Är det sant att kvinnor inte faller för snälla och försiktiga män?

Tack för ditt inlägg - jag tyckte att det gjorde att jag fick en väldigt bra inblick i hur du tänker kring det hela.

Jag har en helt annan syn än dig - jag tänker för det första att det är dåligt och dumt att individer (och nu tänker jag främst män/pojkar även om det säkert gäller för kvinnor också) inte vet hur de ska bära sig åt för att bli attraktiva inför det andra könet. Det innebär att de blir olyckliga och sprider ångest och ev. hat i sin omgivning samt att många kvinnor förlorar chansen att få dem som partner. Dessutom får männen utan samvete, fritt spelrum. Ingen blir lyckligare av det. Lösningen är att vi sprider kunskapen om hur de här männen ska bete sig för att bli bättre på att visa omsorg och uppskattning för kvinnor och även hur de ska bete sig för att öka sina chanser att attrahera kvinnor.

De här männen som kommer med budskapet att kvinnor inte vill ha en viss sorts typ av män, eller rättare sagt, attraheras sämre av vissa beteenden, ser jag som viktiga i och med att de sprider sin kunskap om hur män bör bete sig för att bli bättre på att skaffa nya relationer. De kan hjälpa till att sprida kunskapen vidare, och förhoppningsvis kan de "snälla männen" nås av informationen och börja jobba mot att utvecklas mer på detta område.

Jag utgår alltså inte från att de män som påstår att "snälla" (läs min definition av snäll i tidigare inlägg) män inte får tjejer har ett dåligt syfte, med sina uttalanden - utan snarare att de säger något som jag tycker är både viktigt och sant. Deras syfte är inte att få andra att uppföra sig illa mot kvinnor, utan snarare att få de "snälla" männen att förbättra sina förmågor så att de kan bli attraktivare och förföra kvinnor på ett sätt som är moraliskt okej. De snälla männen kan kanske konkurrera ut svinpälsarna om de lär sig bli bättre på det området, och då vinner alla på det!

Jag tycker att du är lite väl fyrkantig om du inte kan inse att andra inte menar samma sak med ordet snäll som dig själv. Du är också fördömande som dömer ut andra som definierar snäll på andra sätt än dig själv. Om jag definierar snäll som tillbakadragen hävdar alltså du att jag bidrar till att skapa en myt om att kvinnor vill ha en man som är taskiga mot dem. Det är inte rätt att fördöma någon för något som den inte har sagt och inte heller tycker. 

Forskningen visar att den viktigaste faktor som kvinnor skattar när det gäller män handlar om pengar och status.

Så om vi säger att du fick välja mellan din nuvarande man, och en rik rockstjärna eller kändis precis innan ni blev tillsammans så undrar jag då vad du skulle ha valt? Och du behöver vara ärlig i ditt svar.

Du kan inte jämföra med att lämna din man nu för en rockstjärna, för då har ni ju knutit så hårda band till varandra att det inte blir fair game. Det behöver vara en situation där du får välja mellan två partners som du har ungefär samma relationsstatus till, varav den ena är rik och rockstjärna, och den andra inte. 

Du läste mitt inlägg fel. Jag sade inget om att min fru skulle lämna mig nu för Zlatan när hon knutit an till mig, utan istället tidigare precis innan vi blev ihop.

Det är bara sunt förnuft, samt lite vetskap om forskning ang kvinnors val av män med pengar och status som krävs för att nå min slutsats. Det har inte att göra med om man har varit en snäll man som har ändrat sig till något annat.

Antag att en kvinna har två presumtiva partners, den ena är stormrik, framgångsrik och känd - den andra är kanske bra på diverse sätt men inte lika känd, rik, etc.  Vi antar också att båda partnerna upplevs som lika attraktiv av kvinnan fysiskt. Vem väljer hon?

Om du har två alternativ varav det ena är bättre än det andra utifrån ditt sätt att se det - vad väljer du då?

