Tankar och känslor efter KUB.

Nervöst och oroligt innan allt var klart. Men om jag inte gjort kub så hade vår oro förstärkts och vi hade fått vänta i flera veckor till vecka 19.

Glad över att få se en livlig bebis och glad över att risken var låg 1:20000 på alla avvikelser.

Känner mig lugn efter att kub var klart.

Jag är nu gravid med tredje barnet. Inför mitt kub ultraljud i fredags var jag så nervös att jag nästan satt och var tårögd i väntrummet, rädslan berodde enbart på om barnet skulle leva eller inte.

Sedan blev jag otroligt lättad direkt ett rörligt foster syntes på skärmen.

Efteråt fick vi en sannolikhet på 1:355 på down syndrom. Erbjöds NIPT och lämnade sådant blodprov i måndags. Direkt vid resultatet vi fick efter ultraljudet kände jag mig fortfarande lugn av att sett bebisen och tyckte ändå vi hade en låg risk för avvikelser. Men sedan under helgen kom det ändå upp endel oros tankar. Glad att det erbjöds NIPT på ett vis men känner ändå inte att jag kan glädjas till fullo efter detta kub jämfört med de tidigare två som vi gjort och då bara fått resultatet att det varit en låg risk. Som det egentligen även är denna gång men iumed att man blev erbjuden NIPT så finns ändå tankarna med tills vi fått resultatet om två veckor.

Vi fick ?bra? siffror, 1:1500 på ds och 1:3000 på de två andra. Enorm lättnad att se en levande liten bebis

Men resultaten skapade huvudbry gos mig ändå, när man vet att man kan få 1:20000, så undrade jag VAD drog ner våra siffror..? Kan det vara ngt annat fel som kub plockade upp..?

Med facit i hand så hade jag gått direkt på nipt ist för kub som jag tycker är alldeles för ovisst och jag önskar man också fick mer förklaring exakt vad det är man tittar på i blodprovet och vad som drar ner värdena i det, då det var det som drog ner hos mig, men jag fick aldrig nån förklaring på vad.

Blir det syskon har jag bestämt mig för att hoppa över kub och betala för nipt ist, det ör värt det, då mitt mardrömsscenario är att får typ 1:300, vilket är låg sannolikhet men ändå en relativt ?dålig? siffra och att då behöva föra ytterligare prov och bara få och nervöst vänta, det hoppar jag gärna över.

Tack till alla! Puffar upp inlägget om fler vill delge sina tankar och känslor om KUB.

Var väldigt spänd och förväntansfull på kub. 1a barnet och det blev även 1a gången vi skulle få se våran lilla Mygga! Inte vidare nervös eller något utan jag var lugn som en filbunke innan.

Sambon och jag var även överens om hur vi skulle ta allt vidare om det visade sig vara väldigt dåliga siffror.

Nu fick vi 1:20 000 på alla 3 avvikelser samt erbjuden nipt gratis (pga en studie) som vi tackade ja till. Dels för att faktiskt få veta kön liiite tidigare än rul (som kanske ändå inte skulle kunna säga kön) samt att faktiskt få ett mer bestämt svar än en sannolikhet.

Vi kommer definitivt göra kub igen vid ev framtida barn! Dels för att då få se bäbis, samt att det känns bra att få vara så förberedd som man bara kan, på vad som KAN ske eller hur man säger..

När vi skulle höra kub med första barnet fick vi en otrevlig, inkompetent BM som envisades med att det var aaaaldelless för tidigt för att se NÅGOT. Hade räknat med något sådant och bokat privat kub dagen efter. Den läkaren gjorde den bästa ul -undersökningen jag varit med om i tre graviditeter (säkert över 20 st totalt), fick bra siffror men han gick även genom blodflöde till/från lungor, lever, hjärta och tittade på allt annat och lite till. Daterade även graviditeten på dagen rätt (diffade 10 dagar mot dateringen dagen innan)! Fick veta könet och han sa de magiska orden "jag kan näst intill garantera att detta kommer bli ett friskt barn"

Med tvåan så höll den läkaren inte på längre med ultraljud och vi åkte utomlands i jakt på liknande kompetens. Fick bra resultat vid ul (även reda på kön), sedan kom provsvaret på blodprov och fick då istället 1:325 för Downs (29 år gammal). Hörde av oss till läkaren från första graviditeten som fortfarande erbjöd NIPT, han satt och pratade länge med oss och gick genom provsvar från kub samt vad vi kunde förvänta oss efter NIPT. Fick resultat från NIPT på 7 dagar, läkaren skickade sms så fort han hade fått det och vi satt i bilen och grät av lättnad! Där och då bestämdes att kub aldrig skulle göras igen. Med trean gjorde vi en enkel anatomisk granskning vid samma tid som kub, men hade då redan gjort Nipt och fått svaret på det!

