Inlägg från: Så allting gick |Visa alla inlägg
  • Så allting gick

    En pappa som väljer bort sina barn.

    Som TS till denna tråd kan jag nu med åren ge bättre svar.

    Varför tog jag avstånd och vägra uppge att jag har barn?
    Skälen kommer från psykologen jag använde, där hon förklara hur och varför man blir dömd av omgivningen, där ens livsstil blir ifrågasatt, där helt enkelt omgivningen dömer en och undrar vad man gjort för fel, det samma gjorde jag, vilket då späder på smärtan och ökar bara på skam känslorna. vägen ut ur detta är att lägga på locket, man accepterar det som sker och skett för att kunna ta sig vidare.

    Vad har hänt under åren?

    A lyckas nå mig via mobil, jag hade haft spökringningar under ett halvår, dvs någon ringde från skyddat nummer och la sedan på, dessa samtal kom oftast sena kvällar, för att sedan A våga börja prata.

    A ber mig om hjälp med mamman, hon förklarar hur mamman låser in henne på rummet, till hjälp har mamman sin bror hon tar hennes mobil, hon förbjuder A att ringa mig, vi kommer överens jag ska hjälpa henne, men enda vägen visa sig vara via tingsrätt, denna procedur tar lång tid, hennes advokat lyckas skjuta upp målet 9 månader, där man bla kl 15:00 dagen innan muf som skulle vara kl 9:00 dagen därpå skjutsupp ytligare månader osv, anledningar är många.(sjuk osv)

    Undertiden dimper socialutredningar in, oj oj här framkommer en dyster historia, det är utredning på utredning, det är BUP ,Polisanmälningar från grannar, problem i skolan, hon har inte vart närvarande under 2 år, utan blivit tilldelad hemundervisning, mycket tragisk läsning för mig som inte kan göra något åt saken, barnen har råkat illa ut av allt detta.

    Barnen får ge sin uppfattning till soc, där då A förklarar nu att hon aldrig vill träffa pappa igen, S säger inte just nu, men om ett år kan pappa kontakta henne.
    Via soc utredningar framkommer hur A slagit mamma med vissa tillhyggen, samt hur hon förstört inredning o föremål i hemmet, varav grannar ringt polis som kopplat in soc, samt att A har under utredningstiden inte velat medverka, hon har inte uppgett något till varför hon mår som hon mår.( att hon slagit mamman framkommer flera gånger under dessa två år, bla men innebandy klubba osv)
    S har uppgett hur hon tvingas bo i allt detta, där hon inte våga uttrycka sina egna känslor och prata som sina problem, då mamman redan har fullt upp med A, hon vill inte att mamman ska få fler problem.

    Tingsrätten lägger fallet under sekretess.

    Men enligt rättspraxis och barnens ålder så får dom bestämma själva, samt att vi har stora samarbetsproblem, att bryta förälder nu där mamman hänvisar via soc att allt är på bättringsväg med barnen skulle vara ödestigande.

    Kortfattat av allt så får jag inte kontakta barnen för deras mående, där tid till rättegång tog så långtid att A inte vågar berätta allt som hänt och hur hon hindras från att kontakta sin pappa, samt att mamman inte underrättat mig om dessa stora händelser, samt där man förstår hur allierade dessa barn nu är, mamman är allt dom har kvar i deras värld.

    Det sämsta jag kan göra för min egna skull är att älta och inte tillåta mig leva mitt egna liv, jag måste släppa taget, varav rättegången var i rätt ålder för barnen och deras beslut, dom vet vad det handlar om.

