Vill inte bli sjukpensionär!

...ursäkta alla felstav. Är lite för trött. Men nyfiken på vad ni kan ha för tips.

Inget hindrar en sjukpensionär att jobba extra. Det är ju inte som en sjukskriven eller föräldraledig. Mitt tips är att du går med på pensionen och sen jobbar du extra hemifrån i den mån du orkar och klarar av som ett extraknäck. Så har du tryggheten i din fasta inkomst.

Med din pension kan du kanske satsa pa att skriva en bok vid sidan av?

Jag är också civ.ing och min erfarenhet är att det på alla arbetsplatser finns tråkiga uppgifter som ingen vill ta tag i, men som kräver om inte en examen så i alla fall att man är insatt i verksamheten. Det kanske kan bli din nisch? Jag tänker på saker som kartläggning av testmiljöer, uppdatera dokumentation, byta papper i ISO-pärmar, rensa på intranätet, skriva klyschiga beskrivningar av arbetssätt vid upphandlingar, rensa och arkivera när ett projekt är slut etc etc. Eftersom alternativet ofta är att ingen ids göra det är det sällan stress att få det klart, och du borde kunna ta det i din takt.

Var såklart inte meningen att ha en arg gubbe vid nicket...

Hej, först vill jag bara säga ett det är enormt tråkigt att höra hur sjuk du har varit. Jag förstår att du inte vill bli sjukpensionär, men jag vill nog ändå säga att du behöver acceptera hur sjuk du har blivit och hur det påverkat dig. Jobba inte i motvind genom att säga att du klarar allt som innan och vägra inse vad som faktiskt har hänt. Hur länge sen operarade du dig sist? Se till att bli helt frisk från din hjärntrötthet innan du börjar jobbar, för börjar du jobba innan du är läkt så riskerar du att bli mycket sämre. Men inget säger att du inte kommer att bli helt bra igen, men se till att kunna leva ett vardagligt liv först. Kan du inte klara ett vanligt liv än så var försiktig, tvinga inte dig själv. Snälla ha förståelse för vad som hänt dig, var snäll mot dig själv. Jag tycker inte du ska jobba hemifrån heller, därför att jag tror att det kan ha negativ effekt på ditt tillstånd, du behöver nog acceptera hur det är nu. Ta det lugnt, hitta annat som ger dig nåt. Bara sånt som är kul och lättsamt.

Jag är själv sedan flera år heltidssjukskriven pga utmattningssyndrom, men inte alls pga något så allvarligt som för dig. Men jag har lärt mig endel om just hjärntrötthet, hur det är för mig. Myndigheterna ville sjukpensionera mig vid 30år och jag vägrade! Mådde piss av det. När jag var sjukskriven i mer än tre år så kände jag att jag faktiskt inte längre brydde mig om jag kunde jobba eller inte, äsch det betyder inget längre tänkte jag. Och mådde bra ändå på riktigt och då förstod jag plötsligt att nu är jag redo att jobba lite. Ingen stress inom mig längre, nu kändes det bara kul. Så nu ska jag ut på arbetsträning på 25 %.

Det kanske inte är samma för dig men ville dela med mig av hur det var för mig.

Önskar dig all lycka i framtiden!! Kram!

Tack! Detta visste jag inte- det var goda nyhet. Ska överväga detta. Men jag har så svårt att acceptera begreppet 'sjukpensionär', men varför egentligen?

Tanken har faktiskt slagit mig! Jag har en halv bok i byrålådan - som inte alls handlar om min sjukdom utan om hur det är att växa upp med en alkoholiserad mamma. Kanske ska ta tag i den.

Jag har bett min arbetsgivare om just detta. Kanske kommer jag få något, men ännu inget. Känns svårt att få in en fot på andra arbetsplatser än min egen, å andra sidan har jag inte försökt jättemycket. Kanske kan Arbetsförmedlingen hjälpa mig med kontakter. Trots ganska många års arbetslivserfarenhet så har jag i alls år arbetat på samma arbetsplats och har dumt nog inte skapat mig ett särskilt stort kontaktnät utanför mitt eget jobb.

Du får jobba den så kallade åttondelen, dvs 1 timme om dagen.  Enligt min handläggare får man dessutom inte arbeta på något annat sätt än 1 timme om dagen. Så fort du vill eller orka till exempel 2,5 timme två dagar i veckan så anses du vara arbetsför. Jag och flera jag känner ser det som ett problem. Se till att du pratar med din handläggare om du vill jobba åttondelen, så ni är överens om vad som gäller.

Tack! Och lycka till du med!

Det är 1,5 år sedan jag opererades sist och tyvärr tror ingen längre att jag kommer bli bättre. Man ser på röntgen hur skadad min hjärna är. Nu handlar det mer om acceptans och strategier.

