Hur får man bebis 9 mån att sova genom natten?

Min dotter var vaken 3-4 timmar varje natt tills hon var 14 månader, efter vakenperioden sov hon 3-4 timmar i övrigt max 2 timmar i sträck.
Jag var ensam med henne och hade ingen avlastning att tillgå, så jag försökte ALLA metoder jag kunde hitta, men ingenting funkade mer än ett par dagar max.
Till sist gav jag upp och anpassade mig efter hennes rytm helt. Jag upptäckte också att hon somnade om snabbare efter uppvak om hon hade hudkontakt med mig, och att hon sov 2 timmar istf en timme om hon fick sova bredvid mig. Flaska har hon fått om hon inte somnat om inom 5 min, så det har hon fått styra själv.
Från ca 3 år har hon sovit hela nätter.

Strunta i vad alla andra säger, prova dig fram med vad som funkar för er. Prova att lägga henne bredvid dig, tex i Babynest eller liknande och se om hon sover bättre då. Det viktigaste just nu är att hitta det som maxar DIN sömn, att sova i egen säng eller låta bli att äta på natten kan ni ta senare.

"Honom" menar jag förstås... Jag kanske fortfarande lider av sömnbristen?

Gissa vilken som stödmatades förresten? Den förstfödda. Väckte honom varannan timme i typ 1,5 månader. Ändå är han den som sov hela nätter snart. Har inte ett smack med det att göra.

Jag och barnets pappa har säkert gjort alla fel man kan göra.
Prematur barn fick ett matschema från BvC med tider och mängd mat. Barnet har alltid fått flaska då amningen inte funkade så jag pumpade ur så mycket det gick och sen blandade vi ut med ersättning.
När barnet var ca 2-3mån blev allt jobbigt fy fan vilka nätter vi hade tills jag kastade ut BvCs matschema genom fönstret och försökte lyssna på barnet. Hade jag ammat då hade vi inte vetat hur mycket hon fått i sig osv. Hon ville äta 2-3portioner till kvällen vid 21-22 tiden och sen sov hon som en gris till 9-10 på förmiddagen.
Tror det var vid 8mån som hon tröttnade på rutinerna och ville ha nya så gjorde vi om dem. Läggdags kl19 uppgång ca kl7, nappflaska när hon skulle sova och sen fyllde jag en flaska innan jag gick och la mig och kilade in under hennes arm. Mamma som hade nattjouren fick sova och kunde vara trevlig och rolig på dagen. Vilket jag har svårt med när jag har sömnbrist. 
Höll på med det till ca 2års ålder då hon gjorde mig uppmärksam på att hon inte ville ha en flaska. Hon sover hela nätter om hon inte är sjuk eller har mardrömmar.

Du måste hitta det som funkar för ditt barn och dig och resten av familjen. Var kreativ och ha ett öppet sinne så går det nog bra. 
Men som någon annan sa lyssna på barnet mer än böcker och teorier. 

Ja det kan ju vara vi som blivit lurade av nappen också och tror att han inte är hungrig! :sHan kan vakna allt från 22-03 första gången :s Då räknar jag alltså in även de bättre perioder vi haft. Vi kliver upp vid sju, han vill oftast inte ha mat direkt men senast kl. 8. Han äter med 2-3 timmars mellanrum under dagen beroende på om han får flaska eller burkmat, vi försöker variera men han får 6 mål per dag om jag räknar rätt. På fm sover han en timme, mellan 12-15 sover han en timme och det kan mycket väl hända att han vill sova en timme även lite senare, dock försöker vi att inte låta honom sova alltför sent då så vi ska kunna lägga honom för natten. På dagarna när han sover ligger han oftast på mig eller i makens famn, lägger vi ner honom är det max en halvtimme innan han vaknar igen. Då passar jag iaf också på att bara sitta still och ta det lugnt, titta på något eller bara slösurfa. Som tur är har vi möjlighet att ha skilda sovrum om det behövs :)Jättesmart tips verkligen, termos hade jag helt glömt bort! Det sparar ju massor med tid och energi om det behövs matas :)

Jag vill också passa på att tacka ALLA som kommenterat, även om jag inte svarar varje inlägg Det känns bättre när man kan dela sina bekymmer med andra, det blir liksom lite lättare att bära när man vet att man inte står ensam i världen även om man inte ens känner varandra.

Efter de tips jag fick tidigare i tråden testade vi nattlampa (tack mammalovis!) och det var lugnaste natten på över en månad!! Han vaknade första gången strax efter 3, andra gången strax efter 5 och klev upp för dagen strax efter 7! :D Vi hade min sänglampa tänd, jag klarar behjälpligt att använda nattmask men det fungerade ganska väl även för oss vuxna :) Nu har vi ställt in en lampa med dimmer så vi kan ha det lite mörkare där inne, så länge pojken kan se och känna igen omgivningen är det ju bra, så får vi se om det kan bli ett vinnande koncept! Åååh vad jag hoppas att detta kan vara ett steg i rätt riktning! Men det lär också bli både termos och lite läsning om gråtfri sömn framöver! =)

Han sover ofta rätt bra i sängen bredvid oss, jag försöker ibland "muta" honom med det om det har varit en riktigt jobbig natt för att han kanske ska finna lite mer ro, det funkar rätt bra iaf men är ju bara en snabblösning. Samsovning skulle nog inte bli bra för oss i längden tyvärr.