    Rättegången gjorde även att min partner nu vet om allt, samt att vi nu gjort upp hur arv ska se ut, där det visa sig att man visst kan göra någon arvlös, via gåvor som ej utgör förskott på arv, där arvtagare då inte behöver betala tillbaka, samt att man inte går under dödsbäddsgåva 7.3 osv samt enskild egendom osv. har man som jag en lillebror som är 20 år yngre. Nyckel ord var ute i god tid. Sista vi vill är att barnen vid mitt fråntillfälle dyker upp och säger vi vill ha bouppteckning, där sambo då kan ställa motfråga hur fan har ni mage att dyka upp nu?, ni har inget här att hämta.
    Samt att om en framtida relation skulle framkomma så har den inget med arv o göra, inget vi behöver nämna, dom får besked den dagen, jag lämna efterlämna inget arv till tjejerna.

  • Så allting gick
    Så allting gick skrev 2022-01-15 20:20:50 följande:

    Som TS till denna tråd kan jag nu med åren ge bättre svar.

    Varför tog jag avstånd och vägra uppge att jag har barn?
    Skälen kommer från psykologen jag använde, där hon förklara hur och varför man blir dömd av omgivningen, där ens livsstil blir ifrågasatt, där helt enkelt omgivningen dömer en och undrar vad man gjort för fel, det samma gjorde jag, vilket då späder på smärtan och ökar bara på skam känslorna. vägen ut ur detta är att lägga på locket, man accepterar det som sker och skett för att kunna ta sig vidare.

    Vad har hänt under åren?

    A lyckas nå mig via mobil, jag hade haft spökringningar under ett halvår, dvs någon ringde från skyddat nummer och la sedan på, dessa samtal kom oftast sena kvällar, för att sedan A våga börja prata.

    A ber mig om hjälp med mamman, hon förklarar hur mamman låser in henne på rummet, till hjälp har mamman sin bror hon tar hennes mobil, hon förbjuder A att ringa mig, vi kommer överens jag ska hjälpa henne, men enda vägen visa sig vara via tingsrätt, denna procedur tar lång tid, hennes advokat lyckas skjuta upp målet 9 månader, där man bla kl 15:00 dagen innan muf som skulle vara kl 9:00 dagen därpå skjutsupp ytligare månader osv, anledningar är många.(sjuk osv)

    Undertiden dimper socialutredningar in, oj oj här framkommer en dyster historia, det är utredning på utredning, det är BUP ,Polisanmälningar från grannar, problem i skolan, hon har inte vart närvarande under 2 år, utan blivit tilldelad hemundervisning, mycket tragisk läsning för mig som inte kan göra något åt saken, barnen har råkat illa ut av allt detta.

    Barnen får ge sin uppfattning till soc, där då A förklarar nu att hon aldrig vill träffa pappa igen, S säger inte just nu, men om ett år kan pappa kontakta henne.
    Via soc utredningar framkommer hur A slagit mamma med vissa tillhyggen, samt hur hon förstört inredning o föremål i hemmet, varav grannar ringt polis som kopplat in soc, samt att A har under utredningstiden inte velat medverka, hon har inte uppgett något till varför hon mår som hon mår.( att hon slagit mamman framkommer flera gånger under dessa två år, bla men innebandy klubba osv)
    S har uppgett hur hon tvingas bo i allt detta, där hon inte våga uttrycka sina egna känslor och prata som sina problem, då mamman redan har fullt upp med A, hon vill inte att mamman ska få fler problem.

    Tingsrätten lägger fallet under sekretess.

    Men enligt rättspraxis och barnens ålder så får dom bestämma själva, samt att vi har stora samarbetsproblem, att bryta förälder nu där mamman hänvisar via soc att allt är på bättringsväg med barnen skulle vara ödestigande.

    Kortfattat av allt så får jag inte kontakta barnen för deras mående, där tid till rättegång tog så långtid att A inte vågar berätta allt som hänt och hur hon hindras från att kontakta sin pappa, samt att mamman inte underrättat mig om dessa stora händelser, samt där man förstår hur allierade dessa barn nu är, mamman är allt dom har kvar i deras värld.

