Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-20 21:31:54 följande:
Det är sanningen, finns som sagt nerskrivet, inget jag behöver svartmåla.
Självklart kommer hon få reda på det, men då är hon vuxen, hon kan läsa själv, förstå själv,ta ett eget beslut,,,, vad jag läst,sett så kommer hon förskjuta sina syskon, hon har en halvsyster, dom kommer stödja varann, det är sällan det blir ett lag av dom utan kommer delas in i två läger.
Mamman skickade ett elakt sms efter hon hör om samtalet, hon har inte ändrat uppfattning i det hon gjort,hon är fast besluten.
Hade jag berättat att det fanns ett syskon till hade hon säkert ändrat uttalandet, nu vet dom inget om skrutten, och det är för det bästa.
Som jag berätta du har säkert en kille i din bekantskapskrets/ arbete, som gjort som jag, det är jätte vanligt, läs själv på nätet, hur dom skaffat ny familj och lever vidare, dom starka männen som lyckats ta sig vidare och inte grävt ner sig och tycker synd om sig själv.
Dessa män som blivit dragen i skiten, blivit anklagade, blivit fråntagen deras barn för mamman tycker hon är barnens allt, jag har minsann burit barnet och klämt ut den, det är bara jag som kan uppfostra den.
Ge en ros till dessa män, att dom klarat av o gå vidare med livet, att dom inte fastnat i en mammas bitterhet på livet,att dom kan finna lyckan igen, efter allt dom fått gått igenom, det här är starka charmiga män.
Förstår att ingen uttalar sig,vissa vet inte om att dom kan gå vidare, dom lyckliga och gått vidare, jag hjälper bara dom med arv så deras ny familj med senare barn barn får det fortsatt bra.
Det spelar ingen roll om det är sanningen.
Det faktum att du har tänkt berätta för din yngsta dotter att dina andra barn har behandlat dig riktigt illa är att svartmåla.
Vad du än må tycka om saken.
Om du tänker vänta tills hon är vuxen med att berätta om hennes syskon så kan du vara säker på att hon kommer att undra varför du inte har berättat något tidigare.
Det är något de flesta med sunt förnuft hade undrat.
Jag har,mig veterligen,inte någon kille i min bekantskapskrets som har betett sig så illa som du.
Och hade jag haft det så hade jag definitivt inte gett honom någon ros utan försökt förmå honom att skärpa till sig och ta chansen att upprätta en kontakt med sina barn när de har hört av sig.
Jag hade definitivt inte uppmuntrat honom att ta avstånd från sina barn och gå vidare med sitt liv.
Det är varken charmigt eller starkt att göra så.
Det är bara känslokallt och hemskt att göra så.