jämt. Det är flera år sedan jag fick titta på en film eller en tv-serie utan att ägna mannen uppmärksamhet samtidigt.

Vi har helt gemensam ekonomi och jag är mer spara och han är slösa. Han lever för dagen och gör slut på sin lön på tre dagar och jag ska då swisha. Jag vill spara lite pengar och åka ut på en långresa/köpa nyare bil/renovera hemma. Han vill ta en utflykt till ortens pizzeria och på sin höjd åka en all-inclusive-vecka till Kreta.

Han hatar sitt jobb och drömmer om pensionen. Jag tycker att jobbet är en del av livet och gör mitt bästa för att det ska vara trevligt att kombinera jobb och fritid.

Kontentan är alltså att det inte är sådär superperfekt men det är ändå underbart att ha någon där som älskar och tar hand om en när det behövs. Vi finns för varandra och vill ha det så. Och jag är inte en av de som stannar kvar av bekvämlighet, jag är kvar i mitt äktenskap för att jag älskar min man.

Var inte avundsjuk, få människor har det perfekta livet. Alla har vi något vi egentligen skulle vilja ändra men som inte går.