En pappa som väljer bort sina barn.

Du har rätt ekonomi är ett känsligt ämne, det handlar inte om att köpa kärlek, det handlar om att få tid.
Nu är familjeliv kanske inte rätt forum för ekonomi, men det är Rikatillsammans, där många siktar på tidig pension, oftast redan vid 50 år där man går in i så kallad FIRE, man lever på avkastning av sitt kapital samtidigt som den inte krymper, på så sätt får man tid till exempel sina barn samt sina barnbarn på heltid om så vill.
På RT kan jag fritt skriva om ekonomi och få hjälp med placeringar samt hjälp så jag lyckas gå i tidig pension, RT fick mig även att säga upp min anställning och fortsätta som egen då företaget ger bättre förutsättningar att nå målet. Nu är jag ingen FIRE anhängare men kan via hjälpen därifrån styra min tid, samt mitt kapital som lossna när jag sålde och flytta hem igen, ut över det har forumet hjälpt oss hur man ska göra allt rättvist nu när vi köpte en ny bostad tillsammans osv.

Familjeliv lämpar sig bättre åt dessa frågor o svar, där man kan upplysa vad som händer i en vårdnadstvist, hur det påverkar barnen, nu är det mycket få personer som skriver om detta och hur allt utveckla sig och vad som hänt genom åren, där dessa vårdnadstvister har ebbat ut, vad hände sen?

Det är här jag kommer in ,vad hände efter allt? hur mår barnen? hur kan en relation se ut efter många år efter en sönder slitande tvist, återgår allt till det normala när barnen blir vuxna?

Jag skriver bara vad som hände i mitt fall, där skadan förmodligen blev livslång, samt ett barn utveckla en kognitiv nedsättning (sorg, utanförskap, skolbyte)som resultat.

Alla har en del i det som hänt, fråga är om det sköts på rätt sätt.

Mitt största fel var att jag inte ljög för min dotter, hon fråga året efter varför det blev så här? där jag berätta sanningen att det blev så här för att det är din vilja, jag berätta vad hon sagt åt soc och det ligger som grund till att det blev så här.

Dottern utbrast i gråt, men socialtjänsten lova mig att dom inte skulle berätta detta för dig, dom sa det flera gånger.
Vilket kan vara den stora förklaringen till att hon utvecklades till liemannen, hon ville ha sin röst hörd igen men lyckas inte hur än hon försökte.
Detta kan mycket väl ligga till grund att jag inte ens får träffa den yngre 1 timme.

Samtidig ska man se hur många människor klarar av att barnen tas ifrån en, enda orsaken är att ens ex vill ha dom på heltid, vägrar samarbeta.
Tänk dig att möta dina barn någon månad efter, du får inte hälsa på dom, även fast dom ropar pappa ,pappa, så föser ex in dom i bilen och far därifrån, det finns inget våld eller något med i bilden, bara stora ekonomiska skillnader. där barnen snabbt lär sig att vi har bara kläder pappa köper åt oss vi vill inte ha det mamma köper åt oss.
Tänk dig ett barn som berättar året efter att mamma lova oss lika cyklar som vi har hos pappa om dom väljer att bara bo hos henne.

Vem skulle inte berättat sanningen åt sin dotter? vad som ligger till grund att det blev så här. jag kan se via facit från soc att hennes ilska vakna bara mindre än 1 år efter vårt samtal.

Samtidigt så ska man veta att vi redan hade haft vårdnadstvisten, vi hade redan gått igenom socialtjänsten, vi hade haft samtal med familjerådgivning. då fanns det inget som sikta på att jag var en dålig pappa, för att snabbt ändra sig efter tvisten varit klar, tog mindre än 4 månader så fick jag inte träffa dom mer, anledning det starta en ny socialutredning. bara för att hon förlora tvisten så fick vi stora samarbetsproblem, detta påverkar barnen, på så sätt fick jag inte träffa dom. där jag året efter för höra vad mamman berättar åt barnen om mig, hon berättar att jag lämnat dom osv, varav jag berätta sanningen, vem hade inte gjort det i det läge?