Det är ju flera som skrivit att man ska lära känna sitt eget barn istället för att förlita sig på böcker, teorier osv och det håller jag helt med om. Vilket krångel det var att amma t ex! Bebisen skulle ha si och sån vinkel i förhållande till bröstvårtan bla bla bla. Det var först när jag struntade i allt sådant som det började fungera. Det är bara inte så lätt som förstaförälder att "lära sig" sådant man inte har ett hum om eller kan fråga bekanta, jag har min intuition och lite folkvett men det räcker inte alltid känns det som. Då vänder man sig gärna till litteratur osv men det är omöjligt att veta vad som kan vara rätt, särskilt som det alltmer är tydligt att barn är så individuella så det finns inget "rätt" egentligen, bara saker som antingen funkar eller inte funkar.

Dessvärre fungerade nattlampan bara en natt... Vi ska iaf fortsätta med den framöver för att se om det kan göra skillnad. Man måste ju ge det en ärlig chans :)

Testat att ge han mat/välling/ersättning nån gång under natten?

Ja ibland är han uppenbart hungrig framåt småtimmarna och då får han mat men det förstör resten av dagen. Han vägrar äta frukost istället och första mellanmålet kan också bli lidande eller åtminstone förskjutet, och då är hela dagen i otakt =/ Jag funderar iaf på att ställa fram en termos med varmt vatten och ha pulver redo i en flaska, då kan man testa att ge det första gången han vaknar så kanske det inte påverkar så mycket senare.

Hej allihopa! Jag tänkte att ni skulle vilja ha en uppdatering om hur allt har gått, om inte annat kommer fler föräldrar att ha samma problem och kan dra nytta av våra lärdomar.

Vi fortsatte i ungefär samma anda, dvs ingen mat nattetid. Det som däremot blev ett problem senare var att det faktiskt var vi vuxna som störde sonen! Om vi rörde oss på natten störde det honom, han vaknade och väckte oss i sin tur. Detta var iaf tydligt när han var ca 11 månader. Dagen efter han fyllde ett fick han flytta in i sitt eget rum och inom fyra (!) dagar sov han hela natten! :D Visst vaknar han någon gång men det är 1-2 ggr kanske 2-3 nätter på en vecka så en enorm skillnad verkligen, och vi är alla mycket gladare om dagarna med bättre rutiner eftersom vi är utvilade. En sak att tänka på nu sommartid är att det inte heller får vara för varmt i rummet, man kan behöva låta barnet sova utan täcke och med fönstret öppet, om natten inte förväntas bli kall förstås.

Vi flyttade alltså över vår son till eget rum i senaste laget (vid ett års ålder går liksom gränsen säger experterna). Annars bör det ske mycket tidigare men inte före 6 månaders ålder, antagligen inte innan barnet kan vända sig själv om nätterna så risken för PSD har passerat. När det är dags för nästa barn kommer vi inte att vara lika långsamma, helt klart.

Han reagerar inte heller lika kraftigt på att tappa nappen under nätterna, och han har också kommit på att han ibland kan hitta den själv och somna om. Däremot är det hög tid att bli av med även den, eftersom han har fått egna tänder och det ändå skulle ha gjorts vid ca 7-8 månaders ålder. Nu handlar ju den här tråden om att sova genom hela natten men man kan kort säga att vi har börjat med att vänja honom av med den dagtid. Jag gjorde det en gång tidigare med mycket gott resultat men vardagen blev trasslig och det gick inte att fullfölja. Nu har det tagit några dagar längre men han är så gott som nappfri dagtid, utom vid tupplurerna, så det är nästa steg. Om någon har frågor kring att bli nappfri berättar jag gärna mer :)

Tusen tack för ert stöd och goda råd! <3

Vad skönt att det löst sig men jag undrar vilka forskare som säger att man ska ge bebisen eget rum innan 1 års ålder. Aldrig hört något sådant innan och förstår inte vad det skulle uppnå.

Här är iaf en artikel kring varför de ska ha eget rum tidigt: www.expressen.se/halsoliv/halsa/barn/forskare-bebisar-sover-battre-i-eget-rum-/

Orsaken till varför gränsen går vid ca ett år är för att separationsångesten satt igång då, om inte tidigare, men också att barnen nått en annan medvetandegrad när de är så stora, och då blir det en större omställning, det kan alltså bli svårare om man väntar för länge.

Tycker detta är en rätt viktig del i det hela:

"Fortfarande krävs mer forskning på området, eftersom studien bygger på mammornas subjektiva tolkning och återgivning av sömnen, inte på några objektiva mätningar."

Men, jag är glad att det fungerade för er

Ja sömn är ju en gåta för historien, helt klart :s Och dessutom kanske det inte hjälper för alla barn att ha eget rum, men nu råkade det iaf hamna rätt i tiden för oss :)

Som sagt, nu är det att bli av med nappen också... x) Vänjer honom att ha den mindre och mindre om dagarna och han är väl snart redo att minska runt sovtiderna också :)

Tålamod säger de, det ska man ha med barn... Jojo x)