Inlägg från: Anonym (Kämpa) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kämpa)

    Mina döttrar söker kontakt med mig?

    Kämpa. Var den goda förälder du vill vara innerst inne. Du gjorde fel som släppte umgänget förut, även om jag förstår hur du hamnat där. Jag förstår även dina destruktiva tankar kring fortsättningen. Jag tar det inte bokstavligt - utan mer som en mycket trött mans stämma. Jag tror nämligen jag förstår vilket personlighetstyp mamman är (maktspel, inte få hälsa, hatiska sms mm).

    Det är oerhört lätt att i din sits ge upp och ge efter. Man orkar inte med allt hat och lång kamp samt oförstående kommentarer och övertalning från de myndigheter som ska kunna se saker klart. Men vet du. Om du är den goda kommer barnen kanske välja dig i slutändan. I hjärtat. Och du är skyldig dina barn ett försök till bra relation när du fått en utsträckt hand. Det är inte rättvist att det ska vara så mycket enklare att vara bad mom i såna här fall. Men att kämpa för relationen är det enda rätta.

    Sen tycker jag att kommentaren till dottern var klumpig. I ett sånt läge behöver man inte påminna henne om det hon redan vet. Som 10åring var det nog dessutom knappast hennes vilja i hjärtat, utan snarare frukten av en djup lojalitetskonflikt. Hon hade behövt dig i sitt liv då, om än lite, och hon behöver öppna armar nu och att du är beredd att vända blad.

  • Anonym (Kämpa)
    Anonym (Tårar.) skrev 2018-03-03 21:08:24 följande:

    Jag personligen hade kämpat 100% för mina barn om jag så hade haft Hitler som va på andra sidan. Den Dan jag hade gett upp och kämpat för mina barn. Det är den Dan någon hade dödat mig.


    Håller med. Men det är inte enkelt, om man t ex känner att det är mamman som orsakar skadan som straff för att man visar sitt ansikte och blameshiftar inför alla. Då är ju skadan utom ens kontroll om man inte håller sig borta. Men samtidigt finns ett orsakssamband. Nu känner jag inte ts, men jag vet att det finns enstaka rötägg till föräldrar som gaslightar sina ex med barnen som vapen. Och då kan man börja tvivla på sig själv och känna sig så desperat som om man satt i kvicksand.

    Jag skulle kämpa, men gud vet att det skulle göra ont och att jag ibland skulle tvivla på att det var värt det, om mina barn mådde dåligt pga det som mitt ex ställer till som straff för min existens.
  • Anonym (Kämpa)
    Anonym (Rådlös?) skrev 2018-03-06 13:20:01 följande:

    Tack för alla åsikter.

    Det blev att jag blockera bort tjejerna, för deras del somt ex o soc.

    Prata med min familj och vänner, utsagan blev lite som på linjen här, några tycker jag ska prata med dom, medans några vet hur jag mått senaste åren, hur jag hittat tillbaka och har ett nytt liv.

    Vi går på vad ex säger och vad soc uttalat sig i ärendet, soc säger att äldsta dottens beslut är ett moget val och det är så lagen är utformad efter den, ex säger att jag ska hålla mig undan och blockera tjejerna.

    Så med andra ord så var det rätt o berätta för dottern vad som var orsaken, hennes val, men så ser lagen ut och så fungerar den, den hade inte uppkommit utan orsak om den inte fungerar och är igenom tänkt.Så enligt soc och rättsystemet vet hon vad hon valde, och det är vad vi följer här i Sverige.Hennes val var o välja bort pappan och nu lever vi efter den.

    Med tanke på det så fortsätter jag leva mitt liv, har ändå jobbat mig igenom dom och funnit ett annat liv, en annan stad och nya människor, långt bort som gör umgänget svårt.

    Vi har tittat över arv och så, löst mycket med förmånstagare och skrivit skuldebrev, delat mitt boende för sambos fördel,så hon och bonus barnen kan bo kvar i orubbat bo om något skulle hända,vi skrev över skuldebrev på hennes fjällstuga som betald likviditet för att hon köpt in sig i huset, som ska säljas och byttas  till en annan,samt att jag över lät min bil till henne,betald enligt kvitto, som vi sålde och hon lyfte över dom 450:- tusen från hennes konto som dok,betalning för huset,alltså delat ägande på mitt hus.men inte på fjällstugan den är ännu hennes på pappret,så laglotten för bröstarvingar är extremt liten just nu. Men det har mitt ex upplevt redan med hennes pappa, när han dog fanns inga likviditet medel kvar, hennes mamma var lika bitter på hennes pappa,igenom hela livet, som en födelsedag, då berätta ex svärfar, men snälla Margareta kan du inte släppa det nu, det har gått över 30 år sedan vi skilde oss.