Glömde nämna under vårdnadstvisten så planerade jag och barnen en utlands resa, dom ville åka på en sådan, alla hennes vänner berätta om deras resor och det blev hennes högsta önskan.
Jag tog även upp detta med domaren under samtalen, där domaren hänvisa att mitt ex inte kan stoppa oss, det är bara åka när det är din vecka, visa sig hon vägra skriva under ansökan om pass.
Så barnen fick inte åka, jag berätta att ni måste fråga mamma varför ni inte får åka?
Lägger jag ihop allt nu, där jag fått se sanningen så är det inte svårt att förstå att det ligger ett hat bakom, vilket då även kan relatera till ekonomi som vi även upplever här på familjeliv, där kommentarer handlar om just ekonomi, hur bra du är osv, så bygger det även upp hat känslor här.

Har berättat att jag i senaste tvisten för ett år sedan yrkade om bara 1 timme med den yngsta, även det avslogs.
Där jag även gav förslag på att socialtjänsten kan sitta med, som sagt inte ens 1 timme vv eller 1 timme månad godtogs.
Grunder kan du läsa högre upp i tråden.

Detta kan vara en anledning till att målet lades under sekretess, tror inte det bara gällde all bevisning jag la fram om vad som hänt, samt polis, grannar osv, utan för att det är även socialtjänsten som bestämmer vad som är bäst för barnen.
Jag ställde frågan varför detta ska ske inför lyckta dörrar och under sekretess, där domare förklara att det var för att skydda barnen att något av detta kommer ut.
Men å andra sidan det som hänt barnen under ensamma vårdnaden hos mamman är ingen rolig läsning, folk har svårt att förstå hur det som hänt är möjligt, där vänner o familj måste läsa själva i utredningen för att förstå att det jag berättar är sant.

Vilket barn är borta från skolan i 2 år?

Varför la soc ner utredning efter utredning där bla skolan anmälde, där bup blev inkopplade så lades allt ner där soc lita på att mitt ex, med att allt går bra, mamman samarbetar med dom.

Där en dottern vägra samtala med soc, så läggs allt ner, vad som händer och varför det händer. enda som står i utskrifter är att A vägrar samarbeta med soc, ärendet läggs ner.
Ordagrant: Utredning avslutas utan insats då hon får stöd för sitt mående via sjukvården och anpassningar via skolan, Samtal med A har under utredningstiden inte varit möjlig eftersom hon inte själv velat medverka.

Ovanför står då alla orosanmälan efter händelser hemma hos A, det är inte bara en händelse under dessa år, men det som framkommer är att även om ärendetiden överlappar varandra , där soc skriver Pågående insats i form av stöd anses ej tillräkliga, varpå utredning inleds på nytt, där även dessa överlappar varandra, dvs en utredning är inte ens klar innan nästa utredning startar. och dom läggs ner med orden jag lagt under ordagrant.

Tog titta exakt vad som står, tar vi exempel med skolan så skriver soc att läsåret har varit i princip hundraprocentig skolfrånvaro, varav mamman då sökt hjälp, men skolan har haft ett möte innan HLT-möte.(år 1) inte svårt då och förstå varför hon anmälde det själv, men det gick ett år innan hon gjorde det.

Tittar man på utredningens genomförande så blir man lite mer frågande om allt gått rätt till, där mamman bedöms att samtal med A inte är nödvändigt då det stressar henne mer än gör nytta, det blir inget samtal med A från soc sida. Man pratar bara med mamman första året.

Tar man sedan år 2 där samtal ägt rum så står det under (vårdnadshavares uppfattning) att mamman som är närvarande vid barnsamtalet med A samtalar men A tycker att situationen känns jobbig. Hon är tystlåten och svarar bara fåordigt.
Med andra ord även om risker identifierats som mående, oro och ångest, svårigheter att kommunicera sitt mående samt problematisk skolfrånvaro så får inte A prata i enrum med en handläggare, mamma är närvarande.

