Osäker i min mammaroll

Tack för era ord. Jag förstår med min logiska del av hjärnan att det är så det är. Men i förrgår gjorde jag något dumt - jag nattar alltid barnet samtidigt som hen får välling. Nu var vällingen lite för varm och jag ropade några gånger på min sambo för att han skulle späda på med lite kallvatten. Jag fattar inte att jag kunde vara så dum som prompt skulle ropa istället för att gå iväg själv. Barnet blev helt livrädd, gallskrek tills pappa såklart kom inrusandes. Så fort han försökte lägga barnet bredvid mig igen gick det inte, hen vägrade, slogs och vevade och grät på samma gång. Till slut fick pappan natta. En av mina största farhågor, att mitt barn inte ska vilja somna med mig. Vi testade igen igår natt med att jag ska lägga som vanligt, men det gick absolut inte. På något sätt. Till slut så fick pappan återigen ligga bredvid. Han försökte tassa ut mitt i vällingen men det blev katastrof. Så där blev mitt hjärta krossat. Jag är så arg på mig själv att jag förstörde det lilla vi hade i form av nattning. Jag har verkligen inte aning om hur detta ska repareras.