Anledningen att det inte händer så ofta är ju förstås att det inte vimlar av rika kändisar, och därtill krävs att de börjar lägga in en stöt på samma tjej som en själv - vilket inte är sannolikt. Inte något som man behöver oroa sig för, men ändå intressant tycker jag som ett exempel på att man väljer det bästa man kan få.

Och varifrån kommer då pirret i magen, tror du? Är det vad man åt till frukost, eller handlar det om en "oförklarlig" kemi, eller kan det vara så att kvinnors pirr uppstår p.g.a. status, makt och pengar (som forskningen entydigt visar).

Jag vet inte vilken typ av forskning du önskar, men här är några tidningsartiklar i ämnet:

www.newshub.co.nz/home/world/2018/01/women-are-more-attracted-to-rich-men-scientists.html

www.dailymail.co.uk/news/article-5238247/Women-really-fancy-rich-men-more.html

Människor är knappast medvetna om vilka kriterier de väljer utifrån. Den här tendensen att välja välbärgade män är inget medvetet val, utan ett primitivt val som individen själv inte tänker på eller vet om. Det syns ju bra i t.ex. experiment där man visar bilder på män och först när kvinnan får veta att en man är välbärgad höjs attraktionen för just den mannen jämfört med de kvinnnor som inte får veta att mannen har pengar.

Man kan ju sitta själv och spekulera hur man tror eller tycker att verkligheten är beskaffad när det gäller om attraktionen för män ökar med männens ekonomiska resurser.

Men jag föredrar att luta mina åsikter på forskning i denna fråga. Så om du ger mig några forskningsresultat för din tes, kommer jag att ändra åsikt om jag tycker studierna är välgjorda. Tills vidare tror jag på de studier som gjorts som visar motsatsen till vad du säger.

Så det är enligt dig enbart doften som spelar roll. Så t.ex. de som saknar luktsinne kan inte bli förälskade, menar du?

Det är bara trams...  Visst det finns många faktorer, men om man skulle rangordna så är jag helt säker på att mannens bankkonto kommer väldigt högt upp på listan. Om man därtill lägger saker som muskler, status och kändiseffekt då har Zlatan sitt på det torra.

När Elvis Presley hade konserter fick kvinnorna väldigt blöta trosor. Vad kan det ha berott på, tänker du? De lär ju inte ha känt hans lukt när de satt nere i publikhavet.

Det finns en enkel förklaring till varför jag vill kalla mig själv och andra som är/var i min situation för "snälla". Det är för att det är precis det som är deras (mitt) problem. Det var i mitt fall en slags moralisk kompass av hänsyn till andra som ställde till det för mig. Jag kunde inte ta för mig, eftersom jag prioriterade andra före mig själv.

Det skulle aldrig falla mig in att använda det begreppet som något slags slagträ mot kvinnor. Jag har aldrig skyllt mitt problem med snällhet på någon annan. Däremot har jag känt ilska mot att ha blivit lurad - eftersom alla under min uppväxt har förmedlat att snällhet är viktigt och en viktig väg mot ett lyckligt liv. I sagor och andra berättelser som jag säkert tagit intryck av, har den snälla alltid vunnit - livet har i dessa berättelser framställts som rättvist. Den som handlar moraliskt riktigt mot andra - får i slutänden sin belöning. I livet har jag upptäckt att snällhet snarare är en begränsande faktor och inget som ger mig fördelar. Livet har ingen inneboende rättvisa. Däremot fungerar det bättre att hålla sanningen högt, och ha en mer pragmatisk inställning till bra strategier och dåliga. Utvärdera sina beteenden, och välja de handlingssätt som leder mot det mål man satt upp.

Det finns alltid en risk att andra läser in saker i det man säger som man inte menar. Men det är inte mitt fel om andra tolkar mig fel, åtminstone om jag har varit tydlig med det jag sagt. Om du är frustrerad över de män som hävdar att kvinnor vill ha män som misshandlar dem, så tycker jag att du ska vända dig till dem, och inte mig.

Jag sysslar ofta med att ge råd till (främst) män med tips om vad jag tycker de kan göra för att förbättra sina chanser hos kvinnor. Även i denna tråd har jag i några inlägg gett sådana råd och fokuserat på konkreta råd i förhoppning att hjälpa någon.

