Mina döttrar söker kontakt med mig?

Mamman skrev tydligt i sms att hon kommer göra allt för att för o hålla borta mig från tjejerna, ex jobbar som kurator på en skola och verkar känna soc personligt.
Något jag märkte av andra vändan vi gick igenom dom, första vändan var ingen konstigt, något även tingsrätt domaren på peka, han sa även att barnen far illa av att tappa en förälder, men så såg inte första linjen på socialtjänsten andra vändan, jag gick inte upp i rätt efter soc andra vändan, då hade vi fått tvista ett halvår till,
Har inte tänkt kriga mer, dels påverkar det tjejerna, det var beslutet jag tog när jag flyttade, barn ska inte behöva alliera sig med en förälder, vilket hände med den äldre dottern.
Ex vill verkligen ha tjejerna för sig själv, hon vill inte. jag tar ingen strid mer, vilket jag även berätta för tjejerna.
Berätta att tjejerna får bråka på mamma för att få träffa mig, att det är enda sättet,
Varav ex skrev att jag var psykiskt sjuk i sms. jag svarade ingenting, men kändes ändå bra att tjejerna vet vad som hänt och vad dom måste göra.
Så det är inte upp till mig om relation upprättas, utan barnens vilja, barnens bästa, vilket jag fått lära via tingsrätt och soc.

Ja exakt detta o kunnande som ger dom här kommentaren, du verkar vara en av dom.

www.vf.se/nyheter/kraftig-okning-av-antalet-vardnadstvister-2/

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=6159343

Men bra, du på peka varför jag inte nämner tjejerna, till mina bonusbarn samt dom jag lär känna i min nya stad,  det är exakt dom här fördomarna, du har dom och dom haglar in , folk som inte kan juridik  och socialtjänsten förstår inte hur såna här saker kan hända, kan bara säga utbilda er, lär er förstå.

Ja ska se vad som går o göra.
Om inte annat för den yngsta dottern, hon hade mest frågor, hon fråga om jag hade en ny familj, berätta att jag inte har nya barn, utan ni är mina barn, men det finns en ny person i mitt liv, berätta om henne och att hon hade barn, hon frågade massor allt från kläder till hur hon såg ut, men berätta inte att dom var i samma ålder.

Däremot maila jag Kristoffersson på förstalinjen soc i Umeå och berätta att tjejerna hört av sig o ville ha kontakt, fick till svar att hon inte kan hjälpa, var hon som förde utredningen,så dom vill inte hjälpa.
Till saken kan göra är att jag kanske inte var så lätt o göra med för dom, när det blev den andra utredningen, så frågade jag vad den handlade om, fick till svar något du aldrig gått igenom.
Läste allt på nätet, när hon börja fråga frågor så kunde jag ordningen på frågorna och svaren, kunde även fylla i där hon missa, hon fråga hur jag kunde det, lätt har levt med en socionom, samt att du följer en lektors utredning vid lundsuniversitet vid namn ............ till punkt o pricka .men det är så jag jobbar inom företaget, ta reda på allt och kommer väl förbered till alla jobb, var uppenbart helt fel vid möte på soc, fast det var andra gången och jag hade börja ge upp,kände av stämningen redan efter första samtalet när dom ringde andra vändan.

www.alltomjuridik.se/mamma-far-ensam-vardnad-trots-umgangessabotage/

 Har läst så mycket nu när man vet vad man ska söka efter, som ovan, det är jätte vanligt i Sverigen nu att mamman vägrar samarbete, bara det att dom flesta inte vet om det, sedan finns det dom som främjar umgänge men som sagt dom som oxå motverkar, skyr inga medel som mitt ex.

Som sagt har en ny familj, ska prata med domaren se vad han säger, berätta vad soc säger , enda vägen jag kan gå, dom kommer komma när dom är vuxna, fast då har jag tappat hela deras uppväxt, blir mer en fika o prata medans bonus barnen har en historia/resor , uppleverser med mig.

Du verkar inte förstå, jätte vanligt bland folk.

För tjejernas bästa avstår jag kontakt, och varför undrar du?

För att mamman motarbetar umgänge, läs länk jag hade ovanför, finns inget i Sverige som heter umgängessabotage, även om uttrycket finns.

Kan du juridik samt socionom , kan allt om samarbete, det spelar ingen roll att jag vill samarbeta , vill inte mitt ex samarbeta så finns inget samarbete, räcker att hon inte vill, precis som länken jag länkade till.

Barnen mår inte bra av tvist, den äldre föll vid vårdnadstvisten, jag låter henne vara ifred, inget hon ska lida över att mamman vägrar samarbeta, det är inte barnens fel att mamman inte vill, varför göra flickan orolig igen, det bästa är att låta bli, det har soc berättat, dom kan barn, jag kan bara följa dom, drar inte igång någon ny tvist, har redan tvistat i 1,5 år det räcker,
Kan låta som en ogärning o inte börja tvista men ex ställer sig på tvären och kommer tvista, barnen kommer märka av det, därför backar jag.