Alla ultraljud efter det första gjordes i privat regi förutom när jag som gravid blev påkörd och ivägskickad till sjukhus av polisen. När man har sett den kompetensen som finns och vad man får i den offentliga vården så blev iaf vi mörkrädda och föredrar då att betala själva.

Barn nr 1 var jag 29 år och gjorde inte KUB, oroade mig inte alls.
Barn nr.2 var jag 32 år och gjorde KUB, mest för att se om bebis levde. var inte spec orolig för avvikelser Fick 1:20 000 och kunde slappna av helt resten av tiden.
Väntar barn nr.3 nu och är 40 år. Vi gjorde KUB och fick 1:456....fick lite blandade känslor. Väldigt mycket sämre resultat än tidigare men ändå minimal risk för avvikelse. Min man var dock mer orolig och ville kolla NIPT absolut. Vi fick bekosta det själva då sannolikheten inte var tillräckligt dålig. En orolig väntan innan vi fick svaret. Svaret visade sig vara finfint och nu har jag snart kämpat mig genom hela graviditeten UTAN att kolla könet också. Ytterst svårt när det finns en liten knapp att trycka på vid NIPT-resultatet, hahah!

Hej!

Vi gjorde KUB-test på första barnet. Vi fick dåliga siffror och blev såklart oroliga. Fick rådet att göra ett fostervattenprov men jag som var gravid kände mig väldigt kluven inför detta. Väl på plats märkte sköterskan att jag var avig och började ställa frågor, sambon och jag berättade att ingen av oss har ?något emot? t.ex. down syndrom men ville veta om barnet hade någon typ av dödshotande syndrom. Och i sådant fall för att kunna förbereda oss mental till förlossningen och tiden efter. Men risken för missfall var för mig en större skräck, tänk om jag får missfall efter ingreppet och det visar sig att barnet var fullt friskt? Det skulle jag inte kunna leva med. I och med att de flesta graviditeter med livsodugliga (detta hemska ord) barn avbryts på naturligt sätt kände vi tillslut att vi inte ville göra ett fostervattenprov. Resultatet på KUB-testet skapade onödig oro för oss, och jag har inte valt att göra om det under min nu pågående andra graviditet.

Tusen tack! Vilka intressanta berättelser ni delger!
Fortsätter att puffa upp inlägget om fler vill berätta om sina tankar och känslor kring KUB.

Med första barnet fick jag 1:20000 och tänkte inte mer på saken.

Med det andra barnet var jag planerat gravid vid 27 år. Jag gjorde KUB för att det var gratis och för att se att det inte var tvillingar. Sent en kväll gick vi på kub och var förväntansfulla. På skärmen fanns ett barn och hjärtat slog. Jag tittade sedan på skärmen igen och såg en bred nackspalt. Den var 4 mm och det gav 1:2 på samtliga trisomier. En fruktansvärd ångest la sig över mig och jag förberedde mig på att förlora barnet för alltid. Ett mkp gjordes tre några dagar senare och fick reda på att det var ett helt friskt barn. Helt avstängd gick jag genom graviditeten stel av oro. Jag kunde tro att hon skulle vada frisk. När hon föddes letade jag fel. Nu när hon växer upp kan jag inte tro att det är ok. Jag anser att kub genom att ge mig ett falskt positivt resultat förmörkade min graviditet och fortsätter att prägla mitt liv några år senare. Jag är så rädd att förlora henne. Att hon är sjuk.

Skulle idag göra mkp om jag vore gravid.

Hej! Söker ni fortfarande fler svar eller är det för sent..?