Samtidigt tror jag att den här debatten är viktig, och jag försöker visa hur vi står i olika läger, med olika historisk bakgrund och olika kön och erfarenheter - och definierar snäll utifrån detta. Det är inte fel att vi har olika definitioner om snäll, men det är viktigt att vi är tydliga vad vi menar när vi använder ordet - så att det blir tydligt vad det är vi kommunicerar.

Jag tänker att debatten visar att just ordet  "snäll" har så olika betydelse, att man lätt pratar förbi varandra av den anledningen. Du har inte ensamrätt på definitionen av "snälla män" även om du tror det. Det är inte så enkelt att man kan slå upp ordet snäll i en ordbok och helt och hållet luta sig på det. "Snälla män", kan ses som ett begrepp som formats fram, och jag tror inte att det är en slump att t.ex. D.D. och jag och många andra definierar det på precis samma sätt trots att vi aldrig träffats eller pratat om detta tidigare.

Jag vill också gärna ta upp att de män som kommer från samma bakgrund som mig, de snälla männen, inte kommer att bli elaka även om de tuffar till sig. Även om man jobbar hårt med sig själv finns det "snälla" ändå kvar. Risken för att den snälla blir en missdådare är i princip obefintlig. Det handlar mer om att den snälle ska kunna växa och genomgå en personlig resa för att kunna bli mer attraktiv och få tillgång till vänner, kärleksrelationer och en vanligt liv.

"Det har inte du heller."  (D.v.s. ensamrätt på definitionen av snälla män)
Men snälla nån, var har jag skrivit att jag har det? Snarare tycks du ha någon slags ensamrätt i din värld! Du skriver att: "Att någon är för snäll betyder inte att den personen har de egenskaperna.  Det är egentligen inte snällt eller ädelt att göra snälla saker"
Och senare:
"...verkar du helt plötsligt komma närmare den rätta definitionen av snäll " 

Så du anser alltså att det finns en "rätt" definition av snäll och den innehar du. Du framställer det som om du själv har monopol på sanningen och att du och att du är så vänlig som berättar för mig vad den är. Så motsägelsefullt av dig att du påminner mig om att jag inte har ensamrätt på definitionen, samtidigt som det är precis det du själv ger rätt uttryck för!

"Du lyckades konstatera att det inte funkade att vara för snäll och "snäll" ( initiativlös, timid, tillbakadragen, taskig social kompetens) för att det innebär att de blir olyckliga och sprider ångest och ev. hat, det var inte heller speciellt sexuellt attraktivt. "

Du lyckades dåligt med att läsa det jag skrev. Anledningen till att det inte funkar att vara snäll är för att man inte blir attraktiv inför kvinnor. Man blir ständigt ett andrahandsval om ens det. En konsekvens av att leva utan relationer under lång tid, och att därtill känna att man blir nedvärderad, förödmjukad och avpolletterad blir sannolikt ett dåligt självförtroende, potentiella depressioner, ångest, hat, etc. Det är självklart inte attraktivt, men tror du att människor är något slags robotar som inte påverkas av att aldrig uppskattas eller tas på allvar? 

 "Din slutsats blir att det inte är någon mening att vara snäll för att det är inte det kvinnor vill ha men där är verkar du helt plötsligt komma närmare den rätta definitionen av snäll och hålla på som en osäker tonåring som överkompenserar."
Ovan ser vi ett bra exempel på din underliga argumentationsteknik. Här attackerar du en person med en nedvärderande tolkning: "Osäker tonåring som överkompenserar" utan att ge någon förklaring till varför du drar denna tolkning. Det är ju väldigt slugt av dig att använda överlägsna och luddiga argument, eftersom du därmed kan misskreditera en person utan att denne kan argumentera tillbaks eftersom det är omöjligt att förstå (utan att gissa) hur du drar en sådan slutsats. 

Om jag ska försöka tolka den meningen hävdar du då att jag argumenterar som en "osäker tonåring som överkompenserar" eftersom att jag konstaterar att kvinnor inte attraheras av snälla män. Det blir svårt att begripa din tankegång.

