Att göra någon medvetet svartsjuk - Hur bra fungerar det egentligen?

Att killen jag träffar och skojar med en andra tjejer ser jag som något naturligt. Man skall ju inte sluta att umgås med yttervärlden bara för att man letar efter en livspartner. Skulle det däremot visa sig att killen försöker hitta vägar att göra mig svartsjuk på så skulla jag avsluta bekantskapen och lägga benen på ryggen. Jag blir i stort sett aldrig svartsjuk; senast jag kände svartsjuka/avundsjuka var när jag var 6 år; men däremot så kan jag bli väldigt sårad. Och, att vara tillsammans med någon som strävar efter att såra mig och undergräva mitt psyke; han skulle jag gladeligen kunna överlåta till någon annan, som helst ger honom det liv han "förtjänar"... Att provocera fram svartsjuka är elakt, sjukt, primitivt, sandlådeaktigt och brist på intelligens och inget som attraherar mig det minsta. Svartsjuka genererar aldrig äkta och sann kärlek. Killen må se ut som en gud, men det hjälper inte ett dugg om han beter sig som ett svin! ... Med vänlig hälsning, Pentra