Pris för bra prestationer

För dom anda barnet känns det säkert orättvist att ditt barn slipper läxor. Barnen är så små att dom inte förstår varför bara ditt barn slipper. För att slippa diskussioner om den orättvisheter så har läraren hittat ett sätt att uppmuntra barnen att se läxor som något positivt. Kanske blir ditt barn sporrat till att göra iallafall en liten läxa i veckan?

Jag har arbetat med hundratals autistiska barn som klarat läxor. Ditt barn klarar kanske av en liten läxa i veckan om hen blir riktigt sugen?

Det vore ju en bra träning inför framtiden!

Se lärarens belöningssystem som ett sätt att utjämna den orättvisa som de andra barnen säkert upplever. Och som bonus gör det ditt barn mer inspirerad till att lära sig klara av läxor ????

Har du berättat för läraren hur ditt barn upplever situationen?

Men vad är då lösningen? Att du berättar för ditt barn att eftersom hen inte deltar kan hen heller inte få pris? Eller att en hel klass blir av med sin extra morot att göra läxor? Prata med läraren om att införa systemet med pris för även annat istället, saker där ditt barn är delaktig.

För att ditt barn, i deras ögon, slipper. Och för att det handlar om små barn som lär sig bäst genom belöning och uppmuntran. Om en sitter i rullstol så måste man inte ta bort medaljer i höjdhopp.

Du behöver inte kalla det läxa. Klarar han att läsa en sida, räkna ett tal eller rita en bild en gång i veckan hemma? Gör något sånt och skriv upp vad han gjort. Sedan berättar du det för läraren i slutet på veckan. Ni måste inte säga : Nu har du en läxa! Med sträng röst.

Resonerar du likadant i fråga om ditt eget barn? Uppenbarligen inte, då hen är befriad från "att göra något de ska göra oavsett". Missförstå mig rätt, det är super att man tar hänsyn till barns olika behov och möjligheter, men även de barn som är sk normalstörda kan behöva lite extra stöttning och uppmuntran. Speciellt när det finns elever i klassen som inte behöver göra läxor.

Det jag menar är att ni kanske också ska jobba från ert håll med förståelse för att alla inte är likadana.

Det är ett etablerat begrepp.

Jag tvivlar på att du har ett barn med funktionsnedsättning.

I vilket fall så visar tråden på vilken enorm dubbelmoral som är otroligt utbredd hos föräldrar med barn med funktionsnedsättning. Man KRÄVER hänsyn och att alla ska respektera att just mitt, mitt, mitt barn har speciella behov. Samtidigt VÄGRAR man inse att det gäller alla andra i olika hög grad. Nej, då betraktas helt plötsligt alla normalstörda som att de har precis samma behov. Tankar om hänsyn och alla är olika är helt plötsligt borta med vinden.

Istället för att KRÄVA att alla ska offra den lilla uppmuntran fast ändå behålla alla nackdelar ditt barn slipper skulle det vara klädsamt om du uppvisar en anings ödmjukhet och vara mer lösningsorienterad. Man ska behandla andra såsom man själv vill bli behandlad tycks inte gälla här. Man kräver att bli behandlad med respekt men skiter själv i att visa andra det...

Vad svarade läraren när ni diskuterade det?

Önskar att min sons lärare skulle införa något liknande. Vi behöver verkligen mer morötter från skolan för att få dem gjorda!

Får alla utom ditt barn pris, eller delas det ut pris till de som presterat bäst?

Så är det det ju så klart.

Det gäller ju även dig, ni får ju hitta på något så att ditt barn kan göra läxor. Börja med att läsa vanliga bibliotekets böcker, gör egna matte uppgifter etc.

Varför har hon ingen läsa pga sin diagnos? Det finns ju ingen logik i det.

Ditt barn klarar alltså inte av att läsa någonting alls, rita någonting alls eller räkna någon siffra överhuvudtaget i hemmet utan att få ångest. Gör han något av detta i skolan? Varför klarar han isåfall sånt i skolan men inte hemma?

Vad gör han på fritiden egentligen?