• Galet lurad

    Bedragen

    Varnar er alla redan nu för lång text.

    Jag träffade min förra sambo via en gemensam vän för två år sedan. Allt flöt på bra, givetvis med mindre "bråk" ibland som i alla förhållanden men inte så att vi skrikit på varandra. Efter ett och ett halvt år så flyttar vi ihop. Köper en fantastisk bostad och det mesta av möblerna nytt. Livet känns jäkligt bra. Jag har tidigare fått en ny tjänst och hon likaså.

    I våra jobb så krävdes en del resor. Hon var borta några dagar varje vecka och jag en hel vecka med några månaders mellanrum. Detta var för mig helt okej och för henne med. Däremot så när hon fick sin tjänst så pratade hon gott om en kollega. Inte på den nivån att jag var orolig eftersom det lät som att han var omogen (40 bast). Vi runt 30.

    Månaderna gick och det var slut på resorna. I denna vevan var det dags för företagsfest med hotell och paket för hennes del. Jag hade märkt att de hade börjat sms:a privat och jag ska inte gå in på detaljer men jag blev fundersam och ställde vanliga frågor om vem han var. Hon visste inte mycket sa hon men ändå hade de rest i yrket en längre tid. Hon var på festen och jag fick inget svar på ett god natt-sms förrän på förmiddagen dagen efter.

    Vi var sen båda hemma och jag märkte att hon vinklade mobilen när jag var nära, ljudet avstängt, notiser avstängt så hon klickade upp sin mobil hela tiden för att se om där var något.

    Jag tog upp frågan med henne, ingen anklagelse utan bara oro. Det var absolut inget och hon var förstående. Dock flera timmar senare går hon åt mig och hur jag är som person och vad jag gjort mindre bra som sambo och att hon vill kunna skriva till honom eftersom de har bra kontakt.

    Veckan går och jag märker att det fortsätter med konstigt beteende, långa toalettbesök, en del övertid på jobb, mobilen etc.

    Jag tar upp det igen och jag blir attackerad för det är han som skriver till henne. Redan här borde jag lämna? För hon väljer att svara och tycka det är okej och bryr sig inte om mig. Vi sover inte i samma rum den natten.

    Vi går nu runt med viss spänning i luften men känns ändå okej. Kanske hade jag fel? Hon ska träffa en väninna några dagar senare och det är dusch och fix som aldrig förr. Jag får en klump i magen. Tre timmar är hon iväg och beter sig väldigt märkligt när hon kommer hem. Slänger sig i sängen och ska sova men bara stirrar. Jag säger inget.

    Dagarna går och till slut blir jag varse om att de sexmailat och bokat in en träff när hon meddelat mig att hon ska göra annat. Jag ställer frågor. Hon ljuger. Relationen är över och bostaden såld. Jag har fått skit kastad på mig, fortfarande inget erkännande även om jag vet mer än hon tror. Hon har ljugit för vänner eftersom jag hör hur hennes historia går isär, antagligen inför hennes familj också. Vi har noll kontakt.

    Det är väldigt kort av allt som varit. Hade jag gått in mer på detaljer om allt och vardagen där jag blev rejält lurad hade ni blivit konfunderade.

    Ska sägas att jag är den snälla typen, lite försiktig men kan säga ifrån när jag anser att jag har rätt till det. Jag är den som klandrar mig själv givetvis även om jag innerst inne vet att detta är inte okej oavsett vad.

    Jag har blivit bedragen tidigare. Hon har haft det i familjen och varit strängt emot det så hon var den jag litade på.

    Dumt nog går jag nu och undrar hur hon mår, vad hon gör om dagarna (även om jag inser att hon träffar honom), om hon släppt mig redan efter några veckor osv.

    Jag vill inte ha tillbaka henne men det hade varit skönt med bekräftelsen att hon ångrar sig, kommit till insikt, kanske mår lite uselt av detta och framförallt tänker på mig.

    Vad tror ni? Jag har aldrig varit den otrogna så jag vet inte hur tankarna går.

    Men för mig förstår jag inte hur man kan putta ut några års minnen och förhållande och bara gå vidare. Ska också sägas att jag inte vet när allt började. Detta kan ha startat tidigare under resorna. Det kan ha varit hon som tagit första steget etc.

    Men livet känns piss helt enkelt.

  • Svar på tråden Bedragen
  • Galet lurad

    Tack för ditt svar!

    Drygt två månader har gått.

    Kommer ta en evighet att gå vidare. Dels för sveket man återigen utsatts för och dels för att man trodde på framtiden med denna människan. Men har insett att man blev utnyttjad å det grövsta den sista tiden i förhållandet och när konfrontationen kom så var det tack och hej. Har man då gjort så lite intryck under åren att det är så lätt? Kanske om man har någon annan att gå till?