Visst dom kommer komma, men som sagt tappat deras uppväxt, deras vardag, deras skolgång,deras vänner, jag kommer inte känna till något om dom, mer än att dom är mina barn, dom kommer kanske vara avundsjuk på bonus barnen som fått alla dessa uppleverser med mig, dom får en vardag, läxor en uppväxt, allt som hör där till, eller så finner dom varann, bara framtiden kan utvisa.

för barnens bästa backar jag.

Ja du verkar förstå vad det handlar om, tack!

Under sjukskrivningen jobbade psykolog med hur jag ska bemöta människor som tar energi och folk som ger energi, var verkligen lyftande.

Innan jag flyttade från umeå så hade det gått ca 10 månader sedan jag sist träffade tjejerna, gick ut med kompisar, singel som jag var så pratade jag med folk, under dom 5 sista månader kunde jag prata med en helt vilt främmande person och helt plötsligt säger dom ,jag vet vem du är, inget negativt men när det hände för 10 gången börjar man brytas ner,känns som Umeå är ändå en relativt stor stad,visst är företagare och syns , även om dom inte berätta något negativt så klara jag inte av det, klara inte av trycket att inte få gå ut som anonym, var av jag bytte stad, samt att inte springa på tjejerna.

Därför är jag verkligen förtegen om mig nu, jag vill vara anonym, känns bäst för mig.

Har läst mycket om föräldrar som inte får träffa sina barn, en del kvinnor som skickat födelsedags paket till deras son i 8 år samt kort och alltid fått tillbaka dom, sedan lagt in paketen och korten i deras gamla rum som ännu var som när barnet var där sist,det har gått 8 år, varför inte gå vidare, det lärde min psykolog mig, ha tjejerna i ditt hjärta men låt inte det som hänt styra ditt liv, för nu kan du inget göra mer än att gräva ner dig mer. hitta en väg, lägg upp mål, lev livet du har alla förutsättningar.
När en förälder försvinner så kan barnen mycket väl knyta till sig den förälder som är kvar, den personen blir favoriserad och barnet vågar inte bryta eller göra uppror för o få träffa den andra föräldern, dom känner att dom bara har en, träffar hon dess utom en ny så kan barnen få sin fadergestalt ersatt av den nya pappan, visst det är inte den biologiska pappan men en pappa som finns där, en pappa som fyller ett behov, ja den går berätta mycket mer utförligt men ger mig där.

Min bankkvinna berätta helt plötsligt för mig att hon aldrig träffat sin pappa, hur hon mår dåligt att mamman aldrig berättat vem han var, hon berätta att hon ville skriva en bok om det, jag sa finns redan på nätet, finns föreningar på tjejer som söker sin pappa,gav henne länkar, hon helt förundrad att jag kunde så mycket om det, hon vet inte heller om mina tjejer.

Med den hjälpen har jag sorterat tankarna, hittat tillbaka, 

Varför håller jag borta och inte berättar om tjejerna är en idividuellt val, när jag är stark nog kan jag prata om dom, men just nu funkar det inte,jag har hittat tillbaka och mår bra, tjejerna kommer inte komma för att jag pratar om dom, jag vill inte prata om det mer, jag har ett eget liv nu, jag kan berätta om dom när dom kommer om dom kommer, men vill inte ha det slängt i ansiktet, exakt som ni ser på den här linjen, varannan har en åsikt och dom slipper jag som anonym, därför berättar jag inget, det mår jag bäst av. 

Ja varför tappar man tron på systemet, kan ge några exempel !!!

När vi sitter och pratar med Ola Wäbo domaren, enskilda samtal, han försöker lösa tvisten så vi inte behöver gå upp i rätten, han argumenterar att dom är över belamrad med vårdnadstvister.
Hans första argument var att vi skulle dela döttrarna mellan oss, efter som den yngsta ville fortsätta träffa mig, men som tidigare skrivet så störde det den äldre dottern, hon blev lessen att jag o lill flickan umgicks o gjorde saker.var av mamman hävdar att hon skyddar den äldre.

Sedan ställer domaren mig en fråga om varför mitt ex gör som hon gör,: ja enda jag kan se är att hon vill ha barnen för sig själv, eventuellt att hon vill ha bättre ekonomi med underhåll och så, barnbidrag och underhåll ger ca 5200:- extra i månaden,  hon vill inte jobba heltid, utan valt sedan länge att bara jobba 70-75%
Vet att mormor brukar vabba för yngsta tjejen, hon är sjukskriven innan pension, fråga lill tjejen om hon var sjuk hela veckan, hon svara nej jag var bara hemma från skolan.