    Kan låta hårt o göra så, men livet består av kärlek,kärlek uppstår när man lever och kan stödja sig på varandra, man kan leva och umgås, det är dom personer som betyder mest, visst tjejerna betyder oxå mycket, men dom träffar jag inte, dom kan välja och följa mammans sida resten av livet, det är inte ovanligt, har läst massor om det också. om vi får kontakt iframtiden så behöver det inte vara för pengarnas skull eller arv, det är inget dom behöver veta om att den reglerats. jag kommer inte söka kontakt utan lärt mig att leva ett liv utan dom. vi kommer aldrig bo under samma tak igen,det har jag förstått, utan om vi ses så blir det över en fika eller middag, eller kalas,yngsta dotten kommer inte ens minnas vi har levt ihop, förmodligen inte tiden som vv boende heller.så jag är pappa men ändå en främling.

    Så tack för alla åsikter och kommentarer, ni som krigar för barnen i vårdnadstvister ta en tanke om det är värt det, om inte för era barns skull, välj o främja umgänget, istället för o stjälpa det som det blev i mitt fall. finns inga vinnare utan barnen är förlorarna.

    Nu skriver jag inget mer.


    Så ledsen för er skull.

    Det känns så onödigt. Jag tycker inte att du ska låta henne ta barnen ifrån dig, men jag förstår också att du inte vet hur du annars ska kunna göra allting bra. Jag har en nära vän som kämpar just nu. Det kommer bli många år av kamp och förtvivlan blandat med all kärlek, men det finns inget annat att göra. Ibland står han rådlös men han kämpar ändå.
  • Anonym (Kämpa)
    Anonym (typiskt) skrev 2018-03-06 13:53:42 följande:

    haha, typiskt feministmaffian på FL att hacka på mannen när det är hans fd fru som är den riktiga f*****n i storyn.


    Förstår din poäng. Fl tenderar dock att bli svartvitt. Jag fattar att ts ex är den som orsakat det här från början och att ts sitter i en jäkla sits, men jag förstår också dem som tycker att ts inte gör tillräckligt. Men att bara avfärda ts och lägga all skuld på honom för det läge han är i nu, det är inte rätt (och typiskt fl). Men folk orkar inte tänka ett varv längre. De orkar ju ofta inte ens läsa innantill... Fast samtidigt förstår nog knappast ingen som inte varit med om liknande. Man blir så omstöpt som person att man får helt andra ramar när någon systematiskt arbetar för att ta det käraste man har ifrån en och man alltid ligger ett steg bakom, och det käraste man har driver längre iväg ju mer man försöker rädda saker och ting.
  • Anonym (Kämpa)
    Anonym (Rådlös?) skrev 2018-03-07 11:55:38 följande:

    Det börja med att äldsta dottern ville välja själv hur mycket hon skulle vara hos mig, vid 10 år.

    Märkte av hur ex börja påverka henne och hennes val, frågorna kom ihop med mamman vid överlämning och kom mer från dottern, hon kunde sitta med dottern i famnen och säga att hon vill inte åka till dig.vi gick ner i tid med den äldre dottern, men den yngre fortsatte som vanligt, nu börja vi med familjerätten, familjerätten är den lägsta del i soc, dom kan inget göra ifall en inte vill mötas upp, utan ex gick bara på att den äldre dottern inte ville och ville välja själv, tillslut sa familjerätten vi kan inte hjälpa er,  direkt där efter så träffa jag inte den äldre dottern, skaffa advokat och anmälde till tingsrätten, tog ca 4 månader och nå dit, undertiden hade den yngre dottern börjat vara mindre tid, fanns alla ursäkter från att en kompis fyllde år till att morfar var dålig , allt på mina umgängestider,två månader innan tingsrätt fick jag inte träffa dom alls, vid tingsrätten börja vi med förhandling, domaren bunta bara ihop papprena och sa att barn mår dåligt av att inte ha bägge föräldrar och vi starta upp umgänge igen, först varannan helg, som på gick till nästa möte med tingsrätten Ca 3 månader, där gick han igenom hur allt funkat, det hade gått strålande så umgänget utökade till torsdag till söndag, pågick yttligare tre månader innan nästa möte, hade oxå fungerat strålande, domaren fråga både mig o ex, så umgänget utökade till tisdag -söndag vv .

