Hur får man bebis 9 mån att sova genom natten?

Sex timmar vore rena drömmen kan jag säga... Nu på sistone 1-2 timmar mellan väckningar, som mest ca 4 timmar =/Ja rutiner är ju ett måste, så gott det går, och just att han går igenom separationsångest hjälper ju inte, men detta har alltså pågått i 9 månader i sträck. Vi är trötta nu...

Han sov ju själv i baljan på BB och har alltid haft egen säng men jag känner bara att vi inte borde ha följt BVC:s råd/order om väckning stup i kvarten. Det känns som om det skapat dåliga rutiner som vi får betala för nu. Det räcker liksom med misstagen att vi vant honom med vaggning/bära och napp som vi också måste vänja honom av med senare =/

Det verkar inte som om det finns något alls man kan göra åt detta? Bara vänta ut? Det känns som en omöjlighet, vi har inte sovit på 9 månader och nu har karln börjat jobba igen så då är sömnen ännu viktigare, plus att jag ju också ska orka med dagarna på egen hand.

Bra tips där! Även om böcker inte alltid hjälper så är det värt att prova. Jag har funderat på nattlampa iaf, jag kan iaf sova med mask men tyvärr inte maken så vi får se om vi kan ha bara en svag lampa möjligen. Pojken har inte kolik som tur är men som sagt, han väcker oss stup i kvarten. 3:45 imorse var femte väckningen... Det spelar ingen roll om jag är supersnabb och stoppar i nappen på under 20 sek så vaknar ju min man ändå, eller om det är tvärtom han som tar försöker natta om så ligger jag vaken tills det är klart. Efter varje väckning är det inte heller säkert att vi vuxna somnar om, det är ändå rätt ofta som det kan ta en timme eller mer, det spelar ingen roll om klockan är 23, 3 eller senare. Som imorse när sista väckningen var 5:40 så somnade jag inte om efter det innan det var uppstigning vid sju. Jag ammar inte längre men skilda rum kanske blir ett måste till slut, då får iaf min man sova som ska till jobbet dagen därpå.

Vi ger iaf alltid en stor flaska godnattvälling vid läggdags så han behöver sällan äta under natten, däremot är det ju ett problem just det där med att han ylar efter napp hela tiden.Nå, det är ju iaf skönt att höra att det inte är vårt "fel" att sömnen inte funkar =) Hoppas bara att han lugnar ner sig snart om nätterna!

Som jag skrev så får han en stor flaska vid läggdags (270 ml) , brukar vara kl. 21 men kan bli tidigare om han är riktigt trött. Han äter sällan hela hela flaskan men nästan allt iaf, så han håller sig ändå rätt bra matmässigt. Ibland tidigt på morgonen märker man att han inte faller till ro efter en väckning och då förstår man rätt snart att han behöver mat, tyvärr förstör det sedan resten av dagen eftersom han vägrar frukost i vettig tid osv då.

Problemet är att vi vuxna helt enkelt inte kan somna dagtid. Det har hänt förut att jag har kunnat sova en timme på soffan om allt varit lugnt men det är extremt sällan, min man kan inte sova alls på dagtid så vi har aldrig möjlighet att ta igen nätterna på det sättet heller.

Vi lägger oss ändå ungefär samtidigt som pojken, jag brukar läsa till senast 22 och vi kliver upp vid 7 men med sönderhackad sömn blir det ändå inte många timmar, fre-sön hade jag 5+7+6 timmar totalt, min man sov ännu mindre fre-mån eftersom han inte kunde somna om mellan väckningarna =(

Just det, glömde ju skriva svar kring detta... Vi har helt enkelt inga släktingar eller vänner som kan avlasta, det är det korta svaret. Närmaste bekanta bor ca 1,5 timmar bort, närmaste släktingar ca 70 mil så tyvärr kan vi inte få avlastning på det sättet =/

Det är ju iaf en ny tanke måste jag säga! Vi har just försökt komma bort från nattmatningarna eftersom det är en av de saker som står i de flesta sov-guider, att barnet bör vänja sig vid att äta mer sällan om nätterna och sova längre (om barnet är mätt vid läggning förstås). Å andra sidan kanske han skulle sova längre pass om han fick mat om nätterna också. Han verkar iaf få tillräckligt med mat dagtid för att växa som han ska men han kan ju vara hungrig ändå.

Vi tycker ändå att det märks skillnad på hunger och napp. Om han får napp och det är enda problemet så somnar han väldigt snabbt, om han inte somnar på en lång stund (kan vara allt från 15 min och uppåt) så förstår man att det är mat, då får han en flaska och sedan somnar han om.