Går man då även in på polis,grannar som anmält socialjour har kopplats in, hon har agerat lieman hemma, där även S uppger att hon bevittnat våld från hennes syster gentemot mamman,där hon även berättar att hon avstår att säga saker som är jobbiga för att ta hänsyn till mamma. Det gör hon för att "inte mamma ska få det jobbigare än hon redan har" Mamman som är närvarande svarar vid barnsamtalet med S om att hon vill att S alltid ska känna att det är ok att prata med mamma om precis allt, mamman säger även att S inte behöver skydda sin mamma.

Kort o gott barnen har aldrig själva fått prata i enrum med en handläggare, även om barnet var både 13 o 14 år vid då två olika tillfällen som tagit upp noggrant, övriga tillfällen har dom inte ens pratat med barnen, det nämns bara att S har ett behov: behöver få känna sig trygg hemma!

Vad jag vet så har mamman alltid använt sig av att om ni inte lugna ner er så kommer polisen och tar er, hon kan även använt det här, en dotter som utövar våld, går inte i skolan, soc, många anmälningar under två år, ut och in till soc, är man 14 år så förstår man alvaret, mamma sitter med, hon kan inte säga något, vad har hon för alternativ.

Att hon kontaktat pappa är för att hon vill göra mamma upprörd, det var för att göra mamma lessen, så att mamma ska få känna hur hon har det, märk väl detta är mammans ord och inte A:s som beskriver varför hon har ringt till pappa under några månader.

Eller så är det som jag berättar, socialtjänsten har svikit barnen.

Sista stycket jag berätta om varför A kontaktat pappa, så framkommer det att det är mamman som berättar varför A kontakta pappan, där hon även ger en förklaring till varför A kontakta pappa, att det handlar om både frigörelse och om nyfikenhet.
Dottern har inte sagt något, hon är som det framkommer mycket fåordig.

Men det kanske är så här soc jobbar, man frågar inte tonåringar vad som är fel eller vad som hänt, man snackar bara med föräldrarna, tänkte dom har samma utbildning.
Jag erbjöd att jag kan hyra in en utomstående psykolog som frågar ut barnen med det nekades av både mamman och domaren, antar då blev det för hög utbildningsnivå än vad soc har.

Hur som helst handlar nu bara tråden om vad som hänt, man kan säga att jag är först ut med en uppföljning, hoppas fler vågar på sig samma, då jag läst att många forskare/psykologer har svårt att hitta personer som vill och orkar berätta hur det gått sedan.
Jag har accepterat att jag inte kan göra mer, varav det inte skadar o berätta.

Var tvungen o läsa om narcissist, Poliser och grannars anmälningar är medans ex har ensam vårdnad, jag visste inte om alla dessa utredningar, dom kom från soc med begäran från tingsrätten. dessa har inget med mig o göra.

Går man från början så fungerar allt bra, varav även första beslutet från tingsrätten gav oss delat umgänge 50% var.
Tiden just innan själva dagen till domstol så börja den äldre falla, jag bjöd hem ex att vara med, hon starta ofta upp bråk hemma hos mig, där den äldre dotter sedan hänvisa att mamma kämpar för oss, där hon ska få välja själv vem hon ska umgås med, jag mötte upp detta, men den yngre ville fortsätta med vanligt umgänge 50% och ex börja hacka på henne varje gång jag kom och hämta henne, vill du verkligen åka till pappa fråga hon, jag ska åka till pappa svara hon varje gång.

Efter 4 månader bromsa ex allt umgänge, både mamman och soc ansåg att den yngres umgänge skadar den äldre, där hon vid hemkomst berätta allt vi gjort för sin syster.
Här startar en mycket lång utredning av soc, jag får inte träffa barnen, får inte ens hälsa på dom, utredningen tar 6-7 månader, där soc tydligt framhäver att det är mitt fel att den äldre dottern faller, självklart blir jag mycket sårad över detta, varav jag inte lämnar in verkställande av beslut.
Det går 1 år, jag får inte kontakta barnen, jag kan se dom, men får inte gå fram.
Varav jag flyttar, barnen ringes sedan upp mig o fråga varför det blivit så här, jag berättar att det är för hennes egna val.
Detta resulterar i att soc och ex gör allt för att få ensamvårdnad, soc tanten Helene ringer upp mig, säger rakt ut, jag kan se till att du aldrig får träffa din barn igen, vi kommer överens om att skriva över vårdnaden helt på ex, samt jag ska inte prata med barnen på ett tag, varav blockering, men vid byte av mobil så följer inte dessa blockeringar med, får dessa spökringningar, för att sedan få dottern att prata, hon berättar att mamman tagit ifrån dom mobilerna, så detta är förstagånger hon kunnat ringa, jag har inte missat något under den tiden.

