Hur går det för er genusföräldrar?

Många här verkar missa vad genustänket är för något.

Det handlar inte om att ta bort de typiska tjejiga och ge killsaker utan att erbjuda saker från båda hyllorna.

Vill barnet leka med docksaker så ska barnet få det, eller bilar eller vad det nu är barnet gillar.

Sedan får en som förälder ta beslut om tex gta till en femåring är lämpligt eller inte.

Så om en pojke väljer en dinosaurietröja måste man ju fråga sig vilken relation har pojken till dinosaurier innan man dömer ut det som stereotypiskt

Funderar på hur det går men känner att det är svårt att avgöra eftersom de ännu är i förskoleåldern. Det jag märker är att det är skitsvårt när man har resten av samhället emot sig.

En sak jag pratar rätt ofta med 6-åringen om är att inte klumpa ihop och säga att killar är si och tjejer så. Hon säger ofta "killarna gjorde så här, de var dumma..." och då stoppar jag henne och frågar om det verkligen var alla killarna. Och det är det ju aldrig. Men jag tror att det är så pedagogerna uttrycker sig "hörni killar, nu får ni lugna er". Hon säger också att killarna är bråkiga och springer runt och jag får påminna henne om att när jag hämtar brukar majoriteten av killarna göra pärlplattor. Typ tre stycken springer runt.

Det är ett ständigt samtal. Och man måste ständigt påminna. Hon får ju höra motsatsen så mycket oftare.

Jag ser det aldrig som ett misslyckande när hon gör traditionellt flickiga saker. Det som är viktigt för mig är att hon har ett fritt val (vilket hon inte har, men det är svårt för mig att påverka) och att hon även låter andra välja fritt.

Hon frågade hur man blir förälder häromdagen. Hon vet hur det blir bebisar så jag berättade om alla möjliga olika sätt man kan bli förälder. Och hon ifrågasätter inte öht. Små barn accepterar, så vi har mycket att vinna på att göra dem toleranta till allt som inte är cis och hetero. Den delen av att vara genusförälder går redan utmärkt.

Jag håller inte med. Självmordsstatistiken för män är nog det sorgligaste beviset för det. Det finns så många sätt där det stereotypa sätter människor i skiten. Män som inte vågar be om föräldraledighet, kvinnor som skäms för att de blivit våldtagna, kompetenta kvinnor som nekas jobb eftersom de är i fertil ålder, män som sitter fullkomligt ensamma efter skilsmässor eftersom frun hade skött alla sociala relationer, hbtq-personer som tar sitt liv för att de inte passar in osv osv. Vi har massor att vinna på att lämna det stereotypa.

kompetenta kvinnor som nekas jobb eftersom de är i fertil ålder,.

På vilket sätt fokuserar jag på kön? Jag påtalar ju för mitt barn att det inte handlar om kön, utan om enskilda personer.

Vilka konflikter ska jag lösa? Ska jag vara i förskolan varje dag och be William, Ture och Arvid (påhittade namn) att lugna sig? Eller hur menar du? Det handlar alltså om tre stycken pojkar som glömmer att man inte får springa, skrika och kasta saker inomhus.

Det går utmärkt och är mycket välbehövligt och utfallet blev tex att hon vill bjuda de lugna pojkarna på sitt födelsedagskalas.

Har hört om liknande... Varför har dom så svårt att låta sina barn vara sig själva!

Ja då har man ju helt missat vad genus är. Tråkigt när det ska bli så.

Jag tror hon har skrivit på det sättet just pga sådana trådstarter som din, att folk genast kommer utgå ifrån vissa saker utan att ha hört hela resonemanget.

Alltså, jag tycker verkligen inte det är så begränsande att inte få leka med bilar hemma. Jag tror inte de kommer reagera så pass negativt på det. Jag tycker absolut att man kan offra en del leksaker för ett bättre samhälle.

Nä, en stor del av barndomen är ju att man inte får bestämma själv så det kan jag inte påstå. Det vore väl det bästa. Har du någon idé?

Frågan är ju lite vad man säger till barnet? Varför är det inte okej att leka med bilar? Så länge de inte känner till att de finns så funkar det väl, men sen...?

Jag är bara nyfiken på argumenten :) Kan själv inte se hur man kan förklara detta på ett bra sätt för en liten pojke på 1,5 år.

Spännande teorier du har. Genustänket börjar väl hos vuxna och överförs till barnen. Men om den vuxna missar vad genustänket går ut på så blir det ju fel från start.

De uttalanden som finns i trådstarten och flera inlägg i denna tråd har ju helt missat poängen.

Det är mest "jag tycker" och "jag anser"... och sedan blir det spinoffs och hur deras tankar är.

De som tagit till sig vad det är med genus tar inte bort möjligheter från barnen de erbjuder bara ett större spectra på TEX leksaker. De går utanför det stereotypiska och erbjuder tex my little ponys till sonen MEN om sonen hellre vill leka med bilar ja då är det ett aktivt val barnet gör.

Tar man bort bilarna för att barnet ska leka med MLP istället ja då har man som förälder misslyckats kapitalt i sitt genustänk.

Då helt plötsligt talar vi om andra saker och inte genus.

(att tala om stereotypiska leksaker är något allra flesta förstår därför använder jag mig av de i mitt exempel)

Nu ska väl samhället acceptera barnet oavsett vilka leksaker som leks med. Däremot om man ska gissa vad barnet kommer tycka om så bör man gissa "könsstereotypt" eftersom det är störst sannolikhet men jag tror inte att föräldrarna kan påverka vad barnet tycker om i längden.

Vi har tydligen milsvida åsikter om vem som har fördelar i samhället.

Eftersom detta är en tråd som handlar om genus så är det ju det som diskuteras...

.

Men hur får du till att barnen inte utvecklas eller att de inte får en meningsfull vardag?

Tror du att en förälder som erbjuder fler lekar för sitt barn hindrar dem? Hur tänker du där?

Om ditt barn retas/mobbar mitt barn pga val som inte hamnar inom normen. Då skulle du få ett samtal/möte med mig där du som vuxen får ta ansvar till varför ditt barn inte kan uppföra sig.

Precis så som alla föräldrar gör för sina barn.

Varför ska mitt barn förminskas av ditt barn? Barn gör som vi vuxna gör. Då bör ju du tänka på hur du talar med ditt barn.

Men nu var ju det hypotetiskt och inte ett verkligt exempel.

Varför dra in droger i samtalet? Helt ologiskt för denna diskussion.