Och jag vill hitta de strategierna, för att i alla fall kunna jobba lite.

Det är så dubbelt att läsa om någon som har samma problematik som en själv. Den första reaktionen är att det är så himla skönt att läsa om en som verkligen förstår hur det är. Men samtidigt blir man ledsen, för man vill ju inte att någon annan ska behöva ha det så här....

Jag vet inte hur du upplevt det, men jag har en nära vän som är utmattad. Hon mår ungefär som jag. Skillnaden är att jag aldrig haft problem med F-kassan. Aldrig behövt komplettera läkarintyg, aldrig blivit ifrågasatt om mitt mående. Hon får kämpa för att få den sjukskrivning ocg vård hon behöver. Men detts är förstås en helt annan fråga.

Jag förstår verkligen det du säger. Man måste ta allt i sin egen takt. Tar jag i för mycket kan jag bli jätteförvirrad. För ett tag sedan stod jag vid en hockeyrink och hade ingen aning om vart jsg var och varför. Jag ringde min man som fick förklara att jag promenerat dit för att se min ens sons skridskouppvisning. Vi åkte in till akuten för att utesluta stroke. Så man måste vara försiktig som du säger. Men man blir lätt otålig efter så många år, när viljan är så stark.

Jag blev jätteglad åt ditt svar!

Aha! Men det låter bra, för det har hittills varit det jag orkat när jag jobbet lite nu (skrivit artiklar).

Puff puff! Är ivrig: någon som har fler fler förslag på vad jag kan göra? Jsg är händig/pysslig så funderar på att sätta upp hemsida och erbjuda hemsydda gossedjur, bebisfiltar med namn etc- gjort på beställning. Återigen svårt att få lönsamt, men ett säkert givande sätt att sysselsätta sig.

Nej jag tänkte på din nuvarande arbetsplats givetvis. Men jag är medveten om att det inte alltid är lätt att få a-givaren att fatta att man inte kan gå tillbaks till sin tidigare tjänst. Har du någon arbetsterapeut eller liknande som kan ge dig stöd där?

Angående kontaktnät: glöm inte alla du jobbat med som slutat och gått vidare till andra a-givare. Men nätverkande låter inte som något du ska lägga energi på just nu.

Ja, jag har en arbetsterapeut. Det hjälper mycket. Men som du säger- jag gör kanske det jag kan nu och ska nov inte ut och raggs uppdrag på andra firmor. Men kanske återknyta kontakten med några gamla kollegor ändå, har haft många trevliga sådana. Det är ju också ett sätt att bli nättre, att komma ut ur sin bubbla och bli lite mer social.

Kan du prata så kan du ju jobba på någon samtalslinje (obs jag menar verkligen ej telefonsex eller tarot) Det finns många ensamma människor som ringer in för att prata. Till exempel jourhavande medmänniskor

Det har jag inte tänkt på! Ska genast söka. Tror det skulle kunna passa mig. Jag äg väldigt lugn och eftertänksam och nog ganska full av empati och har en hel del livserfarenhet. Tack!

Jag ryser när jag läser dina symtom för jag har samma symtom men är inte opererad utan självdiagnosticerad som utmattad. Hjärnan kan läka vad jag förstått, även efter skador. Den kan hitta nya vägar. Om det gäller även efter operation vet jag inte men kanske finns det övningar för detta?

Låter väldigt jobbigt och tyvärr är det ju så att det finns lite gränser för hur länge man kan ha sjukpenning, är det så att man aldrig beräknas bli bättre så är det ju sjukersättning som gäller ("sjukpensionär" finns ju inte längre). 

Jag tycker absolut du ska försöka ta kontakt med arbetsförmedlingen också, det finns där ofta en hel del kompetens gällande hur man kan få till olika anpassade anställningar. 

Sen om det är så att du ändå blir "tvingad" (det kan man ju aldrig bli på riktigt då ingen någonsin är skyldig att ansöka om sjukersättning, men säger de att du inte kan få sjukpenning mer och du inte sitter på andra tillgångar att leva på kan det ju i praktiken bli ett "tvång") ska du inte misströsta helt då det inte är så att du måste ha så för alltid, skulle du ändå bli bättre (trots att de inte trodde det och alltså beviljade sjukersättning) så får man naturligtvis avbryta - och när du haft det en viss tid (kommer inte ihåg exakt just nu) får du även "prova att arbeta eller studera" med ersättningen vilande och även behålla en viss del av den bara du kontaktar försäkringskassan först. 
Det tråkigaste är ju att du blir av med din anställning och det av naturliga skäl kan vara svårt att få en ny senare, så länge du är tillsvidare anställd men sjuk får de ju inte avsluta av den anledningen utan de har rehabansvar.