Jag som företagare gick lätt ner i tid, hade anställda och lämna tjejerna först kl 8:00 på morgonen och hämta vid 15. En kulmen som gick bland föräldrar i skolan, lämna sent, hämta tidigt, efter kl 16 var bara 20% av barnen kvar i hela skolan, kom en gång efter kl 16:30 o hämta, var bara 10% barn kvar och inne i ett rum med elever från alla klasser, tjejerna fråga varför jag hämta så sent.

Det som fick mig o undra är fråga domaren gav mig, varför? uppenbart fanns inget annat än att den äldre dotten mådde dåligt av VV  men att hon styrde den yngre dotten , den yngre dottern fick inte välja själv,hon hon var tvungen o acceptera att hon inte fick träffa mig, hon är två år yngre. Vid slutet av umgänget kunde mamman sitta med den äldre ifamnen och säga att hon vill inte åka till mig, sedan fråga hon den yngre dottern om hon ville åka, hon sa att hon ville åka med mig, varav mamman snäste åt henne åk om du vill, och hon åkte med mig.

Sedan andra vändan på soc, om man vinner en socialhandläggare på sin sida som mitt ex gjorde har man inget o hämta där, utan soc är en person inte en hel myndighet, vilket jag tycker är lite skrämmande.

Fler enheter med en person och en egen uppfattning, men där går o fråga någon annan, men inte inom soc,

När jag bad om sjukskrivning, så förklara läkaren för mig att man inte får vara sjukskriven på heltid för depression, men i andra andan berätta hon att jag vet vad jag ska skriva så du får vara sjukskriven ett tag, sagt o gjort, hon lärde mig något nytt, nu när jag tänker på tjejerna så sjukskriver jag mig en vecka åt gången när det behövs, har lät mig vad man har för grund och sjukskrivningen går igenom. oftast bara en person som tittar på din sjukanmälan, exakt som i andra myndigheter.

Har haft flera skattehandläggare som räknat fel på min skatt, har oftast ringt upp och frågat, dom har rabblat upp siffror som jag inte får ihop, fått ett kallt svar, du får överklaga till nämnden, nu har jag tur som har min mamma sitter med i nämnden, fråga henne kan du skatte uträkningar, nej svara hon, dom läser upp och förklara hur dom räknat för oss, men då förstår inte du heller? nej!
Ring en annan skatte handläggare, sagt o gjort, visa sig vara en specialist på skatteuträkning , han ringer upp efter en timme och berätta hon har räknat fel, pengarna finns på ditt konto i veckan, har hänt 4-6 ggr genom åren, alltså ännu bara en person och deras egna uppfattning.

Har en kompis på tillväxtverket, han brukar berätta att han fått igenom mycket av hans beslut/riktlinjer, brukar fråga han, hade beslutet/riktlinjen blivit annorlunda om din kollega gjort den, han ,mest troligt! även där ännu en person och deras personliga uppfattning.

Så nej systemet tror jag inte på något mer.
Lite därför jag inte orkar dra i det något mer, utan som Tom Araya skriver, plockas du ner hela tiden så får man svårt o resa sig igen, man tappar förtroendet och ser ingen utväg.
Sedan att jag inte berättar om tjejerna är just för alla frågor och fördomar som finns, ser att det är bäst för mig o inte berätta, även om jag berätta för tjejen att jag har två barn så kommer hon inte förbanna mig för det, vare sig jag berättar det nu eller sedan.lever nu med utgångs punkten att jag lever mitt liv, kommer tjejerna så får dom komma då lever jag med dom, men tillsvidare lever jag mitt liv.

Visst var det klumpigt av mig o berätta varför till äldsta dottern, varför det blev så här, men fanns inget annat svar än hennes egna vilja, skulle tänkt ut ett annat svar men förskent nu.

Sedan ja underhåll är inkomstbaserar och ex får sitt underhåll även om jag inte behöver betala , jag har ändå betalt mer skatt än en vanlig knegare.
När jag flytta tömde jag bolaget på pengar och fick betala 840:- tusen i skatt detta år, jag slipper ca 76000:- i underhåll, tror staten är nöjd ändå. var bara två år jag slipper, den skjuts ett år bak i tiden, betalade underhåll när jag inte hade inkomst.

Tack för alla åsikter.

Det blev att jag blockera bort tjejerna, för deras del somt ex o soc.

Prata med min familj och vänner, utsagan blev lite som på linjen här, några tycker jag ska prata med dom, medans några vet hur jag mått senaste åren, hur jag hittat tillbaka och har ett nytt liv.

