Tankar och känslor efter KUB.

Med första barnet fick jag 1:20000 och tänkte inte mer på saken.

Med det andra barnet var jag planerat gravid vid 27 år. Jag gjorde KUB för att det var gratis och för att se att det inte var tvillingar. Sent en kväll gick vi på kub och var förväntansfulla. På skärmen fanns ett barn och hjärtat slog. Jag tittade sedan på skärmen igen och såg en bred nackspalt. Den var 4 mm och det gav 1:2 på samtliga trisomier. En fruktansvärd ångest la sig över mig och jag förberedde mig på att förlora barnet för alltid. Ett mkp gjordes tre några dagar senare och fick reda på att det var ett helt friskt barn. Helt avstängd gick jag genom graviditeten stel av oro. Jag kunde tro att hon skulle vada frisk. När hon föddes letade jag fel. Nu när hon växer upp kan jag inte tro att det är ok. Jag anser att kub genom att ge mig ett falskt positivt resultat förmörkade min graviditet och fortsätter att prägla mitt liv några år senare. Jag är så rädd att förlora henne. Att hon är sjuk.

Skulle idag göra mkp om jag vore gravid.

Det är väl inte oförståeligt? Det är förstås en kostnadsfråga. Man gör undersökningar som är motiverade ur patientens nytta utan att vara ekonomiskt oförsvarbara.

Absolut, jag hade själv 1:2 på kub och har själv fattat beslutet att inte göra kub igen om det blir fler barn. Tar helt enkelt med nipt i budget för framtiden för att slippa oron. Jag tror att det blir gratis för alla i framtiden dock när kostnaden kommit ner för nipt.