Idag har jag fått bekräftat att jag fått missfall igen. Fick ett ma i december som upptäcktes i v11. Detta missfall skedde i v 6-7. Känns så himla hopplöst just nu :(
Så kom mensen idag, varför inte? Kroppen skulle bara leka med mig lite. Misslyckat försök nr 5 efter missfallet.
Har inga barn sen innan. Var första gången jag varit gravid och han knappt förstå det och sen slutade det i mf. Var så ledsen när det hände. Nu tänker jag inte lika mkt på det men blir ledsen när jag ser eller hör saker som påminner mig om det. Skulle haft bf i november så kommer bli tungt om vi inte blir gravida innan dess.
Jag har beräknad äl den 1/5 och bim 15/5 enligt NC. Men cykeln har varit lite oregelbunden så tror inte det kommer stämma exakt. Tycker jag redan har lite känningar i magen så är kanske äl på g tidigare.
Har du barn sedan tidigare?
Beställde precis hem denna bok.
www.bokus.com/bok/9789197855839/nar-det-inte-blev-som-du-tankt-dig-om-missfall-sorg-och-att-vaga-igen/
Sååå tråkigt! Lider med dig verkligen! <3 Men visst skulle ni få påbörja nån utredning?
Hoppas det kan ge lite hopp. Sen vet man inte det kanske bara tar tid och sen funkar det helt plötsligt. Kan ju ta ett år utan att något är fel
Kan du inte ringa gyn och be om att få göra blodprov för att mäta hcg? Det ska jag göra en gång/vecka nu tills det är nere under 5.
Läst på alla möjliga sidor och pratat med andra, förstår inte varför det verkar och känns det som så många / de flesta blir gravida så fort efter missfall? När en annan gör 5 försök utan att det går....
Min kurva just nu. Håll tummarna för mig att äl är på g och att det tar sig denna månaden. Tänker börja smörja med progesteronkräm efter äl eftersom jag tycker min luteralfas har varit lite kort och jag kände mig väldigt frusen den månaden som jag plussade. Så tänker att det skadar inte med lite extra hormon. Nån annan här som testat det?
Tycker förövrigt att jag känner en del stickningar i tjejmagen så hoppas att det är tecken på äl. Kändes så förra månaden så har nog blivit känsligare sedan mitt mf.
Inte säkert det spelar någon roll med krämen. Men tänker att det inte skadar att försöka. Känns psykologiskt bättre att testa iaf. Kanske kan ge placeboeffekt =)
Försökt med syskon sen dec -16. Sonen tog 10 månader (fast bara fem försök p.g.a. vi bara ses varannan månad), blev gravid i höstas efter ytterligare 10 månader (osäker på hur många äl vi prickade, hade äl precis i brytet mellan mannen kom hem/åkte). MA, syntes inget foster i v. 10 och kroppen stötte ut det själv i v 12.
Missfallet accepterade jag hyfsat snabbt, gick också på detta att kroppen är inställd på att vara gravid så det går snabbt. Varit skengravid 3 försöknu, det sista var knäckande. Var säker på att jag var gravid så sitter man där på toa och ser blod. Igen.
Jag är av någon konstig anledning så fanatisk gällande datum. Först var jag inställd på ett syskon -17 för då är det två kalenderår mellan barnen och så har "alla andra det och det är bra". Det tåget gick för ett år sedan. I höstas blev jag gravid så jag preciiis skulle få behålla min fp, vilket hade varit bra såklart men inte livsnödvändigt. Nu gick tåget för 2018. Och jag förstår inte min fixering vid det. Spelar väl ingen roll om det är 2 eller 4 år mellan barnen? Men det är ju det att jag inte vet om jag någonsin blir gravid igen. Om 2 år fyller jag 35. Och jag vill inte ha syskon för att "alla andra har det", utan kroppen riktigt skriker efter en graviditet och en pyttebebis att få amma. Och jag vill ju gärna ha en liten till hur jag än räknar.
Har jobbat mkt nu för att arbeta upp en ny fp, men känner att jag bara missar tid med det barn jag har så nu ska jag jobba lite mindre medan mannen är borta och umgås med min son istället för att sörja ett barn som inte finns. Men ångesten är kvar även om mensen är slut. Bf för missfallet var 28 juni och nästa äl vi kan försöka är mitten på juni. Kan sätta alla min ägg på att jag kommer stressa bort den ägglossningen också, för nu är såklart nästa datum att bli gravid innan det bf-datumet. Börjar tröttna på mig själv alltså.
Tack för den här tråden, jösses vad jag behövde skriva av mig.