lullis94

Äldre 18 Apr 20:31

91 svar

Bim 4/5, någon annan som planerar syskon?

Jag hade kanske inte någon extremt jobbig förlossning. Jag gjorde snitt pga säte. Jag hade sett fram emot vaginal förlossning men jag kunde inte göra det. Jag fick höra i samband med förlossning av anställd på sjukhuset att jag hade det lindrigt jämförelse med vaginal förlossning. Jag tyckte det var jättejobbigt. När han väl var ute så fick jag känna med min kind på honom en stund sedan gick pappan och marnmorskan iväg med honom. Kvar i operationssalen låg jag medan de skulle sy. När jag väl var klar där fick jag stanna på iva tills bedövningen hade släppt. Min sambo visste ju inte när kag var klar så jag fick ligga där själv och bara vänta. Kändes som en timme, men kanske var 15-30 min. När jag skulle amma hade jag så ont i magen så han kunde bara ligga i min famn en stund sedan gjorde det outhärdligt ont. Den första veckan behövde jag hjälp av min sambo för att kliva upp. Jag hade inga magmuskler och det gjorde så sjukt ont. Jag fick ropa på min sambo första dygnen när jag låg i sängen för att han skulle lyfta bort sonen efter jag ammat. Han fick bära allt, byta alla blöjor första dygnen. Jag kände att jag inte kunde göra något... Jag hade känningar i snittet i ca 8 veckor om jag hade tajta byxor eller gick promenad. Då fick jag höra att det var lindrigt att göra snitt. Efter det blev skräcken stor för vaginal förlossning. Sedan om jag gör ett snitt till, hur kommer det gå eftersom jag då måste ta hand om två barn utan magmuskler, klarar jag av det? Sambon kan ju inte vara hemma hur lämge som helst... Sedan har jag läst massor om att bli gravid efter snitt och vad som hänt... Och dessutom har jag tyckt att det vsrit jobbigt bara att tappa all träning, gå upp i vikt, må dåligt under graviditet... Vill ha ett syskon, men är det värt allt? :(

lullis94

Äldre 18 Apr 23:48

#3

CatlinB skrev 2018-04-18 20:51:46 följande:

Först och främst, tack för att du tog dig tid att berätta din historia. Jag gjorde ju inte snitt så jag vet inte hur det är att ta sig igenom och leva med det efter. Men jag har blivit berättigad ett planerat snitt tills nästa gång, men så som du beskriver det så vet jag inte vad som egentligen är säkrast. Såklart finns det ingen genväg genom förlossningen men, man vill ju se till barnets bästa och sig själv. Men ja, det känns inte så lockande att inte kunna ta hand om sina barn pga snittet..

Hur längesen var det detta hände?

Jag förstår vad du säger, jag kan också dra en suck över att inte ha den fysik som annars under graviditeten men, såklart det är värt det! :) om du tänker långsiktigt så kommer du gå ner allt igen, med tiden :) man får sätta sina egna mål och sträva efter dem i sin alldeles egna takt. När barnen sen springer runder får man ta tillfället i akt och se sin chans till cardio! :D

Jag kan ibland känna oro av att jag kanske inte är tillräcklig för två barn. Den tanken skrämmer mig lite, man kan ju inte vara på två platser samtidigt...

Alla upplevelser upplevs olika, men jag är normalt sett en aktiv och vältränad kvinna så att inte ens kunna sätta sig upp i sängen utan att trycka upp med armarna det tar hårt, helst när det är både före men framförallt länge efter förlossningen när allt ska vara så mysigt... Not... Det är två år sedan och jag har finaste sonen i världen och jag vill att han ska få ett syskon... Men när är man redo? Vad är bäst, ett snitt eller vaginalt? Som du säger, hur är det att ha två barn att alltid ta hand om? Jag tyckte det var svårt att räcka till för en som skulle ha mat jämt, sova jämt samtidigt som man själv var trött och hungrig... Jag har tagit ut p-staven och blir det så blir det, annars är det inte meningen. Blir det, så får jag bara hoppas att hormonerna inte gör allt ännu värre, så skräcken inte tar över... Snitt känns säkras i alla fall just nu, det har jag provat, jag vet vad det innebär och man får ett datum. Då får väl sambon ta ledigt en månad och hjälpa mig tills det läkt...

lullis94

Äldre 19 Apr 09:32

#5

CatlinB skrev 2018-04-19 07:51:01 följande:

Såklart det är olika för alla, förstår vad du menar.. Det kan inte ha vart lätt för dig med sådan smärta. Jag har också alltid varit i väldigt god form och tränat i hela mitt liv.. Jag gick upp 30 kilo med min son och jag måste erkänna att det var lite som att tappa sig själv.