    Nu börjar äldsta dottern bli allierad med mamman, hon börjar säga själv åt mig att hon vill bestämma själv, hon får det, först kommer hon vv helg, tills att inte komma alls, mamman interjuvar henne efter varje umgänge, analyserar allt som sagts, den äldre bråkade med den yngre, ja gick imellan, vi prata, hon bråkade hårt och jag sa, det känns inte som du är mitt barn när du bråkar så, efter mammans interjuv så hade det ändras till att jag sagt att hon inte är mitt barn.den äldre dottern fråga om jag har pengar,jag kör extremsportbil och är företagare, bor centralt i hus, ja jag har pengar, det vreds till att jag sagt till dottern att jag har pengar men inte mamma, i princip allt som sagts vreds och användes av mamman, börja se att dottern inte visste vilket ben hon skulle stå på när vi träffas, nu träffar jag bara den yngredottern, hon vill göra saker, vi far och åker slalom, far på äventyrsbad, hon får nya kläder, allt detta berättar hon åt sin stora syster som blir ännu mer lessen, hon slutar hälsa på mig när jag kommer och hämtar den yngre, kort därefter får jag ett samtal från socialtjänsten, det är första linjen som ringer Socialtjänstens högsta enhet, dom börjar med o anklaga mig direkt för att dottern faller i skolan,, ex har fått skolan o anmäla att dottern mår dåligt, hon undviker lärarna , sitter ofta i egna tankar, faller efter i inlärning.

    Nu är allt umgänge stoppat, vi har sista förhandligen i tingsrätten, domaren tycker vi möts och dömer till vv helg.

    Socialtjänsten tar långtid på sig, tar ett ca 8 månader, där får jag träffa handläggaren, dom ställer massa frågor, genomgår undersökningsfrågor, vilka jag redan läst på nätet, under utredningen ringer hanläggaren upp mig, hon är otrevlig varje gång, sista gången hon ringer så hotar hon mig att om jag inte lägger ner tvisten så ska hon se till att jag aldrig får träffa mina barn igen.

    När utredningen är klar (förskenad flera månader) jag har inte fått träffa barnen alls under tiden, har stött på dom vid en mack, barnen hoppar ut ur mammans bil och ropar pappa,pappa, och ex tar tag i dom och föser in dom i bilen, dom fick inte ens komma fram o hälsa.

    I utredningen står att vi inte kan samarbeta, att Den äldre dottern tagit illa vid sig vad som jag sagt, att pappa måste tänka på vad han säger, allt var riktat mot mig, fanns knappt något alls om mamman i utredningen, men riktigt allt uppradat om mig, att dottern själv vill välja, att hon var rädd att jag kommer och hämta henne från skolan, att hon mår dåligt av tvisten, tänker ofta på den.

    Finns inget våld eller sådant skit.

    Hur jag kränker mamman, med ekonomi, ja allt hur hon blivit kränkt, finns inget våld där heller.att barnen har egna rum hos mig men inte hos henne,bara går i märkeskläder när dom är med mig, mamman köper dåliga kläder har hon sagt, bor dåligt,fast barnen själva valt vad dom vill köpa, men vänt till att jag kränker henne.fanns en utlandsresa bokad med mig och tjejerna, tjejerna ville verkligen fara utomlands, blev stoppad av mamman, 

    Jag får inte träffa tjejerna, funderar ska jag gå tillbaka till tingsrätten, finns redan en dom och måste överklaga till nästa instans, så fungerar systemet, frågar hur lång tid ungefär det tar, upp till ett halvår minst får jag i svar.

    Nu är jag såpas knäckt av allt så jag börjar falla själv, har ett företag o driva, börjar titta på flytt, hittar en tomt söder ut, avvecklar företaget och anställda, avslutar alla bokade jobb tar ca 8 månader, säljer mitt hus samtidigt, och flyttar.

    Börjar med att vara sjukskriven, och år två bygger jag mitt hus, träffar min tjej undertiden,

    Barnen ringer mig nu i Feb vi pratar, jag frågar vem hon pratat med i skolan(dom som gjorde anmälan till första linjen socialtjänsten) allt sådan har sekretess och jag får inte veta, dottern berätta att det är läraren, läraren är kompis med mitt ex.

    Barnen berättar att mamma sagt att jag valt och flytta och lämna dom, att jag sagt konstiga saker åt dom osv, barnen visste allt utom den riktiga sanningen.

    Jag berätta att mamma vill inte att vi träffas mer, att ni måste bråka på mamma för att få träffa mig.berätta även att det var hennes vilja som gjort att det är som det är,

    Får sms av mitt ex när hon hört om samtalet, hon hotar med allt och ber mig blocka deras nummer, skriver som hon alltid brukar att jag gör allt för att barnen ska sakna mig, att jag är psykopat som sa att dom ska bråka på mamman för att träffa mig,med andra ord allt som innan jag flyttade.

