Ja..det känns som att alla är gravida eller har barn redan... min yngsta lillasyster är som sagt gravid, min andra lillasyster är också gravid och ska ha ganska snart och min tredje lillasyster är redan trebarnsmamma... sedan vänner och bekanta på det..
Så är det ju..förhoppningsvis i alla fall..känns så surt bara att livet går under tiden... planen var ju inte att bli en gammal mamma :(
Då är vi ungefär lika gamla, är också 33 - fyller 34 senare i år.. (också en sak som spär på det jobbiga - jag skulle iaf hinna få mitt första barn innan jag fyller 34, nu är det kört..) Vi är väl egentligen inte SÅ gamla, men tiden går ju..och ska man som du säger hinna med fler barn så ...ja... och med tanke på att jag nyss var 20 så.. hehe..
Jag hade planerat att få första barnet när jag var 23 haha.... Men man får tänka positivt.. Resor jag gjort som jag inte hade kunnat göra med barn, hade varit separerad med barnets pappa om jag fått barn så tidigt...Har varit tillsammans med min man i 8 år nu men försöker tänka att vi ju hunnit köpa hus nu, kommer hinna renovera lite mer innan..sådana där praktiska saker..
Har hängt lite här i tråden tidigare och kikar in ibland. Är nu gravid igen i v10 och hoppas på det bästa denna gång. Har en liten sedan tidigare. Läst lite om era tankar kring ålder. Jag förstår! Det blir en stress. Ville bara skicka lite omtanke och pepp att dessa tankar troligtvis ändras när de små väl kommer. Helt plötsligt är det inte viktigt längre. Sen är alla såklart olika, men tänkte det kunde vara en tröst för någon kanske. Kramar till er och håller tummarna hårt för att det är er tur nu!
Och förresten, om det blir jobbigt med notifikationerna så säg till. Då får vi skapa en ny grupp! Går ju att fixa :)
Kämpa på <3
Har varit med i den här tråden sedan vi fick vårt utomkvedshavandeskap. Fick därefter konstaterat ma i v14 10 månader senare.
Sitter nu med en mirakelgroda i magen i v37 som bökar omkring å det grövsta. Har panik att han ska dö i magen som hans storasyskon. Oron lägger sig aldrig... men vi hoppas! Är så nära nu <3
Hej på er!
Har skrivit här tidigare men hållit mig undan ett tag för att orka. Fick MA i somras i vecka 12. Värsta upplevelsen jag varit med om, och även tiden efter. Så mycket sorg som jag vet att ni alla här kan relatera till.
Efter 5 månader blev jag gravid igen och är nu i vecka 10. Har mått jättedåligt denna graviditet, kräkts fler gånger om dagen, gått ner i vikt och varit på gränsen till depression. Inte så konstigt, jag vågar inte hoppas att det blir ett barn av det.
De senaste två dagarna har illamåendet blivit mycket bättre och jag kräks bara någon gång. Har haft molvärk hela tiden men idag gör det mer ont än innan, och både i magen och ryggen. När värken kom fick jag kalla kårar, det känns precis som missfallet i somras. Blöder inte men jag är ändå så rädd.
Imorgon har jag VUL som är bokat sedan långt tillbaka. Tänk om den inte lever? Orkar jag gå igenom detta en gång till? Och särskilt när jag mått så dåligt i flera veckor att jag inte kunnat göra något annat än bara ligga i sängen? Är allt detta värt det? Usch jag är så ofattbart rädd och jag tror att ni är dem enda som kan förstå <3
Tack fina du <3 du är så otroligt omtänksam och peppande trots allt du gått igenom. Ser hur du hjälper många här i denna tråd och i andra trådar. Håller verkligen tummarna att vi båda får behålla ett barn en dag!
Hej igen!
Nu har vi varit och tittat. Var så himla nervös innan och har knappt kunnat sova inatt. Allt såg bra ut, precis rätt vecka+dag enligt min tempning, hjärtat slog och bebisen vinkade till oss. Känns bra för stunden även om oron nog aldrig kommer att försvinna när man har vår bakgrund. Nu har jag kommit förbi vecka 8 då den dog sist så det känns lite bättre.
Håller tummarna för dig Eureka att det även går bra för dig och att du Jojsan blir gravid snart igen. Tack för all pepp och stöttning
Blev lite tveksam till det där ändå. Min kurva ser ut så här:
Den förra jag har, där jag faktiskt blev gravid, så låg min temp efter äl betydligt högre. Som lägst 36,5 men snarare runt 36,7. Det känns med andra ord helt omöjligt att säga om det är äl jag haft nu eller om temperaturen helt enkelt bara har stabiliserat sig. Bara att vänta och se...SÅ segt när man helt saknar det där som andra kallar tålamod..