Mitt barn går i tvåan och är läxbefriad på grund av sin autism.
Läraren ger varje vecka pris till de barn som lämnat in läxan och presterat bra.
Det här gör mitt barn så himla ledsen, att alltid få sitta och se de andra få, men aldrig få själv.
Är det här verkligen okej av en lärare som har barn med särskilda behov i klassen?
Känns väldigt elakt, även om det givetvis inte är lärarens avsikt.
Varför har hon ingen läsa pga sin diagnos? Det finns ju ingen logik i det.
Så är det det ju så klart.
Det gäller ju även dig, ni får ju hitta på något så att ditt barn kan göra läxor. Börja med att läsa vanliga bibliotekets böcker, gör egna matte uppgifter etc.
Varför har hon ingen läsa pga sin diagnos? Det finns ju ingen logik i det.
Det är ditt ansvar att få ditt barn att göra sina läxor, inte skolans.
Mitt barn går i tvåan och är läxbefriad på grund av sin autism.
Läraren ger varje vecka pris till de barn som lämnat in läxan och presterat bra.
Det här gör mitt barn så himla ledsen, att alltid få sitta och se de andra få, men aldrig få själv.
Är det här verkligen okej av en lärare som har barn med särskilda behov i klassen?
Känns väldigt elakt, även om det givetvis inte är lärarens avsikt.
Det är ditt ansvar att få ditt barn att göra sina läxor, inte skolans.
Tanken med priset är ju i grunden bra men jag tror den typen av system kan bli kontraproduktivt. På en av mina gamla arbetsplatser införde man "månadens medarbetare" och de första 4-5 stycken som blev utsedda tänkte jag att det var super, de var duktiga, hjälpsamma och uppskattade av alla. Sedan började personer bli utsedda där jag började tänka att varför blir hon utsedd, jag är ju både bättre rent formellt, har nöjdare kunder och har ett "frivilligt mentorskap" mot några yngre medarbetare som själva sökt sig till mig. Varför ser de inte vad jag gör och belönar det? Vilket gjorde att min motivation istället sjönk av de där utmärkelserna som gick till enligt mig personer som inte förtjänade det lika mycket som andra (det fanns fler som jag tyckte blev förbisedda i det där).
Ditt barn klarar alltså inte av att läsa någonting alls, rita någonting alls eller räkna någon siffra överhuvudtaget i hemmet utan att få ångest. Gör han något av detta i skolan? Varför klarar han isåfall sånt i skolan men inte hemma?
Vad gör han på fritiden egentligen?
Varför har hon ingen läsa pga sin diagnos? Det finns ju ingen logik i det.