Hej, vi var i samma sits som er för ett par år sedan (2014). Fick veta att min man inte har några simmare alls av oförklarlig anledning.... kom som en chock för oss båda såklart. Vi bor oxå i Sthlm och kötiderna här är ju ett skämt. Vi valde att gå privat hela vägen och göra allt i Danmark (Vita Nova), dels för att slippa väntetiden i Sthlm men även för att min man tyckte att det var extra jobbigt och inte ville bli utredd som man behöver i Sverige. Typ som att få det upptryckt i ansiktet en extra gång att han inte kan få biologiska barn. Så p.g.a. det kan vi inte få tillbaka något från Försäkringskassan, men vi tyckte att det inte spelade så stor roll för vår del även om det är kostsamt. Idag håller vi på med syskonförsök och även den här gången gör vi allt i Danmark. Visst, det blir kostsamt när man försöker gång på gång utan resultat, men försöker se det positivt, vi har ju lyckats en gång tidigare så ingenting är omöjligt.
Hade oxå en hel del funderingar om hur det skulle bli, vad barnet ska tycka m.m. Vi valde av den anledningen en öppen donator så att barnet skulle ha alla möjligheter att söka sin donator om hen vill. Idag har vi en underbar dotter på 2,5 år som blev till på 4:e försöket med donatorinsemination i Danmark. Ungefär samtidigt som hon föddes så fick vi tid för att påbörja behandling i Stockholm. Så har man möjlighet att gå privat så kan jag verkligen rekommendera det. Vi är idag som vilken småbarnsfamilj som helst. Vi har även berättat för dottern hur hon blev till så det har hon full koll på. Att hennes pappa inte har några bebisfrön så mamma och pappa fick låna det av en snäll man. Donatorn kommer aldrig bli någon pappa, utan han är endast en donator. Den enda riktiga pappan som finns är min man. En pappa är mer än någon som bara ger sin sperma. En pappa är någon som finns där, tröstar, ger mat och trygghet, leker m.m. Vi pratar om det ibland, men min man är inte jätteförtjust i att prata om det om vi inte måste. Det är mkt att ta ställning till, men när man väl har bestämt sig och sen har barnet i sin famn så är donatorn det sista man tänker på.