Fingrar i bebis mun, äckligt?

Ni som föräldrar bestämmer alltid över barnet, vad det ska äta osv.

Ni bestämmer väl inte vad svärmor ska äta hemma hos er?

Vissa saker bestämmer svärmor hemma hos sig. Tex att barnet inte får klättra i hennes soffa, springa inomhus, inte röra vissa ömtåliga saker. Det är hennes hem och hennes ägodelar och dom bestämmer hon över.

Svärmor bestämmer också vilken mat hon lagar och man kan som gäst inte beställa mat. Likaså bestämmer hon vad det blir till fika. Men som gäst har man alltid rätt att säga nej tack. Alla gäster som kommer hem till din svärmor kan säga nej tack, det kan ni också, och den som bestämmer över barnet är ni föräldrar. Ni bestämmer vad barnet ska äta, oavsett var ni är.

Detta är ju självklarheter.

Det är viktigt att ni säger nej redan från början för detta kommer inte lösa sig av sig själv. Tvärtom, hon kommer bara att ta sig mer och mer friheter om ni inte visar vem som bestämmer.

Berätta inte för svärmor när andra är barnvakt. Ni har inga skyldigheter att redogöra för svärmor. Ni ska inte tillfredsställa svärmor. Tyvärr verkar hon inte mognare än att hon tror att hennes behov kommer före babyns. Er uppgift är att se till ert barns behov. Det är mycket klokt att vänta med onyttigheter.

Nej du är inte känslig. Tvärtom, när vi blir mammor får vi kraft att sätta vårt barns behov först. Vi ska reagera på saker så att vi skyddar vårt barn. Det är ju nu vår viktigaste uppgift. Jag känner igen mig i att man blir osäker, det känner jag mig många gånger också. Bra att du kan läsa alla svaren som ger dig styrka i att du har rätt. Som förälder är ju vår främsta uppgift barnens behov. Om då någon släkting är omogen och inte förstår det så blir det en konflikt. Men vi föräldrar måste sätta barnet först. Speciellt när det gäller så viktiga saker som barnets hälsa. Självklart ska det inte matas med glass för att svärmor ska bli glad. Men jag vet att det inte är lätt. Jag var inte duktig på att stå mig vad gäller mina egna behov och hade ingen vana för det så jag tyckte också det var jobbigt att stå på mig för barnets skull. Men vi föräldrar måste det. Barnets behov kommer före svärmors. Att man känner sig osäker på insidan är inget skäl att vika ner sig. Vi måste öva oss och man blir starkare av det. Man måste inte vara jättesäker från början. Börja öva dig nu. Jag har tom blivit bättre på att stå på mig om min egna behov nu. Man lär sig av olika situationer.

Åh herregud... självklart är man som mamma mest bekväm med sin mamma, här var det tvärtom mannen som tyckte hans mamma skulle hålla sonen när han var liten och ?tryckte på lite? för att han var stolt givetvis och ville hans mamma skulle hålla hans son, men då var det svärmor som sa ifrån, att jag är mamman och nu när han är liten är jag viktigast och sa att särskilt med första barnet så kan det vara jobbigt med sådana som inte står en närmast och att hon hade hela resten av hans liv då de kan umgås. Hon är även mer försiktig än min mamma och frågar vad hon kan köpa/göra osv hade tyckt det var jättejobbigt om hon hållit på så där, blir min egen mamma för mycket ibland så har jag ju inga problem att säga ifrån till henne, men hade ju varit jobbigare med svärmor...

Kan inte din sambo prata med henne? Klart det kan vara lite annorlunda regler hos farmor/mormor hör ju lite till så där att man kanske får nån extra godisbit eller så, men här verkar det ju som att hon typ medvetet mutar barnen för att försöka bli favoriten, och det är inte ok, tills viss del måste ju även en barnvakt hålla er linje och åtminstone respektera den hade min mamma eller svärmor uttryckt sig så där så hade jag sagt ifrån direkt, alternativt sagt åt min man.

Aldrig. Här möts folk av uppmaningen att tvätta händer och använda handsprit för att ens få hålla barnet. Måste även säga att de runt mig är så pass vettiga att de inte stoppar fingrar i mitt barns mun.