Vad jag sedan såg med alla utredningar är att dottern fortsatt fall hårt när mamman haft barnen själva, det startade redan första året, för att sedan bli ännu värre, för att sedan inte kunna uppfylla sin skolplikt under två år.

Där då soc litat blint på ex uttalanden att hon är i tonåren, en del av hennes utveckling, soc fråga aldrig ut barnen vad som är problem, utan la bara ner alla utredningar o alla anmälningar med att mamman har full koll på detta, mamman samarbetar.

Har nu läst vad Narcissist är så stämmer det in på mitt ex, där man lätt kan framstå som charmig och förstående, man vinner förtroende hos sina "flying monkeys" som i detta fall är socialtjänsten, man låter mamman föra talan, man låter mamman sitta med vid barnsamtalen som ska vara enskilda, mamman vill ha full kontroll på vad som sägs, soc i frågarsätter henne aldrig fast detta förfall hos dottern pågick under två år, dvs även två år efter jag sist fick träffa baren.
Man fortsätter även i rätten, där mamman får välja vem som ska fråga barnen, mamman har får rätt att välja person från soc den hon tycker är rätt person som ska prata med barnen, hon får för att hon berättar om dotterns dåliga psykiska hälsa, samt att hon vägrar prata med personer hon inte känner, samt att det stressar upp henne mer och blir då skadligt för hennes hälsa, vid utfrågning så är mamman med hela vägen, när soc frågar barnen om pappan så får dom gå in en o en, men mamman är just utanför dörren.
Läser man vad soc frågar barnen så följer dom inte mitt yrkande, man frågar bara efter det största yrkandet, att pappan vill vända vårdnaden och hur barnen ställer sig till att bo enbart med pappa, man ställer inte frågan om det andra yrkandet som är att bara träffa pappa 1 timme.

Fortsätter man sedan med det dottern berätta över mobilen så har mamman hela tiden mat dom med att pappa har lämnat er, och det visa sig vara redan under första året där soc rekommenderade mig att låta baren få tid för återhämtning, där man hänvisa att verkställande av dom skulle skada barnen om jag fortsatte med tvisten, där jag har en skyldighet att baka för deras hälsa.

Visst ha en bra ekonomi ställer till mycket, detta argument har ex använt sig av hela tiden, det är en mycket negativ del att ha vid såna här tvister, men att ha tur i affärer och val av yrke handlar inte om narcissism, i så fall är alla med bra lön samt alla utbildade personer en narcissist.

Nu har det gått så många år där vi inte träffats, barn som vuxit upp under dessa förhållanden så kommer det påverka barnen hela livet, ut över detta så känner vi inte varandra mer, där då många reagerar att rekommendationer jag fått och läst om handlar om att lägga på locket, gå vidare, acceptera.
Att acceptera handlar även om mitt liv, samt för att man ska släppa sorgen skammen osv, för att gå vidare.
Kan jag säga att jag är en förälder åt dessa barn, nej, varken jag eller barnen känner varandra mer, är jag deras pappa, ja. Skulle ex gifta om sig och den nya mannen adoptera barnen så blir han deras pappa, samt varför inte om han varit en stor del av deras liv.