Man får nog lägga allt sånt på hyllan och tänka positivt, man har resten av livet på sig att hitta tillbaka :)

Jag funderar också på när man egentligen är redo?

Rädslan att inte räcka till lurar runt hörnet. Det måste vara rätt normalt att känna så misstänker jag.

Jag fick förlossningsdepression som varade i 3 månader dessutom. Jag minns så väl att de första månaderna inte var så mysiga eller sagolika som alla andra pratade om. Jag intalar mig att det var pga den traumatiska förlossningen och alla andra snabba förändringar som bidrog till det. Kanske blir det inte detsamma nästa gång.

Håller tummarna för att allt går din väg, och att det blir lite lättare för dig denna gång.

Jag tyckte inte heller att första tiden var sagolik. Skämdes innombords för att jag inte kände så. Det bara gjorde ont, jag var tjock, barnet skrek, det gjorde ont att amma i både bröst och mage... Hur mer märkte du deprisionen?

lullis94

Äldre 20 Apr 10:00

#8

CatlinB skrev 2018-04-19 21:12:43 följande:

Känner igen det. Hur länge hade du det så?

Jag var helt enkelt inte glad. Jag tyckte inte något var kul. Det kändes precis som om jag hade blivit sårad nyligen, samma känsla mixad med en svag tomhet. Vet inte varför jag kände så faktiskt men, min kropp ville helt enkelt inte skratta eller le. Fick vid några tillfällen smyga in i badrummet och gråta, helt utan anledning. Ingen kul tid alls! :/

Jag minns inte hur länge jag kände så. Blev väl bättre och bättee i och med att kroppen helade och han började gå upp i vikt som han skulle. (mellan 2-3 månader gick han upp 32g på 23 dagar) efter det började vi med ersättning och fick en nöjd bebis som kunde sova. Vi visste inte att barn inte är ledsen mycket men det var ju för att han alltid var lite hungrig öven fast jag ammade honom jätteofta... Med facit i hand ongrar jag att jag inte tog hjälp med amningen eller började tidigare med ersättning. Så när han blev 3 månader, kroppen började hela ihop och han var nöjd då tror jag det började kännas bättre allting. Nu är han det bästa som hänt mig så jag ångrar det inte en sekund!

lullis94

Äldre 21 Apr 13:59

#11

CatlinB skrev 2018-04-21 12:33:31 följande:

Okej, samma tid som det tog för mig att må bättre. Nej man ångrar såklart inget av det man gått igenom, man lär sig så otroligt mycket och växer som människa. Man är så mycket starkare än vad man tror :)

Får jag fråga hur det går med allt just nu? Har du passerat BIM än? :)

Jag har precis fått mens, både glad och förstörd. Vill ha ett syskon men gruvar mig. Kan bli lättsamt denna gång, vad vet man. Jag är duktig på att oroa mig för hur saker ska bli som sedan aldrig är ett problem utan blir naturligt. Kanske är så med att skaffa ett syskon :)

Hur går det för dig då? :)

lullis94

Äldre 21 Apr 20:19

#14

CatlinB skrev 2018-04-21 20:13:49 följande:

Håller hoppet uppe! :)

Det är så sant, man kan spekulera bäst man vill men sanningen är den att man inte kan dra en slutsats redan nu. Det blir som det blir :)

Och vi hoppas på bra!!!

Nja, enligt mina beräkningar och min app skulle jag ha ÄL igår men teststickorna visar negativt?

Lite förvirrande.. :/

Jag gav upp stickorna, det blev bara dyrt och jag fick inte ut något av dem i alla fall. Men man vill ju veta. Jag ska säga åt min sambo att vi ska köra varannan dag, det har jag hört ska vara effektivt. Då behöver man inte tänka på om man träffar äl eller inte :)

lullis94

Äldre 22 Apr 06:11

#17

CatlinB skrev 2018-04-21 20:29:53 följande:

Nej förstår inte varför de visar negativt och alla appar jag dubbelkollat med säger den 20.de. märkligt.

Ja vi kör varannan dag och har gjort sen 6 dagar innan ÄL. Får väl hoppas vi prickar in det trots att stickorna visar annat! Håll tummarna :D

CatlinB skrev 2018-04-21 20:29:53 följande:

Nej förstår inte varför de visar negativt och alla appar jag dubbelkollat med säger den 20.de. märkligt.

