Hitgirl skrev 2018-03-12 18:47:00 följande:
Hon går på dagis efter pappans arbetstider, och ja jag är föräldraledig. Men barnpsykologen (och även jag själv det sticker jag inte under stol med) säger att hon behöver dagiset och pedagogiken. Att gå hemma hade inte hjälpt henne...
Sambons släkt ställer upp vid de få ebstaka tillfällen vi frågar... om de kan. Men aldrig, inte en enda gång har nån släkting ringt o sagt att de vill träffa henne, ta med henne ut på nåt kul eller liknande. Det är verkligen tråkigt... bonus föräldrar har båda många syskon, så gott om mostrar/fastrar/morbröder osv.. men icke. Bonus mammas släktingar hör inte av sig ALLS. Alltså verkligen inte alls. Inte ens hennes mormor o morfar.
Vi har inte fått nån hjälp i hur vi ska hantera det, och diagnoser säger de att hon är för ung för att få. Vilket är sjukt.. borde inte sånt här tas tag i INNAN barnet börjar skolan. Något som sker nu i sensommaren. Hon kan knapp svara på vanliga frågor utan pratar tillbaka (på oerhört grammatiskt fel svenska) om något helt irrelevant som oftast inte ens rör frågan man ställt.. om hon ens känner för att svara öht. Jag tror hon har fler än en diagnos. Det vore oerhört skönt att få detta svart på vitt. Men som det verkar ska hon först behöva börja skolan, antagligen hinna bli mobbad, och hamna ännu mer back (kanske behöva gå om en klass??), innan hon får rätt hjälp. Just nu skickas hon bara runt och ibland går det ett halvår mellan kallelserna, det är riktigt sjukt hur dåligt systemet fungerar trots att man räcker ut alla händer för att få hjälp.
Jsg behöver verkligen också prata med någon ja, men vet inte om det är vc jag ska vända mig till.. eller kanske finns det samtalskontakt via bvc...?
Ja, jag tror också att förskolan är bra för er alla i detta läge. (Jag hade mer tankar på om ni kunde utöka, om hon var hemma mer med dig tex.)
Synd att ni inte har någon "spontan" hjälp av släktingar. Men det går ju inte tvinga på nån.
Hur ser förskolan på hennes svårigheter? Att hon skulle vara för lite för diagnoser är ju en sanning med modifikation. Många barn utreds tidigare än så. Men jag tänker inte att det viktiga är att få just en diagnos utan snarare en sammanställning av vilka svårigheter hon har, och hur ni bäst kan hjälpa henne med detta. Och för att reda ut vad hon kan få för professionell hjälp, och även vad förskollärarna kan jobba med.
Att vänta tills hon börjar skolan känns ju som en dålig idé. Så mycket bättre att redan ha rätt stöd på plats när skolan börjar.
Samtalskontakt kan du få via VC, ring och prata med dem om det!
