Krävande familjemedlemmar

Min sambos familj är väldigt familjekär, vilket är trevligt men det har också sina nackdelar. Hans syster vill göra allt med familjen, hon är gift och har barn men menar då också med föräldrarna plus hennes syskon. Jag och sambon vill inte fira varje högtid, äta middag en gång i veckan, resa ihop och spendera semestern tillsammans. Men systern och mamman tar för givet att vi ska vara med och blir väldigt besvikna annars. Jag har egen släkt, men de tycks ha glömt det och tar för givet att vi ska spendera resten av våra liv ihop med dem. Jag blir irriterad och känner mig kvävd.

Till saken hör att sambon inte kan säga nej till sin mamma och gör allt för att hon inte ska bli besviken.

Några råd? eller är jag bara gnällig?

Jag hade en lite liknande situation med svärföräldrar och min exfru, de skulle höras varje dag, gärna ses, och helger var liksom självklara. De var oerhört tajta men de var en så liten släkt. Min släkt räknade de som rätt perifer och glömde liksom bort. Men min släkt är stor och social så det var mest deras förlust, jag har ju alltid den att falla tillbaka på.

Jag accepterade exhustruns täta kontakter med sina föräldrar och ser att det är bra med täta relationer till barnbarnen, dvs mina ungdomar.

Men semestrar var det inte tal om tack och lov. Svärföräldrarna var extremt skygga och stannade inomhus sommar som vinter, de läste inget, träffade aldrig vänner eller intresserade sig för något. De har TVn på hela dagarna och lägger sig vid kl 20. De lever mycket passivt och utan någon särskild livsgnista. Det var lite svårt att uthärda och jag är oroad att barnen ska ta efter den där zombie-livsstilen.

Mitt råd är att du funderar över var din gräns går avseende frekvens, längd och typ av umgänge. Sedan berättar du detta först för din partner och sedan om det behövs med din ingifta familj. Säg det vänligt men bestämt. Ha sedan trevligt med dem de tillfällen ni kommer att umgås.

Krävande familjemedlemmar

INNEHÅLL