Ja vi kör varannan dag och har gjort sen 6 dagar innan ÄL. Får väl hoppas vi prickar in det trots att stickorna visar annat! Håll tummarna :D

Håller tummarna för er :D

lullis94

Äldre 23 Apr 09:45

#21

niiskuneiti skrev 2018-04-23 08:44:08 följande:

Jag har funderat mycket på om jag vill ha snitt eller inte. Men jag vet inte. På nåt sätt vill jag uppleva vaginal förlossning om detr möjligt men det är inte säkert jag får det heller. Under snittet hamnade de skära upp livmodern extra mycket för att få ut henne och det kan vara ett hinder för vaginal förlossning sen. Så jag försöker att inte tänka på det så mycket nu och ta det först senare sen då en läkare gjort bedömning vad hen rekommenderar för mig. Så jag nu inte ställer in mig på nåt och sen blir besviken. Och sen då jag vet hur graviditeten har varit.

Jag funderar också fram och tillbaka. Snitt har jag provat och vet vad det innebär och kan vara mer förberedd. Men alla pratar om hur häftigt det är med vaginal förlossning. Jag tror jag får vänta och se hur det känns när det börjar närma sig. Om bebisen ens vänder sig som min son inte ville. Men jag är så rädd för alla skräckhistorier jag hört om vaginal men ändå har jag läst en del om snitt men det känns som eftersom jag gjort det en gång så inbillar jag mig att det blir lika illa om det blir igen :P

lullis94

Äldre 24 Apr 12:23

#27

CatlinB skrev 2018-04-24 11:44:53 följande:

Såklart :)

Kom in till sjukhuset ganska snabbt efter att vattnet gått hemma. 2 timmar senare hade jag krystvärkar som blev kraftfullare för varje gångt.. Men allt stod stilla. Var inte öppen helt, min son låg på exakt samma position. Fick epidural och morfin och det lugnade sig någon timme. Efter 6 timmar började krystvärkarna komma igen, nu var jag helt öppen men samma sak - han låg kvar. Efter ytterligare 8 timmar med krystvärkar bestämde de sig för att kolla hur min son låg och varför inget hände. Hans puls gick dessutom ner varje gång jag fick en värk - det visa sig att han satt fast med navelsträngen runt halsen, och hade huvudet uppåt och inte ner som de brukar. Varje gång jag krystat under alla timmar hade navelsträngen stramat åt.. Allt blev så hysteriskt akut. 8 personer fanns i rummet med mig varav två hängde över mig och tryckte så fruktansvärt hårt på min mage.. minns en sjuksköterska som skrek att om hon trycker hårdare kommer hon knäcka mitt revben -:varav en annan svarar att det är det minsta problemet just nu. Sugklockan togs in och dem sa att vi bara hade ett sista försök att få ut han annars skulle de söva mig direkt och göra ett akut snitt.

Han kom ut. Och allt var helt tyst. Min syster var med mig där inne och hon började storgråta. Hans hjärta slog inte.

Allt gick från noll till hundra. Folk sprang runt och det var total panik.

Men han överlevde :) och idag mår han hur bra som helst. Men min skräck sitter kvar. Kurator kopplades in och hon förklarade att det inte ska gå till såhär och att jag inte borde vara rädd för framtida förlossningar. Men jag blev iaf berättigad ett planerat snitt om det känns tryggare för mig.

Usch vilken skrämmande upplevelse! Min upplevelse är helt ojämförbar med din. Beundrar att du ens tänker tanken på ett syskon efter det!

lullis94

Äldre 24 Apr 15:54

#31

CatlinB skrev 2018-04-24 15:09:52 följande:

Tycker att alla kvinnor är fantastiska oavsett, och alla förlossningar är jämförbara och unika. Vilka kämpar vi alla är :)

Ja. Jag har alltid velat ha två barn, jag får övervinna rädslan helt enkelt... och hoppas på att nästa förlossning är en smula mindre dramatiskt!

Jag håller tummarna på att vi får lättsamma graviditeter och enkla förlossningar och att vi snabbt anpassar oss med ett barn till :)

lullis94

Äldre 26 Apr 21:02

#50

Jag håller tummarna för er att ni får ett plus :D själv har mensen precis slutat så nu gäller det bara att hinna mysa och en lång väntar :( önskar cykeln var 28 dagar, men min är 35-36 dagar :(

lullis94

Äldre 27 Apr 00:13

#56

CBF skrev 2018-04-26 22:31:34 följande:

Ja alltid kul att prova på ändå! Man vet ju aldrig hur det funkar för en själv innan man provat :D

Åh vad spännande det lät!! Jag håller just nu på att plugga till sista kurser via komvux för att senare bli läkare är tanken! :D och vart återstår att se! Förhoppningsvis Stockholm!

CatlinB skrev 2018-04-26 22:14:55 följande:

Haha ja man blir verkligen otålig!! Ska också köra på clearblue! :D ja alltså detta var första gången jag prova äl stickor, kände väl att jag ville prova och se hur det var, känns som det flesta kör med stickorna liksom!