Vi går på vad ex säger och vad soc uttalat sig i ärendet, soc säger att äldsta dottens beslut är ett moget val och det är så lagen är utformad efter den, ex säger att jag ska hålla mig undan och blockera tjejerna.
Så med andra ord så var det rätt o berätta för dottern vad som var orsaken, hennes val, men så ser lagen ut och så fungerar den, den hade inte uppkommit utan orsak om den inte fungerar och är igenom tänkt.Så enligt soc och rättsystemet vet hon vad hon valde, och det är vad vi följer här i Sverige.Hennes val var o välja bort pappan och nu lever vi efter den.

Med tanke på det så fortsätter jag leva mitt liv, har ändå jobbat mig igenom dom och funnit ett annat liv, en annan stad och nya människor, långt bort som gör umgänget svårt.
Vi har tittat över arv och så, löst mycket med förmånstagare och skrivit skuldebrev, delat mitt boende för sambos fördel,så hon och bonus barnen kan bo kvar i orubbat bo om något skulle hända,vi skrev över skuldebrev på hennes fjällstuga som betald likviditet för att hon köpt in sig i huset, som ska säljas och byttas  till en annan,samt att jag över lät min bil till henne,betald enligt kvitto, som vi sålde och hon lyfte över dom 450:- tusen från hennes konto som dok,betalning för huset,alltså delat ägande på mitt hus.men inte på fjällstugan den är ännu hennes på pappret,så laglotten för bröstarvingar är extremt liten just nu. Men det har mitt ex upplevt redan med hennes pappa, när han dog fanns inga likviditet medel kvar, hennes mamma var lika bitter på hennes pappa,igenom hela livet, som en födelsedag, då berätta ex svärfar, men snälla Margareta kan du inte släppa det nu, det har gått över 30 år sedan vi skilde oss.
Kan låta hårt o göra så, men livet består av kärlek,kärlek uppstår när man lever och kan stödja sig på varandra, man kan leva och umgås, det är dom personer som betyder mest, visst tjejerna betyder oxå mycket, men dom träffar jag inte, dom kan välja och följa mammans sida resten av livet, det är inte ovanligt, har läst massor om det också. om vi får kontakt iframtiden så behöver det inte vara för pengarnas skull eller arv, det är inget dom behöver veta om att den reglerats. jag kommer inte söka kontakt utan lärt mig att leva ett liv utan dom. vi kommer aldrig bo under samma tak igen,det har jag förstått, utan om vi ses så blir det över en fika eller middag, eller kalas,yngsta dotten kommer inte ens minnas vi har levt ihop, förmodligen inte tiden som vv boende heller.så jag är pappa men ändå en främling.

Så tack för alla åsikter och kommentarer, ni som krigar för barnen i vårdnadstvister ta en tanke om det är värt det, om inte för era barns skull, välj o främja umgänget, istället för o stjälpa det som det blev i mitt fall. finns inga vinnare utan barnen är förlorarna.
Nu skriver jag inget mer.

