Bim 4/5, någon annan som planerar syskon?
Hej!
Vi är nu på sjätte försöket. Han har ett barn sen tidigare och jag har ett barn sen tidigare. Hon blir sex år nästa månad. Så vårt första gemensamma. Det är med skräckblandad förtjusning vi försöker bli gravida. Jag får emellanåt stor panik över det. Jag led av hyperemesis förra graviditeten fram till halvvägs så jag spydde och spydde. Gick ner åtta kg på sex veckor och var in på sjukhuset många gånger för att få vätska. Risken är stor att det blir så igen men vi får se. Nu är skillnaden att vi har två barn hemma (tur att de är lite äldre) och tre hundar. Så det blir han som sköter allt om jag blir i samma skick igen.
I förra graviditeten blev det brådskande snitt eftersom dottern inte klarade av sammandragningarna. De gjorde beslutet väldigt tidigt, snabbt efter igångsättningen. Hon satt så hårt så skulle vi endå försökt med vaginal förlossning skulle det varit väldigt svårt att få ut henne. De behövde använda sugkopp under snittet då de inte fick ut henne och det är ovanligt.
Jag fick såna smärtor efter snittet och kunde inte röra mig nästan nåt. Bedövningen hade också gott till huvudet så huvudvärken gjorde att jag spydde. Nysnittad och jag spydde var hemskt, jag trodde att det skulle öppnas igen. Såret ville inte heller läka så jag sprang i början varje dag på värdcentralen och skötte det. Det blev sen mer och mer sällan och tolv veckor efter snittet tog det ihop.
Det är mycket rädslor kring det hela. Vi har varit och pratar med hälsovårdaren på vårdcentralen nu i förebyggande syfte, så hon vet hur det var senast. Det kändes tryggt och hon förstod bra kände jag.