    Om folk vill så kan jag skriva hur man vinner en vårdnadstvist i detalj, hur ni ska gå tillväga, vad ni ska göra framför allt vad ni ska säga, det är viktigt, säg alltid att du vill att barnen ska ha umgänge men inte just nu, absolut det viktigaste o veta vad man ska säga, vad ni ska prata med era barn om, hur ni får dom på er sida, hur ni använder barnens vilja,barnens bästa, hur ni bara går förbi familjerätten utan problem, vad ni ska säga, och hur ni aggerar, vad händer om man håller borta umgänget och bara stoppar allt för att vinna tid, så händer ingenting, var inget även domaren reflekterade över, vad händer om man trotsar tingsrättdom, samma där berätta att ni skyddar ert barn, så kan inte rätten göra ett smack, hur ni får skola o anmäla till socialtjänsten första linjen, när du är där så kan domaren skita sig i näven på försöka få till umgänge, han kan inte barn men det kan första linjen,dom står över domaren innan utredningen är klar.

    Vill ni göra som mitt ex så var inte rädd o fråga.

    Nu är barnen större så även om jag lyckas kriga via socialtjänsten och rätten så kommer det ta mer än ett år och få till ett umgänge, mest troligt 1,5 år innan jag vunnit så lång är vägen i dagens samhälle, kommer börja med familjerätten igen, kommer ta 3 månader, ex kommer bara gå rakt igenom o säga nej, utsaga från familjerätt vi kan inte hjälpa, men 3 månader utan något, nästa instans rätten, kommer ta upp imot 6 månader, väl där så måste en ny socialutredning göras, tog det som sist 8 månader, , sedan ska rätten titta på den och ett nytt datum innan jag får en dom, förmodligen positivt utfall, men se tiden hur gamla är tjejerna då, vi har inte setts på bra länge då, vill inte tjejerna ses för dom är myndiga då, så är allt åt skogen ändå, hon kan stoppa umgänget trots dom, dels för barnens bästa och vilja, begära verkställande av dom, yttligare en utredning på flera månader, samt nytt tid innan rätt, på flera månader, plussa själva ihop tiden, dottern är ganska gammal innan det är klart. så fungerar rättsystemet idag i Sverige.

    Hoppas det ger lite klartecken varför jag inte krigar mer, kan man systemet som mitt ex advokat kan, hon kan förhala och få tiden och gå, vinna tid i en vårdnadstvis är positivt när man vill vinna,med tiden har man barnen för sig själv och undanhålla umgänge,

    Därför berätta jag till tjejerna att det enda ni kan göra är att bråka på mamma, då kommer ni få träffa mig.

    Sedan förstår jag inte det här med att behålla sms? vad spelar det för roll, visst kan barnen läsa det, men kommer inte göra dom något gott, föräldrar är föräldrar och den enda dom känner är mamman,visst kan dom ta illa vid sig när dom läster det, men då är vi i en ny tid och ålder, förmodligen bra kontakt med bägge föräldrar då, men jag har tappat deras uppväxt.

    Därför är jag glad jag inte berättat för någon att jag har barn, nu behöver jag inte frågor eller få konstiga bedömningar, utan en helt vanlig företagare, och person, i min nya stad, min tjej vet inget om barnen är inget vi pratar om, min familj pratar inte heller om dom med mig, tiden läker alla sår, som jag berättat dom finns i tanken med den kommer mer o mer sälla.jag har ett eget liv och den lever jag nu.

    Där något tar slut finns även början på något nytt!


    Jag förstår vad ditt ex är för en person. En sådan människa driver väldigt långt för att få en att försäga sig. Man kan inte alltid vakta tungan om man blir så hårt pressad. Men sådana som hon har alltid den mentala anteckningsboken redo och kan förvrida och förstora saker man sagt och få det till att man är en lika god kålsupare eller i värsta fall den som det är störst fel på. Ingen är perfekt, så är det. Oklokt kanske att säga en del av det du sagt, men när man är så hårt pressad av någon som du har varit, då är det lätt hänt. Man orkar helt enkelt inte stå som en leende ängel år ut och år in. Jag vet som sagt vad du går igenom eftersom jag ser en liknande historia på nära håll (alltså där du var för några år sedan). Men jag tycker fortfarande att du ska försöka samla kraft och göra ett ryck. Du har hamnat där du är eftersom du gått i alla hennes fällor. Dags att stå på dig. Men försök att inte bli pressad till reaktion på hennes skit, för då trasslar du bara in dig ännu mer.
Svar på tråden Mina döttrar söker kontakt med mig?