Alla dessa ouppfostrade barn!?
Alltså det är hemskt med alla ouppfostrade barn och jag tycker inte alls om det. Jag är nog lite FÖR fokuserad på bra beteende.. min son säger tack till allt, när han får vatten, nån håller upp dörren, tar upp nappen osv. Är 19 månader.
Dock är jag lite skraj för att jag fokuserar så mycket på uppfostran och beteende och inte mående inuti. Som barn är min unge kanske superartig och har respekt för vuxna, men hur blir han som vuxen? Kanske sätter alla andras behov före? Det vill jag inte....
Kan tycka vissa har en poäng i att man inte alltid måste göra det man inte känner för och att man ska få uttrycka sina känslor. Jag var uppfostrad till bra beteende men vet inte riktigt hur jag ska hantera mina känslor för dom trycktes undan, fula ord aldrig okej. Det var viktigare att jag inte sa ett fult ord än att verkligen lyssna på vad jag kände. så jag vet inte vad som är rätt i längden.. att som barn va uppfostrad och som vuxen då bete sig ?rätt? hela tiden.. eller lite ouppfostrad som barn men som vuxen leder det kanske till att man sätter sina behov främst och har lärt sig hantera känslor och kan uttrycka sig, vilket är viktigt.. sjukt snurrigt men det var tankar som kom nu och jag skrev bara på :)