    Det sämsta jag kan göra för min egna skull är att älta och inte tillåta mig leva mitt egna liv, jag måste släppa taget, varav rättegången var i rätt ålder för barnen och deras beslut, dom vet vad det handlar om.

    Rättegången gjorde även att min partner nu vet om allt, samt att vi nu gjort upp hur arv ska se ut, där det visa sig att man visst kan göra någon arvlös, via gåvor som ej utgör förskott på arv, där arvtagare då inte behöver betala tillbaka, samt att man inte går under dödsbäddsgåva 7.3 osv samt enskild egendom osv. har man som jag en lillebror som är 20 år yngre. Nyckel ord var ute i god tid. Sista vi vill är att barnen vid mitt fråntillfälle dyker upp och säger vi vill ha bouppteckning, där sambo då kan ställa motfråga hur fan har ni mage att dyka upp nu?, ni har inget här att hämta.
    Samt att om en framtida relation skulle framkomma så har den inget med arv o göra, inget vi behöver nämna, dom får besked den dagen, jag lämna efterlämna inget arv till tjejerna.

    Glömde nämna att A nu fyller snart 16 år och kommer ångra sitt uttalade till soc resterande av hennes liv, där principer och omständigheter nu utgör det omöjligt för oss att nå en normal relation.

    Samtidigt som jag förstår av tidigare soc utredningar under åren att hon inte kunnat nämna något om sin mamma då det är allt hon hade, så hennes sök efter hjälp förblir då utan hjälp.
    Hoppas detta hjälper någon som tänker på liknade sätt som mitt ex, där man endast ser sig själv som förälder, vilka konsekvenser det kan få för barnen, har nu lämnat min historia och lämnat svar år efter allt detta hänt, där barn sökt hjälp, men på grund av tid och omständigheter inte haft någonstans att vända sig till, fick dom en bra uppväxt? kommer dom leva med detta resterande liv? svar ja!


  • Så allting gick
    Anonym (Peter) skrev 2022-01-15 20:40:46 följande:

    Vidhåller att du är ett as som inte tar vuxenansvar utan skyller på barnen.


    Det som hände var att A berättade som 14 åring till en klasskamrat att hon valt bort sin pappa, det utvecklades till att hon blev uthängd via sociala medier via denna kompis o klasskamrater, där hon sedan vägra gå till skolan, första året blev hemma, BUP kopplades in för hennes höga skolfrånvaro, där hon sedan föll ordentligt, nu 3 året hoppas dom på skolbyte, som enda utväg.

    Är det mitt fel? 
  • Så allting gick
    FuckGoggleAskMe skrev 2022-01-15 21:44:11 följande:
    Ja
    Man kan tycka så, men hjälpen för mig handlar om att det ligger så djupt rotat att man ska ta hand om sina barn, men man har inte några rättigheter till ett vuxet barn, jag gav barnen liv och det var mitt val, men en relation är inte en rättighet, där jag valdes hur relationen ska se ut utifrån omständigheter .Hur A:s kognitiva stress/beteende utvecklas via press från mamman kan man inte fastställa, men att hon har utvecklat en kognitivt nedsättning av allt kan man däremot fastställa.

    Även om rätten valde att fråga barnen en andra gång, dvs på grund av att allt skjutit upp så långtid från första utfrågningen till den själva rättegång så kan man förstå A:s svar blev det samma, hon har varit in och ut i soc o bup sista åren och vägra svara på deras frågor om vad som är fel.

    För mig blev detta en sista gång i rätten, jag valde att nu är barnen gamla nog, dom förstår sina val, samt att A redan blivit uthängd via sociala medier för hennes val, där kompisar som förmodligen blivit påverkade av sina föräldrar snackat om detta, hon är både upplyst och bedömd utifrån hennes val vi lever i en liten stad.

    Jag tog detta via tingsrätt till Hovrätt, för sedan en skrivelse till HD, där HD fastställer sekretessförordnande som tingsrätten fastställde men tar inte upp fallet då prövningstillstånd får meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpling, vilket det då inte utgör.