Delge gärna din upplevelse! Vi vill gärna ha fler =)

Det är första gången jag är gravid och jag är 30 år. Jag bad min barnmorska att boka in NIPT direkt till mig. Jag ville inte ha ett jobbigt sannolikhetsresultat och jag ifrågasätter metoden/vetenskapligheten bakom KUB. Hon invände med att KUB är det som ?rekommenderas först? och att KUB också ger den ?anatononiska bilden?, en analys man inte får vid NIPT. Jag gav till sist med mig och fick sedan ett resultat på 1:5000.

Jaha? Enligt min MVC är det ett ?bra resultat?. Min väninna fick sämre än mig och går nu och är orolig. Vi har enats om att KUB är värdelöst och jag kommer att betala själv för NIPT nästa gång, i enighet med vad jag egentligen ville själv.

Känner faktiskt att jag ifrågasätter hela professionen som fortsätter med KUB trots att det uppenbarligen finns ett bättre test. Man behöver inte vara läkare för att förstå att en analys av de faktiska kromosomerna är säkrare än sammanvägningen av bild, blodprov och ålder. Är också kritisk till att informationen om hur KUB räknas ut är så knapphändig och att man på min MVC är uppenbart obekväm med att svara på frågor om det. Jag är nationalekonom och fullt kapabel att bedöma variablerna, dess viktning mm om funktionen gjordes tillgänglig.

KUB hade uppenbart en funktion innan NIPT då man kunde minska antalet fostervattenprov, som ju ger en liten risk för missfall. Nu finns NIPT, därmed har KUB spelat ut sin roll. Ska det behållas bör barnmorskorna vara ärliga med att det är en kostnadsfråga för landstinget snarare än ett vetenskapligt övervägande som ligger bakom de fortsatta rekommendationerna gällande KUB.

Håller med 100%

Nästa gång blir det nipt direkt, jag fick 1:1500 och det skulle ?jag inte oroa mig för? nähä... men vad drog ner resultatet, det kunde de precis som du nämner inte ens svara på. Jag undrar fortfarande varför jag fick 1:1500 när man kan få 1:20000, nu fick jag en frisk liten kille men i en värld där det finns teknik för ett mycket säkrare test också helt utan risker så borde kub tas bort. Finns ju inget som hindrar att man har 2st ultraljud ändå, ett i v.12-14 och ytterligare ett sedan mot mitten av graviditeten det som idag kallad rutinultraljud.

Jag.är helt enig här! Jag har gjort kub förra veckan och fick 1:97 för trisomi 21 och 1:90 på trisomi 13 och 18. Vad det gav mig? Möjligheten att få göra nipt gratis då vi inte hade möjlighet att göra det privat. Helt oförståligt varför man inte.får göra nipt som ger mycket säkrare resultat utan man ska slösa viktig tid på denna sannolikhetsräkning.

Det är väl inte oförståeligt? Det är förstås en kostnadsfråga. Man gör undersökningar som är motiverade ur patientens nytta utan att vara ekonomiskt oförsvarbara.

Ja det är såklart en kostnadsfråga. För hur det känns för oss kvinnor att få reda på att barnet inte kommer överleva utanför livmodern efter födseln så vi blir erbjudna abort spelar det ingen roll om det blir i v 10-11 istället som det kommer bli för mig i v 16 om det visar på avvikelser.....

Absolut, jag hade själv 1:2 på kub och har själv fattat beslutet att inte göra kub igen om det blir fler barn. Tar helt enkelt med nipt i budget för framtiden för att slippa oron. Jag tror att det blir gratis för alla i framtiden dock när kostnaden kommit ner för nipt.

Jag var livrädd i förrgår när vi gjorde kuben.
Jag grät seriöst innan jag såg att de va en bebis där inne och hjärta och att de såg ok ut.
Sen grät jag för det.
Sen grät jag innan hon sa sannolikheten :P
Väldigt massa lipande men fick 1:8600 så liten sannolikhet, nu är RUL 14/8 de känns ändå ok nu.
Hade en del blödningar innan vecka 9 så va riktigt panikslagen.
Folk berättar ju inte så gärna om blödningar och att de är normalt.
Min bm sa att de är mer än 50% hon uppmärksammat med blödningar.