Vi som börjat med fertilitetsutredning

Hej! Vad roligt att hitta fler i samma situation! Min sambo och jag har försökt bli gravida i över ett år utan resultat. Innan jul bestämde vi oss för att det var dags att söka hjälp. Vi går via landstinget men det är en privat gynklinik som utreder i vårat län. Vi ringde innan jul och fick en tid knappt en månad framåt. Nu har vi varit på första mötet och då såg allt bra ut. Jag lämnade blodprov i måndags och ska göra äggledarspolning nästa måndag, sambon ska även lämna spermaprov.

För mig känns det jätteskönt att vara igång med utredningen. Under 2019 kände jag en sån otrolig press och var mycket ledsen av alla uteblivna graviditeter... Nu känner jag en enorm lättnad och tro på framtiden. Även en viss oro för vad som kommer hända och särskilt nervös över IVF med alla injektioner osv. Hur känner ni?

Hur ser era AMH värden ut? Mitt öåg på 8.3 med pcos!

Hej alla fantastiska kvinnor som kämpar!

Så glad att detta forum finns, så skönt det är att läsa om andra i samma eller liknande situation. Idag har jag en riktig skitdag och kan bara inte sluta gråta över detta dock. Har verkligen försökt att vara positiv och gjort allt som man läser att man -ska- göra som ofrivilligt barnlös, bokat resor, tränat, testat nya fritidsintressen, dragit ner på kaffe och alkohol, arbetat med mig själv genom samtal med psykolog, tagit alla vitaminer som rekommenderas, umgåtts med vänner, och så vidare i all oändlighet. I början av sommaren har det gått två år sedan vi började försöka och det är så jäkla lång tid?! Jag var 28 när vi bestämde oss för att försöka bli gravida och nu är jag 30 och inte ett skit har hänt. Känns som tiden bara rinner iväg och kompisar och alla släktingar får barn och vi står och stampar på samma ställe. Droppen var när jag på självaste julafton fick mens, efter att ha fått flera frågor om när det är dags för oss, och tips som att vi inte ska vänta för länge, och såklart var omgiven av barn, bebisar och gravidmagar. Började gråta så fort vi kom hem och kändes som att tårarna aldrig slutade rinna.

Förlåt för ett riktigt sorgligt och icke pepp inlägg men vissa dagar är helt enkelt bara skitdagar och behövde skriva av mig lite. Hoppas att ni andra mår bättre än mig, och att ni får en fin söndag!