Det börja med att äldsta dottern ville välja själv hur mycket hon skulle vara hos mig, vid 10 år.
Märkte av hur ex börja påverka henne och hennes val, frågorna kom ihop med mamman vid överlämning och kom mer från dottern, hon kunde sitta med dottern i famnen och säga att hon vill inte åka till dig.vi gick ner i tid med den äldre dottern, men den yngre fortsatte som vanligt, nu börja vi med familjerätten, familjerätten är den lägsta del i soc, dom kan inget göra ifall en inte vill mötas upp, utan ex gick bara på att den äldre dottern inte ville och ville välja själv, tillslut sa familjerätten vi kan inte hjälpa er,  direkt där efter så träffa jag inte den äldre dottern, skaffa advokat och anmälde till tingsrätten, tog ca 4 månader och nå dit, undertiden hade den yngre dottern börjat vara mindre tid, fanns alla ursäkter från att en kompis fyllde år till att morfar var dålig , allt på mina umgängestider,två månader innan tingsrätt fick jag inte träffa dom alls, vid tingsrätten börja vi med förhandling, domaren bunta bara ihop papprena och sa att barn mår dåligt av att inte ha bägge föräldrar och vi starta upp umgänge igen, först varannan helg, som på gick till nästa möte med tingsrätten Ca 3 månader, där gick han igenom hur allt funkat, det hade gått strålande så umgänget utökade till torsdag till söndag, pågick yttligare tre månader innan nästa möte, hade oxå fungerat strålande, domaren fråga både mig o ex, så umgänget utökade till tisdag -söndag vv .
Nu börjar äldsta dottern bli allierad med mamman, hon börjar säga själv åt mig att hon vill bestämma själv, hon får det, först kommer hon vv helg, tills att inte komma alls, mamman interjuvar henne efter varje umgänge, analyserar allt som sagts, den äldre bråkade med den yngre, ja gick imellan, vi prata, hon bråkade hårt och jag sa, det känns inte som du är mitt barn när du bråkar så, efter mammans interjuv så hade det ändras till att jag sagt att hon inte är mitt barn.den äldre dottern fråga om jag har pengar,jag kör extremsportbil och är företagare, bor centralt i hus, ja jag har pengar, det vreds till att jag sagt till dottern att jag har pengar men inte mamma, i princip allt som sagts vreds och användes av mamman, börja se att dottern inte visste vilket ben hon skulle stå på när vi träffas, nu träffar jag bara den yngredottern, hon vill göra saker, vi far och åker slalom, far på äventyrsbad, hon får nya kläder, allt detta berättar hon åt sin stora syster som blir ännu mer lessen, hon slutar hälsa på mig när jag kommer och hämtar den yngre, kort därefter får jag ett samtal från socialtjänsten, det är första linjen som ringer Socialtjänstens högsta enhet, dom börjar med o anklaga mig direkt för att dottern faller i skolan,, ex har fått skolan o anmäla att dottern mår dåligt, hon undviker lärarna , sitter ofta i egna tankar, faller efter i inlärning.
Nu är allt umgänge stoppat, vi har sista förhandligen i tingsrätten, domaren tycker vi möts och dömer till vv helg.
Socialtjänsten tar långtid på sig, tar ett ca 8 månader, där får jag träffa handläggaren, dom ställer massa frågor, genomgår undersökningsfrågor, vilka jag redan läst på nätet, under utredningen ringer hanläggaren upp mig, hon är otrevlig varje gång, sista gången hon ringer så hotar hon mig att om jag inte lägger ner tvisten så ska hon se till att jag aldrig får träffa mina barn igen.
När utredningen är klar (förskenad flera månader) jag har inte fått träffa barnen alls under tiden, har stött på dom vid en mack, barnen hoppar ut ur mammans bil och ropar pappa,pappa, och ex tar tag i dom och föser in dom i bilen, dom fick inte ens komma fram o hälsa.
I utredningen står att vi inte kan samarbeta, att Den äldre dottern tagit illa vid sig vad som jag sagt, att pappa måste tänka på vad han säger, allt var riktat mot mig, fanns knappt något alls om mamman i utredningen, men riktigt allt uppradat om mig, att dottern själv vill välja, att hon var rädd att jag kommer och hämta henne från skolan, att hon mår dåligt av tvisten, tänker ofta på den.
Finns inget våld eller sådant skit.
Hur jag kränker mamman, med ekonomi, ja allt hur hon blivit kränkt, finns inget våld där heller.att barnen har egna rum hos mig men inte hos henne,bara går i märkeskläder när dom är med mig, mamman köper dåliga kläder har hon sagt, bor dåligt,fast barnen själva valt vad dom vill köpa, men vänt till att jag kränker henne.fanns en utlandsresa bokad med mig och tjejerna, tjejerna ville verkligen fara utomlands, blev stoppad av mamman, 
Jag får inte träffa tjejerna, funderar ska jag gå tillbaka till tingsrätten, finns redan en dom och måste överklaga till nästa instans, så fungerar systemet, frågar hur lång tid ungefär det tar, upp till ett halvår minst får jag i svar.
Nu är jag såpas knäckt av allt så jag börjar falla själv, har ett företag o driva, börjar titta på flytt, hittar en tomt söder ut, avvecklar företaget och anställda, avslutar alla bokade jobb tar ca 8 månader, säljer mitt hus samtidigt, och flyttar.
Börjar med att vara sjukskriven, och år två bygger jag mitt hus, träffar min tjej undertiden,

Barnen ringer mig nu i Feb vi pratar, jag frågar vem hon pratat med i skolan(dom som gjorde anmälan till första linjen socialtjänsten) allt sådan har sekretess och jag får inte veta, dottern berätta att det är läraren, läraren är kompis med mitt ex.
Barnen berättar att mamma sagt att jag valt och flytta och lämna dom, att jag sagt konstiga saker åt dom osv, barnen visste allt utom den riktiga sanningen.
Jag berätta att mamma vill inte att vi träffas mer, att ni måste bråka på mamma för att få träffa mig.berätta även att det var hennes vilja som gjort att det är som det är,
Får sms av mitt ex när hon hört om samtalet, hon hotar med allt och ber mig blocka deras nummer, skriver som hon alltid brukar att jag gör allt för att barnen ska sakna mig, att jag är psykopat som sa att dom ska bråka på mamman för att träffa mig,med andra ord allt som innan jag flyttade.