    Men något inom mig har dött. Igen. Det tog tid att bygga upp tilliten för en ny människa och nu undrar jag om det inte är kört på riktigt för framtida förhållanden. Funderar på att vara ensam livet ut.

    Ljög lite tidigare, ibland vill jag givetvis ha tillbaka henne men det är ju för förhållandet vi faktiskt hade tidigare. Detta kom som en blixt från klar himmel när det väl började.

  • Galet lurad

    Vi båda kommer från en liten stad i Blekinge och trots det kände vi inte till varandra. Efter två år så är det så mycket runtomkring att man inte vill stå ensam med "skammen". Därav bekräftelsebehovet och lite rättvisa. Våra vägar kommer ju tyvärr korsas igen vare sig vi (jag) vill det eller ej.

  • Galet lurad
    Anonym (Sad) skrev 2018-02-14 09:11:26 följande:

    Hur reagerade hon när du ställde henne mot vägen, ångrade sig hon?

    Vet dina/era vänner hur hon har betett sig?

    Om hon vill komma tillbaks, vad gör du?


    Hon kände inte till mailandet och slog ifrån sig allt. Sa att vi inte kunde fortsätta och sen var det inte mer med det. Känns klassiskt på något vis. Jag har bara berättat det för två vänner. Av hennes vänner vet jag inte mer än att hennes historia går isär. Är inte ute efter att berätta för dom eller försöka förstöra för henne. Det får hon ta itu med själv som den vuxna människa hon är.

    Vet faktiskt inte hur jag hade reagerat. Det hade nog krävts ett långt samtal och mer därtill och sedan ta ställning. Bostaden är såld så det är inte så troligt och hon är väldigt bestämd i allt hon gör så det kommer inte hända. Sen säger ju många, en gång otrogen - alltid otrogen. Men lyssna kan man alltid göra.
  • Galet lurad
    Anonym (vuxnare) skrev 2018-02-14 09:25:00 följande:

    Du måste ha förstått direkt att den där manlige kollegan var intresserad av henne. Varför skulle han annars sms:a med henne på sin fritid? Män gör ju inte så bara för att vara "kompis". 

    Så redan där borde du ha sagt tvärstopp!! 


    I efterhand borde jag förstått bättre men om man älskar någon så otroligt mycket och litar på en människa så fanns ingen anledning att tvivla. Det var oro för kollegan för den visste man ju inte mycket om men att det skulle sluta i detta fanns inte för mig. Tyvärr. Dum som man är. Tycker det är konstigt att hon inte såg honom som ett äckel som gör så med någon som har sambo. Den människan hade jag inte litat på i varje fall.
  • Galet lurad

    Tror inte det när det gäller en kollega. Har de jobbat så nära ihop och fått till det till slut så blir det bara pinsamt i korridoren om han skulle göra så.

  • Galet lurad

    Såklart. Man vill spola fram tiden ett år nu.

    Det är det här med att hon försökt rättfärdiga sitt beteende och det känns inte särskilt bra.

    Men det är väl så otrohet fungerar. Försöka få det till att se ut som att man tänkte göra slut eller hade gjort slut i sitt eget huvud redan innan.

  • Galet lurad

    Mycket riktigt! Den bekräftelsen hade gjort mycket men vid otrohet händer det bara inte. Hon gör ju allt för att det ska se ut som att inget har hänt. Däremot hände något fint igår. Hennes vänner skickade sms, önskade mig en glad alla hjärtans dag och att de inte tror på hennes historia men håller masken utåt i och med att de är hennes barndomsvän. Jag tackade och skrev att de får bilda sin egen uppfattning och det har de visst gjort bakom ryggen på henne. Alltid något i all besvikekse.

  • Galet lurad
    Anonym (Caroline) skrev 2018-02-15 14:12:11 följande:

    Du ser!! Folk fattar!! Skönt för dig med en liten tröst i denna stund........ hoppas hon sitter ensam en dag och rannsakar sig själv. Ksnske inte nu men om några månader.... tror fortfsrande inte deras sätt att tfäffas på är särskilt roligt och då om hon vsrit så emot det om hon varit med om det i familjen. Nu är hon ju likadan själv.... sybd det skulle ta två år av ditt liv bara.


    Det är en liten tröst ja givetvis. Tror inte hon rannsakar sig så länge kollegan finns i hennes liv. Det var ju uppenbart värt det och mina två år kan jag inte se tillbaka på med glädje när det slutar såhär.
  • Galet lurad

    Man förstår att detta händer folk hela tiden nen ändå känner man sig så liten och ensam. De skulle blivit bedragna själva och få uppleva känslan så inser de vad de gör med en människa.

    Det var exakt så jag tänkte. Var det intryck och frestelse över en nyvunnen bekantskap? Varför kan folk aldrig vara seriösa och bara vara goda vänner och hålla det där? Och återigen, denna personen kände till mig och likt min sambo kör på ändå. Bra människor...

Svar på tråden Bedragen