Jag blev gravid och då förändrades allt!!!!!!

Ja jösses vilket syltrygg till man du har TS!

För det första så borde det vara helt oacceptabelt att ditt bonus pratar illa om bebisen. I mitt hem tollererar vi inga hårda ord till andra som hade varit oaccepterade att saga som vuxen. Typ, man säger inte idiot till varanda eller att man inte tycker om någon.

(Mitt bonus brukade iband säga att hon inte tyckte om mig vilket vi snart tog ur henne. Jag sa till min sambo att jag skulle aldrig "få" säga det till hennes barn så varför ska bonus barnet få säga det till mig? Det hjälpte!)

Varför har ni delad ekonomi? Eller är ni inte EN familj? Jag skulle aldrig ställa upp på det. Men vill han ha det så, så se till att han tvättar bonus barnets kläder och laga hans mat. Antingen delar man allt eller så delar man inget.

Nu kan man ju misstänka att din 14 åriga bonus går igenom puberteten men det är ingen ursäkt till att vara elak.

Försök kanske att prata mer om hur bonus barnet kommer att få ett egen syskon. Försök få h*n mer involverad helt enkelt. Kanske prata mer om att ingenting är viktigare än familjen och att bonuset är en del av eran familj, précis som bebisen kommer att vara.

Eller avbeväpna orden så när bonuset säger något elakt om bebisen så kontra med att bebisen kommer iallafall att älska och se upp till dig. H*n letar ju uppenbarligen efter en reaktion från dig så ge h*n inte det.

Hur som helst så behöver du skaffa dig en ryggrad och säga ifrån för din make verkar ju inte ha någon.

Mitt sista tips till dig TS är att visa honom denna tråden. Du har inte sagt något elakt om honom men många här har gjorde det så det kanske blir ett litet uppvaknande för honom.

Lycka till!

Anonym (Känner igen mig) skrev 2018-06-06 13:06:01 följande:

Hej, jag läser hur tråden har utvecklats med sorg och återigen, JAG KÄNNER IGEN MIG! Vi är många som varit i din sits, styvmammor, nytt gemensamt barn, kaos hemma.

Det kanske inte tröstar dig men vi finns här, vi vet vad du går igenom. Jag vet inte hur du ska kunna få en lättare situation, det vet bara du, men jag hejar på dig och din bebis! Som sagt så tog jag mig ur MIN jobbiga situation genom att tvinga med min man på olika saker och ta hjälp utifrån.

Jag tvingade med honom i familjerådgivning, tvingade honom att ta ut föräldraledighet, tvingade honom att ta varannan natt (med mjölkersättning till bebisen, fuck amning!), tvingade honom att ta hushållet, fick igenom familjeråd och gemensamma husregler för bonusbarnet, även regler för hur man får tilltala varann. Jag fick även hjälp från Mvc med att prata med en kurator, satt och öste ur mig min ilska hos kuratorn istället för hemma i familjen! Av det du skriver så får jag känslan av att du är ARG, med all rätt. Det finns hjälp att få med ilskan, resurser hos Mvc. Skriv gärna och berätta hur det går, vi finns här. Nu är mitt barn 1,5 år och allt flyter på så mycket lättare här hemma. Men Gud vad vi har fått kämpa.

Bästa svaret hittills!

Tror det är lätt för många att ta på sig offerkoftan I förhållanden. (Och då snackar jag inte bara om denna tråden.)

Det är så många här på FL som gnäller om sin partner men oavset hur många råd dom får så duger inget.

Givetvis kan många vara just "offer" men man kan inte forstätta att göra som man alltid gjort och förvänta sig ett annat resultat. Ibland måste man sätta ner foten om man vill se förändring.

Så starkt jobbat av dig "Känner igen mig"! Hoppas det smittar av sig till TS...

Jag blev gravid och då förändrades allt!!!!!!

INNEHÅLL