Och gällande farmors regler. För mig gäller mitt barn och mina regler. Om farmor vägrar förstå att jag inte vill stoppa i mitt barn socker så hittar jag annan barnvakt.

Kanske låter hårt men jag timmar inte på något när det gäller mitt barn.

Starkt gjort av din sambo att prata med sin mamma. Inte alla män vågar det. Det är din sambo som ska ta konflikten med sin mamma..

Nu måste ni vara konsekventa och visa i handling att det han sa gäller.  Ni måste visa det så många gånger som det behövs. Det är en klassiker bland gränslösa personer att man börjar gråta när man konfronteras och sedan struntar man ändå i att ändra sig. Så det räcker inte bara med att säga en sak till henne, varje gång det sker måste ni visa att det han sa faktiskt gäller.

Blir det jobbigt får man ses mer sällan, annars orkar man inte. Hela er tillvaro ska inte kretsa kring svärmor.

Man kan ju glömma att hon skulle följa era instruktioner som barnvakt om hon inte ens gör det när ni är med.

Bra att du dragit ned på umgänget när det orsakar så mycket obehag.

Berätta inte personliga saker för svärmor, det går ju tydligen inte att prata med henne. Du har försökt, men det fungerar inte

Det vore ju bra om din sambo sa till sin mamma att inte ha fingrarna i munnen. Och sedan är ni konsekventa och tar lugnt tillbaka barnet om hon skulle göra det ändå.

Hon är 5 månader och jag är fortfarande nitisk med handhygienen för besökare. Tror det grundar sig i att vi fick åka in akut flera gånger med andningssvårigheter när dottern var yngre än en månad. Vissa har tagit illa upp men det skiter jag i.. Min främsta uppgift här i världen är att se till att min dotter mår bra. Jag tycker även att det är en självklarhet att man tvättar händerna (även utan barn) när man varit på affären eller åkt tunnelbana.

Det är såklart annorlunda för mig och pappan. Vi tvättar händerna när vi varit utanför huset, varit på toa, tömt kattlådan typ. Sånt vi gjorde även innan barn.

Det är ett välkänt fenomen i familjer att man kan ha ett bra förhållande till svärföräldrarna men när barnbarnet kommer så förändras relationen till det sämre.

Jag tror det beror på att de nyblivna föräldrarna får ett nytt sätt att se på saker och barnet och barnets behov komemr i första hand. Om svärföräldrarna saknar mognad att förstå att det nu är barnet som är föräldrarnas prioritet så bliir det konflikter.

Svara bara allmänt om hon frågar om privata saker. "Jag mår bra. / Det ordnar sig " osv.

Det är jättebra om du säger till henne att inte ha fingrarna i mun. Alla i den här tråden tycker ju att det är helgalet. Man har smuts och bakterier på fingrar och därför ska de inte vara i barns munnar. Även om hennes händer var nytvättade ska de inte fingra i hans mun. Och som du säger hur mycket hon än tvättar händerna så finns det smuts under långa naglar / lösnaglar. Det är därför vårdpersonal har kortklippta naglar eller handskar.

Usch!

Jag håller med om att det är vansinnigt äckligt att sticka in fingrarna i munnen. Jag får känslan av att du inte vill vara jobbig och tala om för henne att hon inte får göra så men tyvärr är det så att man måste säga till folk ibland. Själva problemet är ju inte att du reagerar på det hon gör utan att en del är så snabba så att man inte har en chans att stoppa dem och får man såklart upplysa dem istället. När mitt barn var nyfödd och vi var i mataffären så kom en tant fram och stoppade blixtsnabbt in hela huvudet under suffletten, barnet blev givetvis livrädd. Sen dess så ställer jag inte vagnen så att folk kan nå in. Om jag var du skulle jag inte låta henne hålla barnet om jag trodde att hon skulle försöka pilla i munnen.