Det sistnämnda stycket förklarar lite kort varför jag inte nämner något om min barn, anledningar kan man lätt se här på tråden, man anklagas för att vara narcissist osv, bedömningar ute i samhället fungerar på liknande sätt, där forskare/psykologer osv har svårt att hitta personer som vill prata om detta, därför pratar man inte om att man har barn, samt alla rekommendationer att gå vidare, lägga på locket acceptera har sina grunder i detta.
Samma är det då med arv, man har rätt att styra sitt arv bara man följer lagen, där man både kan se och läsa att detta ökat enormt mycket sista år tiondet, dom som inte styrt sitt arv har oftast inte ens barnen gått på begravningen utan dom har bara frågat efter bouppteckning, därför är det viktigt att rikta arvet till dom personer som betytt mycket för en. Det handlar inte om moral utan om sunt förnuft. 

Vi har pratat om detta i familjen, vi är 4 syskon, mamma fick 3 första tidigt i livet, hon var 20år när hon fick mig, och jag är yngst av dessa 3, sedan fick hon en sladdis när hon var 40 år.
Vad vi har kommit fram till är att ingen av oss 3 äldre vill eller behöver arv efter vår mor, vi har beslutat att lill gossen ska ärva allt av mamma, konstigt nog tog mamma det hårdast, hon hänvisa att det är mer pengar än vad ni tror, vad vi uppskattar så är det 6-8 milj.
Men vi har vänt på saken vad ska vi med arv då vi kommer vara pensionärer själva, vi 3 har redan en god ekonomi, vi har så vi kommer klara oss.
Lill gossen har inte dåligt ställt han heller med tanke på hans ålder, men han kommer bara vara mellan 40-50 år den dagen mamma går vidare, han har kortaste tiden tillsamman med mamma.

Tar man sedan min situation, jag har redan svårt att få ihop ekvationen med arv som lyder. Man skaffar sig äktenskapsförord(enskildegendom på sambo språk) ger gåva som inte utgör förskott av arv samt testamente, då ärver barnen exakt en fjärdedel av ingenting. Nu är det kraftigt nerkortat tillväga gångs sätt.
Detta kan jag ändra närsomhelst under livet, bara jag inte ändrar så man går under förstärkta och under dödsbäddsgåva, samt inte bor kvar i en bostad som utgör gåva.

Tar man sedan spottloskan du pratar om, kommer jag inte träffa barnen mer i livet så finns det ingen anledning till att ändra. Jag har själv fått utstå skam och sorg över det som skett, tog mig 5 år att acceptera,(barnen kommer vara i min ålder när dom får veta arvet) man kan säga att det var sista tingsrätten förra året som gjorde att jag nu gått vidare från sorg o skam, jag fick se att det inte var mitt fel att dottern har en kognitiv nedsättning, där jag kunnat få klartecken att jag inte är syndabocken, då systemet enbart är uppbyggt på att man ska hitta en syndabock. Man kan säga det jag fick läsa och se vad som hänt var en frigivande dom, jag var dömd och anklagad för något som inte jag orsakat, jag var oskyldigt dömd och har fått upprättelse.

Lägger man det i parantes med arv och att barnen kommer vara i samma ålder som jag var, så kommer barnen få lättare att acceptera att dom inte får ett arv, än det jag fick gå igenom.
Arvstvister har ökat med ca 50% sista åren, vilket även visar att fler o fler börjar styra sina arv, gör man det juridisk riktigt så behövs ingen tvist.
Med dessa ökningar och ökad medvetenhet så kommer barnen mest troligt förstå redan innan att dom inte får något arv, dvs dom är redan mentalt förbered, där dom kan konstatera ja det blev så och gå vidare med bara deras mammas arv, så helt lott lös blir dom inte.

Är själv 50 år,  detta med motarbeta börjar jag förstå redan vid första gången vi hade tingsrätt, där domaren fråga mig varför mamman gör så här? där vi förstod att i långa loppet kommer hon att vinna, men hon vågade inte ta steget i första vändan i tingsrätt, då hamnar man under umgängessabotage, varav allt börja ske efter tingsrätten, samt ett helt annat upplägg som jag beskrivit.

Nu jobbar ex som kurator, lön ska ligga snitt 35k månad efter skatt ca27k sedan underhåll barnbidrag upp till 34600 kr i handen, bor i bostadsrätt där bara underhåll betalar nästan hela boendekostnaden, så hon har inte så dålig ekonomi. Hon fick arv efter sin pappa, men inga kontanter då dessa var spårlöst försvunna(han jobba alltid och var höginkomsttagare) men huset var inte belånat gav ca 1 milj drygt till henne o sina syskon.