Om folk vill så kan jag skriva hur man vinner en vårdnadstvist i detalj, hur ni ska gå tillväga, vad ni ska göra framför allt vad ni ska säga, det är viktigt, säg alltid att du vill att barnen ska ha umgänge men inte just nu, absolut det viktigaste o veta vad man ska säga, vad ni ska prata med era barn om, hur ni får dom på er sida, hur ni använder barnens vilja,barnens bästa, hur ni bara går förbi familjerätten utan problem, vad ni ska säga, och hur ni aggerar, vad händer om man håller borta umgänget och bara stoppar allt för att vinna tid, så händer ingenting, var inget även domaren reflekterade över, vad händer om man trotsar tingsrättdom, samma där berätta att ni skyddar ert barn, så kan inte rätten göra ett smack, hur ni får skola o anmäla till socialtjänsten första linjen, när du är där så kan domaren skita sig i näven på försöka få till umgänge, han kan inte barn men det kan första linjen,dom står över domaren innan utredningen är klar.
Vill ni göra som mitt ex så var inte rädd o fråga.

Nu är barnen större så även om jag lyckas kriga via socialtjänsten och rätten så kommer det ta mer än ett år och få till ett umgänge, mest troligt 1,5 år innan jag vunnit så lång är vägen i dagens samhälle, kommer börja med familjerätten igen, kommer ta 3 månader, ex kommer bara gå rakt igenom o säga nej, utsaga från familjerätt vi kan inte hjälpa, men 3 månader utan något, nästa instans rätten, kommer ta upp imot 6 månader, väl där så måste en ny socialutredning göras, tog det som sist 8 månader, , sedan ska rätten titta på den och ett nytt datum innan jag får en dom, förmodligen positivt utfall, men se tiden hur gamla är tjejerna då, vi har inte setts på bra länge då, vill inte tjejerna ses för dom är myndiga då, så är allt åt skogen ändå, hon kan stoppa umgänget trots dom, dels för barnens bästa och vilja, begära verkställande av dom, yttligare en utredning på flera månader, samt nytt tid innan rätt, på flera månader, plussa själva ihop tiden, dottern är ganska gammal innan det är klart. så fungerar rättsystemet idag i Sverige.

Hoppas det ger lite klartecken varför jag inte krigar mer, kan man systemet som mitt ex advokat kan, hon kan förhala och få tiden och gå, vinna tid i en vårdnadstvis är positivt när man vill vinna,med tiden har man barnen för sig själv och undanhålla umgänge,

Därför berätta jag till tjejerna att det enda ni kan göra är att bråka på mamma, då kommer ni få träffa mig.
Sedan förstår jag inte det här med att behålla sms? vad spelar det för roll, visst kan barnen läsa det, men kommer inte göra dom något gott, föräldrar är föräldrar och den enda dom känner är mamman,visst kan dom ta illa vid sig när dom läster det, men då är vi i en ny tid och ålder, förmodligen bra kontakt med bägge föräldrar då, men jag har tappat deras uppväxt.

Därför är jag glad jag inte berättat för någon att jag har barn, nu behöver jag inte frågor eller få konstiga bedömningar, utan en helt vanlig företagare, och person, i min nya stad, min tjej vet inget om barnen är inget vi pratar om, min familj pratar inte heller om dom med mig, tiden läker alla sår, som jag berättat dom finns i tanken med den kommer mer o mer sälla.jag har ett eget liv och den lever jag nu.

Där något tar slut finns även början på något nytt!

Själv klart påverkar det barnen, spec som sist när vi låg i tvist , finns ingen ide o utsätta dom för det igen, som sagt det finns ingen kort väg o gå, utan jag tar 1,5 år av mina barn igen genom att tvista, mamman kommer prata om tvisten med vänner och barnen hör, dom kommer bli delaktiga och kan byta sida för mamman mår dåligt av att dra tvisten igen, det påverkar barnen helt enkelt.

Folk i allmänhet bryr sig inte vad som hänt, vare sig jag har barn som jag inte berättat om, dom brukar följa hur deras liv är, har vi ett bra liv så kommer inte barnen påverka något ifall dom kommer och hon vet inget.
Hon har själv bråk med sitt ex, men umgänget fungerar för dom,hon håller det på normal nivå, och det är jag tacksam för, lite skit snack, bråk om utgifter till barnen, helt normalt.

Så nej min tjej kommer inte göra något större av att det plötsligt dyker upp vuxna barn utanför dörren, inte så att dom ska inkvartera sig hos oss, utan dom kommer på besök, förmodligen lite förvånad , vi kommer prata om det, mer kommer inte hända.

Ja vad har jag gjort undrar du?

Istället för o tvista i 1,5 år, vilket med all största sannolikhet kommer påverka barnen negativt, prata med soc igen, allt skit snack från ex frun osv.

Vad har jag gjort, ja det jag har gjort är o ge barnen nya verktyg o få träffa mig, dom vet nu att dom har ett eget val, att deras val betyder något, dom kan påverka.
Jag har gett dom verktygen och framföra sitt budskap, genom att bråka på mamman,ju mer dom bråkar och står på desto större chans är att deras vilja går igenom, därför fråga jag vem dom pratat med på skolan, gav dom verktyg att prata där igen.

