2 års trots
Oj, vad man försöker ha världens tålamod! Ibland går det oxh ibland börjar det redan kl 6 på morgonen och man känner ångesten krypa upp. Hela dagen med gnäll och skrik. Jag har så svåååårt att ha tålamod då fast jag vet att det tjänar inget till att falla in i deras trots och utmaningar.
Förstår inte hur humöret kan pendla så snabbt bara. Från kram till gallskrik inom någon minut. O varför ska gallskriket hålla på längre än kramen och gosigheten.
Istället för att prata så skriker han när han vill ha något. Det är så otroligt påfrestande att höra!
Mååååtte denna fas gå över snart! Gärna nu! :-/
Jag minns att jag tyckte att det var hemskt just runt 2-års åldern för att de ville så mycket, kände så mycket och hade inte språket att kunna berätta vad det var som var fel vilket ledde till illvrål och att mammas tålamod (som normalt är väldigt stort) försvann i atomer. När väl språket lossnade och de kunde sätta ord på sina känslor och sin vilja så blev det mycket bättre (på just illvrålsfronten).
Om han till viss del har orden för att berätta vad han vill så är det bara att stoppa i de mentala öronpropparna och lugnt och tydligt förklara att "Mamma hör inte vad du säger när du håller på så där, om du vill något så måste du prata med mamma och inte bara skrika".