CatlinB skrev 2018-04-24 21:07:47 följande:
Ja, ovissheten.. Den skrämmer!
Så härligt det låter med någon så självständig! Min son kommer vara 2. Inte fullt så självständig precis. Men jag är rätt säker på att hans värld också kommer påverkas (såklart) och på så sätt lära sig att vara lite mer egen. Jag hoppas på det iaf, annars får jag väl bli den första människan med att vara på två ställen samtidigt!
Förlossningsdepression? Eller? Hade det de första 3 månaderna. Tack och lov gick det över men jag minns hur tom jag kände mig. Är förvånad över hur lite information jag fick angående det.. Hur kände du under din depression?
Skönt att du känner dig redo nu iaf!!! :D
Hux flux! Haha jo men lite så här också. Ärligt talat så glömde jag ta mitt p-piller dagen då jag reste hem från Kanada (min man är där ifrån) .. Och sen är det 7 timmars tidsskillnad så kom hem mitt i natten och sov sen resten av dag 2, glömde sen ta det på kvällen igen eftersom min klocka var inställd på kanadensisk tid, så den ringde mitt i natten för att påminna mig om mina piller - då hade jag missat 2 stk redan! Så oplannerat men högst älskad! :)
Jag kände i brösten mycket, och ett svagt illamående som ständigt fanns där. En snarlik sjukkänsla liksom. Nu känner jag absolut inget..... Så, tror vi får heja på maj-månad istället :)
Fast det är ju lite tidigt att känna något kanske...
P.s förlåt att mina svar blir som romaner.
Jag tror ändå att han kommer kunna anpassa sig superbra! Tänk vad roligt han kommer tycka det är att ha en alldeles levande docka hemma! Jag tror att om man vägleder sina förstfödda barn att få vara med och pyssla om den nya bebisen så faller liksom alla bitar på plats :D det gäller att göra rum åt de båda på rätt sätt, så ingen blir åtsidosatt. Kan tänka mig att det är lätt hänt, just för att man är så van med att bara ha ett barn! Jag tror att er tvååring kommer klara sog utmärkt och som du säger, lära sig vara självständig med tiden :D om vi inte hinner med så får vi ta patent på kloningsmaskin, så kan vi vara på två ställen samtidigt haha!
Jag vet inte var det var, men såhär i efterhand så kan jag tänka mig att det kan ha varit det! Ja jag fick ingen information alls.. tror dock jag var väldigt diskret om det också för det kändes ju så fel att vara ledsen när man egentligen skulle vara glad! Jag minns inte hur jag kände mig exakt, men jag var väldigt ensam.. och med ensamhet kryper hjärnspöken på! Hade ingen ann vara mammaledig med och min sambo jobbade kvällar. Så minns att jag liksom blev tom och hamnade i någon ons cirkel! Hur kände du?
Intressant! Så sjukt att det kan hända sådär huxflux, så känns det verkligen så menat! Det var samma här, vi va på semester och jag gick på p-piller. Men blev en riktig satmara av mina p-piller så min sambo blev skitsur över mitt humör den semestern så han kastade de i papperskorgen och så skulle jag skaffa nytt preventivmedel när jag kom hem men vips under de dagarna blev vår son till haha! Det bästa som kunde hända känner jag idag, men just då var jag vättskrämd för jag var ganska ung!
Ja då hade vi samma känsla! Jag känner ingenting nu heller, tror jag inbillar mig psykiskt att jag gör men såhär tidigt kan jag banne mig inte känna något haha! Vi får hålla tummarna att vi känner något om en vecka kanske :D
Haha du då är vi två..