Här har du skillnaden mellan er och mig, ex kommer inte klaga på sina dåliga relationer eller pengar, hon kommer fortsätta klaga på mig, vilket då utgör att barnen kommer såra mamman om dom tar kontakt med pappa.
Mammans mamma klagade hela livet på hennes pappa, minns när han var en sista gång hos oss, där barnets mormor börja klaga på han, han sa snälla Margareta det har gått 30 år kan du inte släppa det nu, nej hon fortsatte tills han dog.
Jag är helt övertygad att ex kommer göra som sin mor gjort.

Vad många inte förstår är att efter barnet fyllt 12 år så är umgänget barnens val och aldrig förälderns samt man har ingen laglig rätt att träffa dom om barnet inte vill det själva. Därför rekommenderas jag att lägga på locket samt acceptera att vi inte kommer träffas. Varav vi har utfört detta med arv, sambo kunde inte köpa in sig i förrabostaden, advokat avrådde då hon inte hade belopp som krävdes ca 2,8 milj för att nå 50% ägande, skuldebrev osv avfärdades.

Hon vill inte heller bo i en bostad hon inte själv äger, samt hon har egna barn.

Barn fick frågan om dom vill träffa mig för bara ett år sedan, svara nej, dom är tonåringar, dom kommer med största sannolikhet inte ändra sitt val fören dom är vuxna , lägger man sedan in lojalitetskonflikt , sitt frigörande från förälder sin tonårs period osv så är chansen att dom ska ändra sig mycket marginell om inte obefintlig, samt jag har oxå ett liv, jag har rätt att vara lycklig jag har rätt att lämna detta bakom mig, därför accepterar man att jag kommer inte träffa barnen, även om dom vill träffas så måste dom få det för sin mamma, hon är vårdnadshavare och kan nu med senaste domen stoppa barnen från att kontakta mig, hon har rätt att göra det tills dom fyller 18 år, precis som alla föräldrar så kan man hindra sina barn från att gå ut och exempel supa på stan osv. i mitt fall där en relation kan anses skadligt för den äldre, en skyldighet hon har som vårdnadshavare, den äldre har som sagt en nedsättning som utgör att hon är bättre skyddat av lagen till vårdnadshavarens fördel. som exempel jag tagit upp där mamman tog bort mobil osv samt gav henne rumsarrest det halvår hon ringde pappa( hon var 14 år), rätten ansåg att mamman gjorde rätt med tanke på hennes tillstånd, liknande med frånvaron från skolan, är man sjuk så har man rätt att frångå skolplikten som i detta fall hemma 2 år. Allt detta stödjs även av socialtjänsten. Vad än jag gör så kommer jag inte nå dessa barn. 

1) 8 och 10 år
2) Det är bara vårdnadshavaren som har rätt och ansvar tills dom är myndig.
3) Dottern har utvecklat ett destruktivt beteende, hon tycker bla hon är ful, hon har tappa självkänsla, mamman hänvisa hon blivit uthängd via sociala medier, men hon kunde inte bevisa att så var fallet, varken skolan eller någon annan har bekräftat att detta skett.
Att hon kontakta pappan var för att hon var nyfiken, och att det handlar om frigörelse, hon kontakta pappan för att göra mamman lessen, samt ett yttryck på att mamman ska få veta hur dottern har det, när mamman sätter gränser så skriker dottern, jag hatar dig, jag vill flytta, jag ska kontakta pappa. där mamman även med ger att dottern gjort, hon medger även tiden från sommaren till årsskifte.

Just nu så går hon under åtgärdsprogram med anpassning och strategier, skola 1-2 dagar veckan med någon timme åt gången. När hon gick 1-6 hade hon inga problem med varken skola eller kompisar, hon följde skolplanen, något alvarligt hände innan 7 klass, hon blev folkskygg, panikångest, socialfobi osv.