Anonym (fel) skrev 2018-03-02 17:46:31 följande:
Det där är inte riktigt sant. Så kan det se ut med ÄLDRE BARN. För dessa har redan ett etablerat liv i staden. Detta har dock inte en bebis. Och eftersom man utgår från barnets intresse, vilket i den här ålder absolut är mamman (eftersom mamman varit ledig och så klart står bebisen närmast), så är oddsen betydligt större att mamman både får flytta och ta bebisen med sig. Vill pappan sedan ha barnet mer längre fram i tiden, så får han flytta på sig.
Vet inte varifrån alla på familjeliv fått för sig att om man vill byta stad med en bebis så går det inte. Bebisars boende tillfaller den som bebisen står närmast. För små bebisar ska inte separeras från sin närmaste person. Och vill man då flyta, så kan man bra göra det.
Det upplägget pappan föreslår är inget tingsrätten kommer döma. Det är inte ett passande umgänge för små barn.
Troligast är att mamman får boendet, och pga hennes situation så får hon flytta. Sedan får pappan umgänge 1-2 ggr/veckan (över dagen), som sedan utökas när bebisen växer. Man brukar väl sikta på att komma till varannan helg plus någon dag/natt där emellan när avståndet är längre. Men samtidigt så är 40 mil för långt för bara en dag, så jag antar varannan helg är vad man kommer sikta på.
Alternativt så döms lägenhet till dig, och du får bo där med bebisen. Men det är mer sannolikt att du får flytta. Du behöver inte oroa dig för att mista din bebis. Man separerar inte små bebisar från den närmaste personen dom har :)
En vän till mig gjorde precis så, flyttade med sin bebis, "för den är inte rotad i någon stad". Pappan agerade genast och det slutade med att om hon inte var tillbaka inom en månad skulle hon riskerat att bli av med vårdnaden. Det blev alltså dom på det.
Som mamma får man nämligen inte försvåra kontakten mellan barn och pappa. Flyttar man till en annan stad ett antal timmar bort är det precis vad man gör - saboterar umgänget. Många här på FL tror att mamman kan göra som hon vill bara för att hon är mamma. För en mamma verkar alltid veta bäst.
Så när mammor kidnappar sina barn och flyttar bara för att de inbillar sig att de kan göra det så kommer samhället att agera och de gör det snabbt.
Du verkar inte riktigt förstå vad att vad det betyder att få tilldömt
boende. Oavsett hur litet barnet är ger boendet inte föräldern rätt att flytta vart den vill. Oavsett ålder på barnet måste den andra föräldern godkänna flytten. Det finns gränsfall där man kunnat flytta ändå, utan godkännande, men då handlar det om
mycket korta sträckor. Finns domar på det.
Boende betyder att barnet är skrivet där. Inget annat. Boendet ger inte en förälder mer rätt att flytta utan det är snarare tvärtom. Det är föräldern som inte har boendet som kan flytta lite hur den vill. Boendeföräldern måste ALLTID ha den andra förälderns godkännande.
Just bara för att det inte ska bli som du pratar om - att en förälder i praktiken kidnappar sitt eget barn - och därmed förhindrar umgänge. Det gäller således alla barn oavsett ålder för ingen förälder ska riskera att få sitt barn kidnappat.
Vilket umgänge som passar och är lämpligt för TS barn är inget du kan uttala dig om. Inte jag heller för den delen. Sånt beror bla på vad barnet klarar, hur föräldrarna samarbetar och en mängd olika faktorer som ingen av oss i tråden vet något om. Det är bara gamla unkna fördomar som säger att sådant umgänge är olämpligt. Det passar för vissa bebisar, för andra inte .