Det är vad jag gjort, det var så jag förlora umgänget, det var det socialtjänsten lyssna på, det verka vara det soc ännu titta på när jag maila henne,fick till svar jag kan inte hjälpa dig.

Det är en hård väg, men mjukare än att starta upp en tvist, där kommer barnen få välja när mamma sitter med ansiktet vänt mot dom, går jag tvist vägen så måste tjejerna prata med soc samtidigt dom måste vara lojala mot mamman,dom kommer hamna i lojalitets tvist med sig själv då. lättaste o bästa är att dom tar kampen med mamman, där kommer dom starkast ur, och ut som starkaste vinnarna.

Blev varannan helg, men efter socialtjänstens utlåtande, var det ändå stopp på umgänge.
Ex advokat skicka in till ny instans och nästa steg, vilket dom drog tillbaka sedan, enligt min advokat ett smart drag han inte räknat med. så ta aldrig en ung advokat dom äldre har så mycket mer erfarenhet att dom kan dribbla bort en ung advokat, utan erfarenhet är mycket värt, medel ålder,45-50 år, inte en gammal som är på väg mot 60, dom är för bekväma, utan mitt i arbetslivet.

Det är inget mina barn vet om,kommer dom så får dom komma, min tjej har inget val, hon har barn i samma ålder, skulle jag neka hennes barn?

Jag berätta om dom kommer, förmodligen kommer den yngsta tjejen komma, vi hade bra kontakt, en fin kontakt. men till dess behöver ingen veta, hur allt är med mina barn.
Dom har som sagt verktygen, bästa är att dom inte kan ringa och så mer, vet att mitt ex vänder på allt, hon kommer vända på varenda ord som sägs,tror barnen förstått budskapet och jag har sått ett frö och visat vägen. ge det en tid o gro så kommer dom att komma, det är vad min psykolog lärde mig.
Kanske därför mitt ex skrev psykopatisk , hon har ju socionom utbildning, hon vet vad det handlar om.

www.alltomjuridik.se/mamma-far-ensam-vardnad-trots-umgangessabotage/

Vårdnadslagar fungerar inte i Sverige, finns hela tiden nya vägar och gå, så en dom behöver inte betyda något, har du en bra advokat så slingrar dom sig vidare, och fortsätter tvisten, antingen med soc hjälp eller andra vägar. under tiden får du inte träffa ditt barn.

Länken handlar om att mamman vägrar ge umgänge åt pappan, tingsrätten försökte vända så pappan fick ensamvårdnad och umgänge men gick bet ändå, hovrätten plocka bort pappan, allt på grund av att han inte hade fått ha kontakt med sin dotter, pappa dotter känner inte varann mer, därför förlora pappan.

Kunde pappan gjort något på ett annat sätt? nu får han inte träffa henne alls, allt tvistande har gjort att dottern vänt han ryggen, dottern har påverkats av tvisterna och av mamman, framkommer tydligt.

Där kommer nog dottern aldrig mer ta kontakt igen.

Ja ännu en krigare ser jag.

För att inte hamna i samma sits som länken jag gav så går jag en annan väg, kriga mot mitt ex kommer inte gå bra dom är för smarta och kan rättsystemet, har kontakter inom socialtjänsten, hon jobbar dagligen med dom via sitt jobb.

Att ge barnen verktyg att själva vända utgången är det starkaste vapen som finns, när tjejerna nu fått kontakt, dom fick verktygen av mig, nu börjar dom och gro, dom kommer fundera på det som sagts, dom kommer söka upp mig och få fler svar, att hon nu vet att det är hennes vilja det hängde på, så kommer hon använda den igen.

Ju mer mamman bråkar i mot desto mer vinner jag, gå en kamp mot sina egna barn som vet vad som hänt, hon vet att det var hennes egna val som tog bort pappa, nu vet hon att hennes egna val kommer öppna upp för pappa igen.

Förstår att många inte förstår, utan lättar o förstå länken jag skickade med en man som förlora, trots att allt var bevisat att mamman använde sig av umgängessabotage ,bara läs där hur det gick för han, han försökte den lagliga rättsliga vägen ni alla föreslår! man ska kriga och in i döden, ibland drar man sig själv dit i stället, och vinner ingenting.

Barnen vet inte om att dom blockerats, det kan lika väl vara mamman som gjort så det inte går o ringa,signalen går fram fast man är blockerad, barnen kommer hitta andra vägar, ringa från en annat telefon, då vet jag att  dom har frågor som kommer göra att vi ses, vare sig mamman vill eller inte, mamman har inget val helt enkelt än att låta dom få kontakt, så stark är en vilja.

Gör absolut ingenting ifall hon svarar, sedan brukar vi inte använda varandras mobiler, inget jag oroa mig för.

