ellinoras skrev 2018-03-06 13:04:54 följande:
Det låter tufft för er. Men tänk så här, han är i en känslig period, han har precis fått ett syskon, du och pappan har precis fått ett till barn, ni håller på att flytta, det är vinter och svårare med utomhusaktiviteter och dessutom en massa sjukdomar i farten. Det är klart att det är en kämpig tid! Det kanske blir lättare till våren/sommaren, när allt börjar falla på plats? Det kommer att bli bättre och enklare.
Annars har jag nog inte så mycket bra tips. I min familj tycker jag att alla mår bättre om vi ser till att vara ute och hitta på nåt kul en stund varje dag. Samt involvera barnet i vardagsuppgifter, även om det tar längre tid. Mitt älskar att skölja disk, vara med och byta lakan och sortera tvätt, lägga ner ingridienser i grytan etc. Och jag öser på med beröm....Sen, ta den hjälp du kan. Om ni går till parken kanske det finns nån kompis som kan möta upp en stund och busa med stora eller hålla koll på lilla. Eller så kanske ni kan gå och hälsa på hos någon annan, så får ni både en utflykt och ett par extra händer :) Ja, det är sånt vi brukar göra men alla är ju olika och har olika situationer. Hoppas att det går bra för dig!
Tack.
Det känns lite bättre när man fått skriva av sig lite också.
Jag borde bli bättre på att involvera honom i vardagsbestyren. Det borde jag verkligen! Jag tar till mig! Han får hjälpa med dagens middag när han vaknat.
Ang att ta hjälp. Jag önskar att det fanns någon i närheten. Vi är relativt nyinflyttade här. Inte hunnit skapa oss en tätt vänkrets. Eller maken har men det är vänner utan barn. Som förvisso gillar att komma o leka med våra barn men det är inte jätteofta det händer. Alla har sina liv och barnlösa som de är för tillfället så innebär det ofta att deras tider och barnens tider inte faller samman.
Jag ser enorm skillnad på sonen när vi haft besök och/eller varit över hos någon. Han behöver de avbrotten (och jag med). Det gör skillnad att vakna och veta och förbereda honom på att idag ska vi göra si/så, den ska komma eller vi ska dit osv.
Men som sagt, vi har inte jättemkt folk kring oss. Mina föräldrar och syskon gör vad dom kan. Kommer så ofta de kan osv. Men de bor en bra bit härifrån.
Ibland önskar jag att jag iaf hade haft en utav mina syskon nära som liksom bara kunde komma någon gång ibland spontant och leka med sonen/prata med mig en eller två timmar efter jobb eller något. Ibland behövs inte mer. Men det tillför ett trevligt avbrott i vardagen med sånt. Och det har vi tyvärr inte då våra familjer inte bor nära och mina närmaste vänner bor antingen minst 2 h härifrån eller utomlands.
Kan ju säga att jag på 2,5 år inte varit barnfri mer än max 4 h i stöten och det har inte varit många dagar det varit så. Så någonstans känner jag att jag behöver iaf en dag för att tanka energi. Trodde aldrig jag skulle känna så.
Men tack igen. Ska ta till mig av det du skriver. Vara ute lite mer. O det blir ju lättare ju finare väder vi får. Och sen får vi snart flytta in i huset med trädgård. Äntligen!