"I slutänden handlar det om att de flesta tjejer ändå vill ha ömsesidig respekt och man kan inte riktigt säga att mesighet är att ge respekt."

Du kan ju kalla det för respekt, eller vad du vill. Det är fortfarande så att det jag och flera andra med mig påstår stämmer empiriskt. Om vi har en man som inte tar initiativ, är  tillbakadragen, inte visar ledaregenskaper, är osäker, icke-verbal kommer denna man förlora i attraktion hos kvinnor. Detta oavsett hur ärlig, kunnig, jämlik, sympatisk han är i andra avseenden. Detta gäller i inledningsfasen av relationen med kvinnan. Om en man kan vara ledare, verbal, fräck och framåt i början av en relation med en kvinna, behöver han inte fortsätta vara så efteråt. För att inleda en relation krävs dessa egenskaper - för att behålla attraktionen i ett förhållande är det helt andra egenskaper som krävs.

Det är inte optimalt för ett förhållande för att det innebär att de blir olyckliga och sprider ångest och ev. hat och om man nu ska kunna stötta varandra i ett förhållande måste man till att börja med kunna vara ärlig och det går inte om man undviker konflikter.
Hur uppfostrar man sina barn om man är för snäll och mesig?
 
Jag tror inte att kvinnor generellt sett är rationella när de känner attraktion till en man. Var de det, skulle de i högre grad välja "snällare" män som ofta har betydligt bättre moral, jämlikhet, förmåga att ge kärlek än vad de ges kredit för. Jag tror att attraktionen för en annan person som man nyss träffat uppstår på ett omedvetet plan och till en viss del är biologisk. Givetvis finns det kvinnor som lär känna en man som en vän, och efter ett tag känner en attraktion till denna person utifrån dennes inre egenskaper, men det är inte den sortens attraktion jag pratar om.

Som jag var inne på ovan, hur man skapar en varaktig och fin kärleksrelation följer inte samma riktlinjer som de egenskaper du behöver visa för att skapa större attraktion hos dig som man.

Att vara "mesig" har en negativ grundklang. Ett ord som ungefär har samma betydelse men med en mer positiv klang skulle kunna vara "känslig". Det viktigaste en förälder behöver ge sina barn är kärlek, värme och förståelse. Där vinner de känsliga, tillbakadragna männen som ofta har mycket empati och värme att ge sina barn. (Om de hittar en tillräckligt klok kvinna som förstår att uppskatta dem och ha barn med dem d.v.s.).

Hej D.D.

Javisst är det intressant med dem som inte väljer utvecklingsvägen utan istället tuffar på mot en framtid utan mänsklig närhet. Men mitt hjärta är hos dem trots att de är oförmögna att förändra sig. Jag tänker att de inte har resurser till att skapa en sådan förändring inom sig själva på egen hand. Rädslan vinner helt enkelt. Förändring är svårt.

Sen är det förstås så att många inte har förmågan att inse vad de behöver göra, och vilka steg de ska ta, och inser inte att de själva faktiskt har makten i sig att ändra sig. Givetvis kan de oxå ha misslyckats att förstå "spelets" regler.

Jag kan känna irritation ibland kanske, men framförallt känner jag en stor sorg för alla dessa män som saknar mänsklig närhet. Jag önskar att de lyckas söka inom sig för att finna en konstruktiv väg framåt. 

Nedan ser du de meningar jag skrev som du fetade:

"2. Du aktar dig noga för att framstå som tråkig. Framstå då hellre som galen, kåt, ointelligent, framfusig, vidrig, äcklig, rolig, etc. "

"Däremot tror jag på att inte vara snäll (och med snäll menar jag då tillbakadragen, blyg, integåpåig, etc.) utan istället gärna lite fräck, lite mindre hänsynsfull och orädd och dominant. Använda kroppen, utstråla ledaregenskaper och lugn, gärna prata om sex, visa muskler och styrka, att kunna föra en ledig och obesvärad konversation, etc, etc."

Låt oss nu återkomma till din...tes(?). "Detta påminner om en tonåring som överkompenserar".