Jag brukar skylla på BVC eller neo (vi var 5 dygn på neo med vår son) om det känns lite känsligt (mannens släkt och vänner och så, hans familj har jag inte haft några problem med) och att bvc sagt att man ska be folk tvätta händerna innan de håller osv och säga att det beror på rs, och får dom det så här små så kan de bli inlagda med respirator. Det är faktiskt delvis sant i utskrivningssamtalet på neo så sa de att det bästa man kan göra för sina små är handhygien både själv och de som håller/ska vara nära. Alltid ett bra kort att spela om man vill skjuta det ifrån sig själv lite, jag brukar bara helt enkelt hålla fram handspriten om nån vill hålla, och kommer man hem till oss blir man inskickad i badrummet att tvätta händerna innan man går in. De flesta ifrågasätter inte alls, men när nån mumlat eller typ antytt att man är löjlig då har jag kört det kortet, mina nära vänner och familj har inte gjort det dock då de vet att ber jag om nåt så har jag en bra anledning till det och numer behöver jag sällan be, utan alla bara går in och tvättar händerna alternativt ber om handspriten själva innan de frågar om de får hålla honom.

Tror det är en bra idé att ta upp saker när man är lugn och sansad, så bättre att planera när man ska ta upp det och göra det på ett lugnt sätt. Det blir ju lätt så annars att rätt var det är så rinner bägaren över, och så blir du helt skogstokig och så verkar reaktionen helt oproportionerlig till vad som just skett (typ att hon tar i sonen utan att ha tvättat händerna) då du liksom samlat ihop det under en hel graviditet och sonens första halvår.

Säg till henne att du vill ha en bra relation till henne och vill givetvis att sonen ska ha det också, men att du känner att hon går över gränsen och inte respekterar dig som förälder. Du är hans mamma och det är nu ditt främsta jobb att göra det som är bäst för honom, och vad det är det avgör du och hans pappa, ingen annan och kan man inte respektera det då får man acceptera att man inte får hålla eller vara barnvakt, ingen tvivlar på hennes kärlek till sitt barnbarn, men hon är inte hans mamma det är du.

Jag tycker att din sambo kan ta ett tillfälle med sin mamma där han tar upp detta med att inte stoppa fingrar i munnen.

Jag skulle inte träffa svärmor utan sambo om hon är oförskämd. Om hon är oförskämd kan du och sambon åka hem eller så får svärmor åka hem om hon inte kan bete sig. Din sambo kan väl träffa sin mamma utan dig ibland. Jag skulle inte träffa henne ofta om hon höll på sådär.

Om du vill kan du ju faktiskt ta en paus från svärmor.

Låt din sambo hålla kontakten med sin mamma så att du slipper henne på telefon/sms.

?!?!

Du tänker för mkt och därför tog en så utdragen förlossning med en potentiell lex Mariah anmälan som följd dåligt? Jag baxnar inför denna kvinnas uttalanden...

Jag tror du måste försöka säga till i stunden också, fast du kan göra det lite under radarn med en fråga, ngt jag lärde mig av nån retorikexpert på tv och använde mig av under min graviditet (jag fick stor mage snabbt och tröttnade rätt fort på alla kommentarer om ?hur stor jag var?) när man ifrågasätter folk och ber dem utveckla sina tankar blir det ofta rätt pinsamt, för dem. Som i det här fallet, hade du kunnat svara med, men hur menar du nu, att jag själv tänkt mig till att må dåligt över min förlossning, som bevisligen var så illa att den måste utredas av vården och ev. anmälas? Hur har jag tänkt mig till problemet menar du? Du kanske kan förklara hur jag skulle tänkt för att må bättre? Även om de finner sig och drar till med nåt kan man ofta pusha vidare i samma spår och även om hon inte skulle visa det har du gjort det obekvämt för henne, och gör du det några gånger med olika saker när hon ör både förminskande och gränsöverskridande kommer hon snart börja tänka på vad hon säger kring dig, det gör man nästan omedvetet för man gillar oftast inte att bli ifrågasatt utan man slänger ur sig sådana där saker utan att fundera så mycket på hur det mottages i andra ändan. Du ska absolut inte bara sitta och ta hennes uttalanden något mer då tror jag du kommer explodera, och även om det inte skulle bli jättemycket bättre så kommer du må bättre när du står upp för dig själv, jag hejar på dig!

Fråga på bvc om du kan få någon samtalskontakt.

Jag hade stört mig ja. Men jag hade inte sagt någonting om just detta.

Däremot hade jag inte haft intensivt umgänge med svärmor utan hållt nere på umgänget så att inte hela min tillvaro kretsade runt svärmor.