Burfågeln skrev 2018-04-12 04:48:59 följande:
Jo, man behöver ett jobb då man är 23. Han bor i egen lägenhet med egna räkningar på hyra, fackavgift, internet, mat osv.
Ja, jag förstår. Jag har en brorsdotter i samma situation. Hon mådde jävligt dåligt sen tidigare tonår, där hon råkade illa ut. (Blev våldtagen.) Hon hämtar sig inte psykiskt efter denna totala förtörnelsen. Men hon har, och försöker verkligen att kämpa. Hon blir så ledsen när någon ställer krav på henne, eller säger: "Ta dig i kragen nu, studera någonting du vill, hitta ett job, försörja dig själv" Typ.
Hon säger att hon får ångest, för minsta lilla. Alla tittar på henne. Hon måste äta antidepressiv för att fungera, så gott det går. Hon har också egen lägenhet, hon är "sjukskriven" och hennes inkomst är endast från bidrag.
Hon jobbar ideellt, därför att hon måste, enligt försäkringskassan, och det gör hon bra. Hon inbillar sig att hon är anställt. Men att sedan lyssna på henne, vad hon har för framtidsplaner, tar det slut. Hon säger: "jag kämpar för att överleva, dag för dag".
Det måste vara helt förfärligt för er som föräldrar? Är det ni som får betala hans räkningar? Är du säker på att inget med droger/ spelberoende, eller annat skit, som hindrar din son för att fungera?
Om han verkligen inte vill leva, måste ju någonting ha hänt honom? Har ni pratat med honom om det, och lyssnat? Jag förstår att det är jobbigt som fan, att han inte kommer ut i livet, men psykisk sjukdom, hindrar tyvärr många unga människor idag. Det går bara inte att ställa ultimatum på dem, eller krav.
Kärlek och stöd i överflöd, är kanske en väg? Ni kanske kan hjälpa honom att söka ekonomiskt stöd, på soc, Bostadsbidrag, försäkringskassan?
Fy fan som jag lider med dig. Man vill ju att sina barn skall lyckas och må bra. Bli vuxna självständiga personer. Men ibland blir det inte så. Har han någon/ några diagnoser?