Det är ett väldigt omoget och osakligt sätt att angripa en annan persons argument. Och dessutom så gör det inte mina uttalanden mindre sanna, för att du viftar lite med din väderkvarn. Om du vill vederlägga mina utsagor behöver du (som bekant ?) använda sakliga argument till varför jag har fel, och även belägga på vilket sätt jag har fel.

Men jag kan förstå din reaktion till viss del. Om jag inte hade de kunskaper om verkligheten jag har, skulle jag kanske reagera likartat. Alla vill vi att världen ska vara rättvis och vi har alla lärt oss att det inte är fint att vara: framfusig, vidrig, äcklig, fräck mindre hänsynsfull, dominant, etc.

Men eftersom min konkreta erfarenhet har övertygat mig om att "tråkighet" ger noll attraktion och att till och med vidrighet ger bättre chanser, vill jag peka på vad som är sant även om det inte borde vara det. En person jag känner har väldigt stor attraktionskraft på kvinnor. Men majoriteten av dem tycker han är hemsk vid första mötet. Varför är han då så framgångsrik? Min teori är att han ger upphov till starka känslor och ett bestående intryck. Kärlek och hat, ligger inte så långt ifrån varandra - och jag tror därför som sagt att hat lättare kan övergå till kärlek än tråkighet.

Jag tycker inte att man ska sträva mot att vara vidrig eller äcklig, för att få tjejer. Så långt behöver man inte gå. Men att använda sig av allehanda tekniker: utveckla sig själv, lära sig mer om kroppsspråk,  hitta den dominanta sidan av sig själv, utveckla en verbal förmåga - det är saker som jag tycker de här snälla männen ska anamma.

Du har en hel del förklaringar att göra, om du önskar ifrågasätta mina påståenden. Du behöver t.ex. förklara varför en tjej blev förtjust i mig när jag gick fram till henne och hade spända muskler efter en veckas takmålande. Du behöver förklara varför min vän som alla tjejer ogillade vid första mötet och uttalade plumpa och fräcka saker blev så framgångsrik. Varför det fungerar bättre för mig att få en kvinna intresserad om jag verbalt dominerar samtalet (utan hänsyn till andras viljor) jämfört med om jag inte gör det. Varför jag hade så mycket lättare att få kvinnor när jag tog kommandot i en grupp jämfört när jag inte gjorde det, etc.

Du behöver därtill förklara varför så många andra har kommit fram till samma slutsats som mig. Det finns ju ett flertal (på vissa sätt möjligen osmakliga) gurun på nätet som har via egen praktisk erfarenhet på området kommit fram till i princip samma slutsatser som jag. För att inte tala om alla dessa män som uttalat detta i denna tråd.

Jag undrar vilken erfarenhet du har av vilka uppvisade egenskaper som fungerar för att attrahera kvinnor. Är du heterosexuell kvinna, har du troligtvis inte samma erfarenheter från verkligheten, som en man av naturliga orsaker.

Ja, du har en del jobb att göra.

Min ev. självsäkerhet hör inte till debatten i denna tråd. Att du tar upp detta visar att du är osaklig och går på person och inte på sak.

Ordet "mesig" har en negativ klang. Jag påpekade det och hävdade att man lika gärna kunde använda ordet "känslig". Om du anser dig ha rätten att använda ett negativt laddat ord för en företeelse, så har även jag det.

Jag tycker det är konstigt att kvinnor inte i högre grad söker sig till de "snälla" männen. Bara för att de är känsliga och försiktiga när det gäller kvinnor, betyder inte att de är odugliga på alla sätt. De kan t.ex. vara emotionellt mogna, intelligenta, vackra, trogna, ärliga, lugna, renliga, vänliga, tillmötesgående, jämlika, framgångsrika, barnkära, kunniga, m.m. Det finns ju andra egenskaper som är betydligt viktigare i ett långsiktigt förhållande än att vara framåt och att kunna ta för sig.

Men samtidigt accepterar jag spelreglerna. Såhär ser det ut. Det är ingens fel, men vi behöver erkänna faktum och utgå från det.