    Längre än så kan man inte gå. A var mellan 14 och 15 års ålder, hon är fullt medveten om hennes val, vilket kommer att utgöra att hon aldrig kommer våga söka kontakt igen.
    Detta med arv togs även upp av mitt ex i rättegången, men utgjorde bara ett tomt förtal, då både advokater o domare vet att det är fullt möjligt.


  • Så allting gick
    Anonym (Peter) skrev 2022-01-15 22:45:04 följande:
    Ja.
    En skyldighet mot sina barn slutar när dom blir myndiga, allt annat efter detta handlar om kärlek, omsorg och att man vill hjälpa.
    Nu gavs jag inte denna möjlighet, istället gavs jag möjligheten att lämna detta bakom mig, jag fick en andra chans i rätten, barnen var vuxna nog att förstå vad det handlar om, dom fick ett val som dom alltid kommer minnas och bära med sig genom livet.
    A har blivit hårdare bedömd än många andra barn, hon kommer även bära med detta beslut resterande del av sitt liv. Jag däremot har tilldelas möjligheten att gå vidare i livet, tack vare sista rätte gånger.

    Jag valde anställning nu sista året, tjänsten innebar många och långa personlighetstester, där en fråga ofta dök upp, vad har du för relation till dina föräldrar? jag som har en bra relation till mina kunde även göra dessa till förebild, jag fick jobbet och fick strålande testresultat på personlighetstesten.

    Efter anställning så utfördes även en mycket omfattande säkerhetsprövning, där cheferna/HR blev helt överraskade när jag svarade jag hade barn. Där man utgår hur jag kan styras externt via på tryckningar som via skulder osv.

    Med tanke på dessa personlighetstester och frågor, dom var både muntliga där två chefer ställde frågor eftervarandra i tät följd, skulle jag klarat dessa om jag var med om A:s uppväxt, mest troligt inte, man ges ingen tid till eftertanke.
  • Så allting gick
    FuckGoggleAskMe skrev 2022-01-16 02:00:06 följande:
    Varför pratar du om vuxna barn, du säger att A är 14? 
    Om en 14åring säger nej till att träffas, accepterar man inte det om man är en förälder som bryr sig.
    Vad har arv att göra med detta?
    Menar du att du skiter i dina barn, försöker inte att träffas och sen ska du lura dom på arvet dessutom?
    Hon var 14 när hon bad om hjälp med mamman, därefter fick jag tillgång till alla händelser som soc skicka på begäran från tingsrätten, att läsa allt som hänt dem undertiden var sårande o ledsamt och se, man kan tro att en mamma som jobbar som kurator skulle ha kunskap att be om hjälp eller vika ner sin stolthet för barnens skull o bästa, nej det gjorde hon inte, hon hindra istället barnen från att kontakta sin pappa.

    Som pappa så kan man inte älska sin barn på avstånd, man älskar dom i sin närvaro ,i ömhet ,i förståelse, man älskar sina barn i handlingar.

    Vi flytta tillbaka till samma stad, i samband med flytt och att jag ändå hade advokat via hemförsäkring så passa vi på att upprätta arv i samma veva som tvisten, man kan se det som en bonus när man ändå använder försäkringen. Arv är inget barnen behöver eller ens får veta om att detta upprättades, samt den är fri och ändra under livets gång.