Tror inte många gått mot någon som använder umgängessabotage, dom som försökt den lagliga vägen har slutat upp på min pappa.nu o liknande sajter, varit bittra och sörjer systemet.
deras väg är helt förkastligt, men kan dom inte systemet så kan man inte, ibland funkar inte rättssystemet,vilket jag även sett och upplevt finns tusental som den killen jag la ut länken om.den är sann och en tragisk vanlig sanning.

Exakt som soc berätta och rättssystemet berättar så vet en 12 åring vad dom gör för val, dom är mogna nog o förstå, tror ingen ifrågasätter det, det är vår lag, annars skulle den ändras.

Det jag gjorde när dottern fråga varför det blev så här ,är just det, jag berätta vad hennes val innebar, att det är därför vi inte träffas, nu vet hon varför ,ska hon veta om 7-8 år när hon är över 20?, hon är mogen, allt tyder och pekar på det, finns ingen som frågarsätter deras val efter 12 år. ändra lagen skyll inte på individen.

När jag berätta för vänner och min familj så förstår dom, dom tycker att jag kunde inte berättat bättre, svaret var klockrent, nu vet hon varför, hon behöver inte undra varför. hon är som sagt mogen o förstå enligt alla undersökningar som finns om barnens val.
Samtalet lyfte även en sten från mitt hjärta, att få berätta vad som hänt och hon förstod, klart jag kan leva mitt liv nu på ett annat sätt, sorgen fick en annan innebörd så mycket lättare o bära, den är delad nu, delad med mina barn, jag är inte ensam om sorgen.

Självklart är jag glad att jag tog beslutet o bygga nytt, skulle aldrig hänt annars, jag skulle inte träffat min tjej heller,rita med arkitekt och sedan få göra allt själv är en dröm för många, gjorde att jag hitta tillbaka till livet, sjukskrivningen gjorde allt möjligt, var till Cypern med min syrra o familj, var till Spanien med min tjej när vi träffats, allt med sjukskrivning,ligga på en solstol o få livet tillbaka, allt betalt via försäkringskassan, tack till min läkare o psykolog som gjorde det möjligt.

Första året i Umeå var tungt med allt sedan
Få två år ledigt från allt drömmer dom flesta om, visst första året var riktigt tungt, men andra kom livet tillbaka, nu tredje ringer döttrarna upp, jag får förklara.

Gör absolut ingenting ifall hon svarar, sedan brukar vi inte använda varandras mobiler, inget jag oroa mig för.

Tror inte många gått mot någon som använder umgängessabotage, dom som försökt den lagliga vägen har slutat upp på min pappa.nu o liknande sajter, varit bittra och sörjer systemet.
deras väg är helt förkastligt, men kan dom inte systemet så kan man inte, ibland funkar inte rättssystemet,vilket jag även sett och upplevt finns tusental som den killen jag la ut länken om.den är sann och en tragisk vanlig sanning.

Exakt som soc berätta och rättssystemet berättar så vet en 12 åring vad dom gör för val, dom är mogna nog o förstå, tror ingen ifrågasätter det, det är vår lag, annars skulle den ändras.

Det jag gjorde när dottern fråga varför det blev så här ,är just det, jag berätta vad hennes val innebar, att det är därför vi inte träffas, nu vet hon varför ,ska hon veta om 7-8 år när hon är över 20?, hon är mogen, allt tyder och pekar på det, finns ingen som frågarsätter deras val efter 12 år. ändra lagen skyll inte på individen.

När jag berätta för vänner och min familj så förstår dom, dom tycker att jag kunde inte berättat bättre, svaret var klockrent, nu vet hon varför, hon behöver inte undra varför. hon är som sagt mogen o förstå enligt alla undersökningar som finns om barnens val.
Samtalet lyfte även en sten från mitt hjärta, att få berätta vad som hänt och hon förstod, klart jag kan leva mitt liv nu på ett annat sätt, sorgen fick en annan innebörd så mycket lättare o bära, den är delad nu, delad med mina barn, jag är inte ensam om sorgen.

Självklart är jag glad att jag tog beslutet o bygga nytt, skulle aldrig hänt annars, jag skulle inte träffat min tjej heller,rita med arkitekt och sedan få göra allt själv är en dröm för många, gjorde att jag hitta tillbaka till livet, sjukskrivningen gjorde allt möjligt, var till Cypern med min syrra o familj, var till Spanien med min tjej när vi träffats, allt med sjukskrivning,ligga på en solstol o få livet tillbaka, allt betalt via försäkringskassan, tack till min läkare o psykolog som gjorde det möjligt.

Första året i Umeå var tungt med allt sedan
Få två år ledigt från allt drömmer dom flesta om, visst första året var riktigt tungt, men andra kom livet tillbaka, nu tredje ringer döttrarna upp, jag får förklara.