High-five!! Jag ska läsa Strategisk inköp och upphandling i Malmö. Vart pluggar du? Och till vad? :D

Va kul att ni också pluggar! Jag pluggar till energiingenjör :D

Hur tror ni det går att vara gravid/få barn/ta hand om barn och plugga? :)

lullis94

Äldre 27 Apr 10:35

#58

CBF skrev 2018-04-27 08:34:15 följande:

Åh vad roligt!! :D det går superbra att plugga med barn! Jag hoppade på treårig utbildning på universitetet direkt efter min mammaledighet sist! Och i somras tog jag examen på den. Så det gick jättebra! Dock inte nöjd med självs programmet så därför väljer jag att plugga om. Men jag fick extremt bra självdisciplin! Man var liksom illa tvungen att göra allt i tid för man tänkte alltid, tänk om mitt barn blir sjukt eller så!

Men då hade du barnet på förskola när du pluggade eller hade du barnet hemma? :)

lullis94

Äldre 27 Apr 12:22

#60

CBF skrev 2018-04-27 10:57:56 följande:

Då hade jar barnet på fsk :) så att ha barnet hemma vet jag ju såklart inte! Men det kan nog också funka det också såklart! :D

Jag fick min son under studier och hoppade då av flr jag klarade inte av det. Nu har jag tagit upp det igen och vill ha barn och risken är stor att jag blir gravid innan jag är klar och får barn under studierna igen. Men hoppas då att jag kommit in i det och att det går denna gång :/

lullis94

Äldre 27 Apr 16:52

#63

CatlinB skrev 2018-04-27 15:49:29 följande:

Föresten, nu är jag waaaaay in the future men, igår satt jag och kollade på namn som jag hade kunnat tänka mig om det blir en till pojke (vi har redan flicknamn klart, hehe) men alltså jag hittade inget som kändes bra :'D

Har ni några ess i rocken när det kommer till pojknamn?

Sorry för att jag gör tråden till en alltiallo-tråd....

Vi hade också lätt för tjejnamn när vi fick barn sist så de namnen finns kvar om det blir ett barn till som blir en tjej, men killnamn är svårt... Vår son heter Knut leo noa, leo hette hästen jag sålde pga att jag inte hade tid när jag fick barn och knut och noa var de namn vi kunde tänka oss :P fler namn kom vi inte på som vi kunde tänka oss. (båda jobbar/joggat på förskola en längre tid så många namn assosieras till barn på förskolan som oftast är negativt)

lullis94

Äldre 27 Apr 18:06

#65

CatlinB skrev 2018-04-27 17:10:49 följande:

Flicknamn är redan bestämt sen läääänge, haha.

Ja killnamn är verkligen svårt, Leon är det närmsta tänkbara just nu, noa är förvisso jättefint det också!

Haha ja det kan jag tänka mig! Men ni lyckades bra med namnen tycker jag :D

Jag vet inte hur ni tänker kring namn, vi ville ha ett enkelt namn att stava och som inte behöver bokstaveras för att veta stavningen. Just nu kämpar vi med att få honom att säga knut och inte bara "nut" :P

lullis94

Äldre 29 Apr 22:14

#73

CatlinB skrev 2018-04-29 16:33:19 följande:

Vad tror ni om detta resultatet? :/ tog det på eftermiddagen idag. Ska ta ett nytt tisdag morgon ! :D sjukt om det tagit sig på första försöket!

Jag tycker också det ser positivt ut! :D håller tummarna för dig!

lullis94

Äldre 30 Apr 18:58

#76

CBF skrev 2018-04-30 15:24:14 följande:

Orkade inte hålla mig! Har dock bim om 5-7 dagar! Men jag tycker mig se ett pyttestreck?! Eller så är jag väldans bra på att inbilla mig. Skitsvårt att få en tydlig bild med telefonen också! Trevlig valborg på er!

Jag tycker mig också se ett streck :D du får vänta några dagar och ta ett till för att få ett tydligare eller köpa ett digitalt för att bli mer säker :D

lullis94

Äldre 1 May 07:37

#79

CatlinB skrev 2018-05-01 06:04:04 följande:

Känner mig rätt säker nu! :D

Grattis! :D

lullis94

Äldre 1 May 10:50

#89

CatlinB skrev 2018-05-01 06:04:04 följande:

Känner mig rätt säker nu! :D

CBF skrev 2018-05-01 09:34:16 följande:

Gråter av lycka!!! :?D första försöket och flera dagar innan bim! Hade min nidblödning igår och vips så visar testet detta! Woooow!! Nu hoppas jag det vill stanna kvar!

Åh va kul att det gått så bra för er! Hoppas de går hela vägen! :D

Jag har börjar fundera på om vi ska vänta eftersom det inte tar sig för oss, eller låta denna månad gå och annars vänta till hösten med att försöka igen...

Bim 4/5, någon annan som planerar syskon?

INNEHÅLL