    När man inte får vara närvarande som vid födelsedagar osv så känner man inte sina barn, man vet inte vem dom blivit och hur dom är som person, nu när dom når vuxen ålder så är det barnets uppgift att frigöra sig från sina föräldrar, då handlar det inte om att bry sig, det är en naturlig väg barnet följer. enda jag kan göra är att låta dom vara välkomna, man har släppt konflikten, man har gått vidare med livet, man kan inte sörja ett helt liv, tvisten öppna dörren för mig att nå friheten och gå vidare.
    Sedan att jag fått bekräftat att ex var en dålig mamma åt barnen, samt att hennes handlingar och bråkande visa sig ha stor inverkan på barnens mående o hälsa och utveckling är konsekvens av hennes handlande. Mamman har utbildning hon borde veta bättre.
  • Så allting gick
    Anonym (Alicia) skrev 2022-01-16 11:19:00 följande:

    Det här är bara då vidrigt och absurt att man önskar att det är troll alltihop. Vem tusan tycker det är rimligt att säga till en 10-åring att hon valde bort pappa och att det är hennes fel att han inte umgås med henne längre? En 10-åring! Man blir ju bara matt.

    Ärligt talat känns det bara bra att du inte är i de stackars barnens liv längre. Kan ju inte vara lätt för dem att behöva växa upp sådär.


    Jag bara konstaterar vad som hänt, vid 10 år så tyckte mamman hon skulle få välja själv vem hon ska bo hos, hon ringde året efter och ångra sitt val men kunde inte stå vid sitt ord, där hon blev upplyst att hon har rätt att själv bestämma om hon ska få träffa sin pappa, med denna upplysning så visa historien och facit att hon ändrat sig, men mamman stod i vägen och hindra henne från att kontakta pappan.
    Med facit från sociala utredningar i handen så visar det sig att hon bokstavligen gått bärsärkagång flera år för att få utlopp för sin vilja, men visa sig att både soc och mamman motverkat hennes försök att nå pappa. Farföräldrar har försökt nå barnen under dessa år, svaret från mamman har varit: det passar inte just nu, A mår inte bra, varav vi förstod att något inte stod rätt till. Soc vägra ge information när frågan ställdes till dom, soc hänvisa till att dom har bra kontakt med mamman och att hon samarbetar med dom.

    Det var inte fören dottern lyckas nå pappan via telefon som vi förstod hur alvarligt det var, men genom advokat så lyckas man skjuta tiden till rättegång mycket lång tid framöver, under denna tid så bytte A sin vilja och ville jag blåste av hjälpen, men för att få en klarare bild vad som hänt så genomfördes tingsrätten och en klarare bild presenterades, där hon agerat kraftigt utåt, som jag berätta, hon var lie mannen med sin innebandy klubba, polis allt konstatera att här måste soc begära extra utredning, även denna visa sig soc lägga ner då dottern vägra samarbeta med dom, soc hjälpte inte dottern, soc förlita sig på mamman att hon gång på gång berätta att var på bättringsväg, BUP lades ner, skola backade.

    Om det är mammans arbete som kurator o nära och nästan daglig kontakt med soc som utgjort att dom ständigt backa kan spela en stor roll i hur allt utvecklat sig, och vilka konsekvenser det för med sig.

    Med tanke på att jag nu vet sanningen så kan jag även förstå fakta, kommer jag och A någonsin få kontakt, mest troligt inte då detta har påverkat hennes liv mycket negativt i vuxen ålder.

