Bli gravid efter missfall följas åt

Fick missfall för lite mer än 2 veckor sedan och fortfarande ingen Äl. Har dessutom blivit förkyld så vet inte om jag ska lita helt på tempen (NC). Ligger precis på gränsen för min normaltemp och nu har jag börjat få spänningar, stickningar och nästan som mensvärk i magen.

Är det Äl på g, mens på g eller något som har att göra med missfallet? När borde mensen komma igång och när bör man kolla upp om det inte gör det?

Känns som att tiden går så långsamt när man bara vill få nästa chans till ett barn =( Läst i flera trådar om folk som blir gravida direkt efter missfall. Men sån tur verkar man inte ha.

Känns skönt att känna igen sig i det som alla skriver om. Tack för att ni delar med er <3

Hej EIJ90! Beklagar ert missfall. Vi fick också missfall för ca 2 veckor sedan (24/3) och jag var i v 6+4, gravtestet visade negativt efter ca 4 dagar. Just nu sitter jag och väntar på ny ägglossning, nu är jag på dag 15 och fortfarande ingen ägglossning, brukar vara på dag 16-17, har en cykel på 31-32 dagar. Hur lång cykel brukar du ha och vilken dag brukar du ga ägglossning på? Vilken dag är du på nu om du räknar missfallsdagen som dag 1?

Hoppas vi kan följas åt och peppa varandra :)

Kan tillägga att jag använder clearblue fertilitetsmonitor advanced, jättesmidig manick!

Blekagar ert missfall också! Hur är det med dig? Jag tycker jag känner mig bra fysiskt nu och ganska bra psykiskt. Berättade om missfallet igår och kunde inte hålla tillbaka tårarna så är nog inte helt bearbetat än. Kändes lite pinsamt men ändå skönt efteråt.

Just nu är det ca 24 dagar sedan missfallet började. Var också i v 6+några dagar. Fick inte negativt test förrän dag 13-14 nånting.

NC har nu satt ut Äl på dag 20, men jag är tveksam till om det borde vara dag 23 istället. Glad att det verkar kommit igång.Tempen har varit konstig pga förkylning.

Jag vet inte exakt hur lång cykel jag brukar ha. Slutade med p-piller i november -17 och då hade jag cykler på exakt 28 dagar i nov och dec. Sen började jag med NC i januari och då var cykeln på 35 dagar. I feb blev jag gravid och nu är vi här. Så lite dålig koll på vad som är normalt för mig. Ägglossningen i jan var dag 21 och feb dag 17.

Håller verkligen tummarna för oss! =)

Väldigt ?lustigt? allt du berättar, känns som att vi har gått igenom precis samma sak, hade också äl på dag 21 i januari och dag 17 i februari, berättade om missfallet för en kollega igår och blev helt paff när jag helt plötsligt började gråta, inte alls så jag hade tänkt det. Jag har alltid vari ganska känslosam person och visar mycket känslor när set händer något, min sambo håller mer sina känslor inom sig vilket är jobbigt, men denna gången verkade han ta det väldigt hårt vilket var jobbigt att se.

Hur tar din sambo det?

Men funderar över en sak, har hört att man ska räkna missfallsdagen som dag 1? Borde inte du vara på dag 24 idag då? Kanske helt missuppfattat det :P

Väldigt ?lustigt? allt du berättar, känns som att vi har gått igenom precis samma sak, hade också äl på dag 21 i januari och dag 17 i februari, berättade om missfallet för en kollega igår och blev helt paff när jag helt plötsligt började gråta, inte alls så jag hade tänkt det. Jag har alltid vari ganska känslosam person och visar mycket känslor när set händer något, min sambo håller mer sina känslor inom sig vilket är jobbigt, men denna gången verkade han ta det väldigt hårt vilket var jobbigt att se.

Hur tar din sambo det?

Men funderar över en sak, har hört att man ska räkna missfallsdagen som dag 1? Borde inte du vara på dag 24 idag då? Kanske helt missuppfattat det :P

Måste bara höra en sak med er.

Förra helgen bokade vi en resa till Kroatien i september. Ett bra tag kvar men tanken slog oss båda att tänkt om man är gravid? Som man självklart hoppas på att man är.

Men man funderar självklart på hur långt in i graviditeten man skulle våga flyga? Och skulle ni åkt utomlands om ni var gravida? Om man skulle bli gravid nu vid nästa äl skulle det vara beräknat i början av januari.

Kände bara att jag var tvungen att höra hur ni tänker och känner med resa om ni var gravida? :D

Ja det var ju lustigt! Skumt med sammanträffanden. Är det ert första försök eller har ni barn sedan innan? Vi har inga barn. Jag är 27 och mannen är 31.

Min sambo blev självklart ledsen, men inte så mycket som jag blev. Han är väldigt logisk och fokuserar mer på att vi faktiskt blev gravida ganska snabbt. Försökte bara "aktivt" Jan och feb, dvs vi hade koll på äl. Han har varit väldigt stöttande och dragit ett större lass hemma eftersom jag var väldigt trött efter missfallet, huvudvärk och allmänt låg. Vi har pratat ganska mkt om det och han förstår att det måste vara jobbigare för mig med tanke på omställningen i kroppen. Blödde i nästan 14 dagar också så blev ju påmind om missfallet i flera dagar. Känns som att vi kommit vardera ännu närmare efter det här vilket känns så skönt.

Såg nu att jag kanske rörde till det med alla dagar. Beroende på när man räknar att missfallet började så skiljer det kanske 2-3 dagar. Jag utgår från när det blödde ungefär som vid mens. Fick spottings några dagar innan dess. Och idag är det då cd 25 enligt NC. NC satte ut min Äl till cd 20, men skulle också kunna vara cd 23 eftersom det är först igår och idag som jag haft mkt högre temp. Min basaltemp är 36,32 och nu är tempen uppe på 36,62. Så jag hoppas att den håller sig uppe. Har som sagt varit förkyld så litar inte helt på alla värdena.

Hoppas det blev lite tydligare! =)

Då förstår jag! Ja förstår att det blir svårt att veta vilket man ska gå efter.

Jag är 28 till sommaren och min sambo 31. Min sambo är likadan, det här med att tänka logiskt och att man vet att vi i alla fall ?fungerar? ihop. Det känns faktiskt som du säger att man kommer närmre på ett helt annat sätt än tidigare, känns stort på något sätt att dela hela bebisplanerandet med varandra även fast det inte gick som planerat denna gången. Skönt att vi har sånt bra stöd från männen där hemma i alla fall.

Brukar du få symptom vi äl? Känner du något nu?

Glömde säga att samtidigt är det väl bra att din sambo visar känslor om han nu inte brukar göra det utåt? Är ju bra att prata ut om det så kan man stötta den andra. Det är väl fint att han bryr sig även om det är jobbigt att se såklart