    Kan jag och S få kontakt, det är mycketroligt då jag via tvisten fick framföra att hon är välkommen, där hennes svar blev inte just nu, vi tar det när allt lugna ner sig hemma.
    Kan jag via gåva köpa hennes första bostad utan att det utgör ett förskott på arv, svar ja, kan jag hjälpa henne köpa hus när hon träffat rätt person att blida familj med, svar ja 
    Vilken ordning denna gåva kommer tilldelas kan bara framtiden utvisa.
  • Så allting gick
    Anonym (Fifi) skrev 2022-01-16 14:15:26 följande:
    Vad jag tolkar allt är att du gett upp på barnen och du av någon anledning vill ha bekräftelse från främlingar på nätet att du gjort rätt väl. Kan säga det nog svårt att få medhåll när det kommer till att överge sina barn. Du lägger skulden på dom när dom var barn, som att dom skulle förstå konsekvenserna av sina handlingar. Dom var barn och sårad av allt. Barn säger tex att dom hatar sina föräldrar ibland, ska man ta det som sanning och bara ge upp på dom? Nä vi är vuxna och förstår bättre. Sen ena var 14? Tonåring. Hon behövde kärlek och förståelse men dom som borde varit där för hon har båda svikit hon..
    Nej jag går bara ut med vad som kan hända när man inte vill samarbeta ang sina barn, vilka konsekvenser det kan ge i framtiden, där man väljer krig istället för en lösning.
    Hur barnens egna val kan påverka hela deras uppväxt, där jag med facit i hand kan berätta vad som hänt och hur allting blev för dessa barn, sedan är valet upp till en själv, men att det får konsekvenser råder ingen tvekan om.
  • Så allting gick
    Anonym (Fifi) skrev 2022-01-16 14:39:47 följande:
    Det är därför man inte låter barn göra stora val! För dom är inte stora nog för att förstå konsekvenserna för sina handlingar. Och att hålla dom till sina ord är helt sjukt, ingen normal människa ber ett barn göra ett livs stort beslut på de visset. Skäms på dig och mamman.
    Detta har jag funderat på länge, var den nöt som var svårast för mig att knäcka så jag kunde ta mig vidare och släppa allt.

    Vad jag lärt mig under dessa år är att det bara sitter en person bakom dom flesta beslut, det samma gäller soc, skatteverket, tillväxtverket, byggnadskontoret, chefen på jobbet, går du upp i rätten så möts du först av en domare och en ung snärta som ännu går under sin juristutbildning och är med att ta fram beslut.
    Advokaten bekräfta jag tänkte rätt ang arv, där han hjälpte hur allt ska formuleras så den gäller även rättsligt.

    Fortsätter man sedan med denna kunskap och se vad som hände vid första mötet (muf) med snärtan och domaren, där man framför att soc ska skicka in sina utredningar, sedan kommer frågan om vem som tilldelas uppgiften att prata med barnen om deras vilja, där mamman då kan namnge Frida H (familjerättssocionom på soc) hon är bra vi har använt henne tidigare och barnen känner henne.
    Och mamman får på så sätt välja vem som frågar ut barnen.

    Med dessa kunskaper så har jag återgått till att vara företagare, där jag nu med nya kunskaper då lätt kan trycka ner handen i syltburken och plocka ut det jag själv tycker är rätt, dvs jag är inte dum mot kunder, men jag kan ta ex anställda via bidrag, sjukskriva mig över lov samt delar av ex semester, då detta är lagligt när man är enskildföretagare, här ska inte försäkringskassan bry sig så länge jag håller mig inom ramarna, känner jag mig lite krasslig eller dålig så behöver jag inte fråga dessa om lov, det är en laglig rätt och ett eget val.
  • Så allting gick
    Ocdmänniska skrev 2022-01-16 16:15:44 följande:

    Och precis inget av det har egentligen med saker att göra..


    Vad man däremot ska veta är att jag gick upp i rätten där jag ställde ett av yrkanden att jag vill träffa S 1 timme varannan vecka eller 1 timme i månaden, då kan soc vara närvarande om jag bedöms vara farlig eller prata om fel saker.

    Dommaren reflektera på detta och fråga vem begär 1 timme med sina barn? vad ska du göra under denna timme?
    Jag svara någonstans ska man börja, vill S utöka tiden så är valet hennes.

    Detta önskemål framförde aldrig soc vid samtal med S.

    Samt rätten avslog yrkandet, det menas att jag inte får kontakta barnen.

    S är ännu bara 13 år, när yrkandet ställdes var hon 11 år, där man då sköt på tid till rätten i över 9 månader så hon fyllde 12 år med 3 dagar till godo. på så sätt gäller hennes vilja enligt lag.
Svar på tråden En pappa som väljer bort sina barn.