Ja det kan ju vara vi som blivit lurade av nappen också och tror att han inte är hungrig! :sHan kan vakna allt från 22-03 första gången :s Då räknar jag alltså in även de bättre perioder vi haft. Vi kliver upp vid sju, han vill oftast inte ha mat direkt men senast kl. 8. Han äter med 2-3 timmars mellanrum under dagen beroende på om han får flaska eller burkmat, vi försöker variera men han får 6 mål per dag om jag räknar rätt. På fm sover han en timme, mellan 12-15 sover han en timme och det kan mycket väl hända att han vill sova en timme även lite senare, dock försöker vi att inte låta honom sova alltför sent då så vi ska kunna lägga honom för natten. På dagarna när han sover ligger han oftast på mig eller i makens famn, lägger vi ner honom är det max en halvtimme innan han vaknar igen. Då passar jag iaf också på att bara sitta still och ta det lugnt, titta på något eller bara slösurfa. Som tur är har vi möjlighet att ha skilda sovrum om det behövs :)Jättesmart tips verkligen, termos hade jag helt glömt bort! Det sparar ju massor med tid och energi om det behövs matas :)

Jag vill också passa på att tacka ALLA som kommenterat, även om jag inte svarar varje inlägg Det känns bättre när man kan dela sina bekymmer med andra, det blir liksom lite lättare att bära när man vet att man inte står ensam i världen även om man inte ens känner varandra.

Efter de tips jag fick tidigare i tråden testade vi nattlampa (tack mammalovis!) och det var lugnaste natten på över en månad!! Han vaknade första gången strax efter 3, andra gången strax efter 5 och klev upp för dagen strax efter 7! :D Vi hade min sänglampa tänd, jag klarar behjälpligt att använda nattmask men det fungerade ganska väl även för oss vuxna :) Nu har vi ställt in en lampa med dimmer så vi kan ha det lite mörkare där inne, så länge pojken kan se och känna igen omgivningen är det ju bra, så får vi se om det kan bli ett vinnande koncept! Åååh vad jag hoppas att detta kan vara ett steg i rätt riktning! Men det lär också bli både termos och lite läsning om gråtfri sömn framöver! =)

Han sover ofta rätt bra i sängen bredvid oss, jag försöker ibland "muta" honom med det om det har varit en riktigt jobbig natt för att han kanske ska finna lite mer ro, det funkar rätt bra iaf men är ju bara en snabblösning. Samsovning skulle nog inte bli bra för oss i längden tyvärr.

Det är ju flera som skrivit att man ska lära känna sitt eget barn istället för att förlita sig på böcker, teorier osv och det håller jag helt med om. Vilket krångel det var att amma t ex! Bebisen skulle ha si och sån vinkel i förhållande till bröstvårtan bla bla bla. Det var först när jag struntade i allt sådant som det började fungera. Det är bara inte så lätt som förstaförälder att "lära sig" sådant man inte har ett hum om eller kan fråga bekanta, jag har min intuition och lite folkvett men det räcker inte alltid känns det som. Då vänder man sig gärna till litteratur osv men det är omöjligt att veta vad som kan vara rätt, särskilt som det alltmer är tydligt att barn är så individuella så det finns inget "rätt" egentligen, bara saker som antingen funkar eller inte funkar.

Dessvärre fungerade nattlampan bara en natt... Vi ska iaf fortsätta med den framöver för att se om det kan göra skillnad. Man måste ju ge det en ärlig chans :)

Ja ibland är han uppenbart hungrig framåt småtimmarna och då får han mat men det förstör resten av dagen. Han vägrar äta frukost istället och första mellanmålet kan också bli lidande eller åtminstone förskjutet, och då är hela dagen i otakt =/ Jag funderar iaf på att ställa fram en termos med varmt vatten och ha pulver redo i en flaska, då kan man testa att ge det första gången han vaknar så kanske det inte påverkar så mycket senare.

Hej allihopa! Jag tänkte att ni skulle vilja ha en uppdatering om hur allt har gått, om inte annat kommer fler föräldrar att ha samma problem och kan dra nytta av våra lärdomar.

Vi fortsatte i ungefär samma anda, dvs ingen mat nattetid. Det som däremot blev ett problem senare var att det faktiskt var vi vuxna som störde sonen! Om vi rörde oss på natten störde det honom, han vaknade och väckte oss i sin tur. Detta var iaf tydligt när han var ca 11 månader. Dagen efter han fyllde ett fick han flytta in i sitt eget rum och inom fyra (!) dagar sov han hela natten! :D Visst vaknar han någon gång men det är 1-2 ggr kanske 2-3 nätter på en vecka så en enorm skillnad verkligen, och vi är alla mycket gladare om dagarna med bättre rutiner eftersom vi är utvilade. En sak att tänka på nu sommartid är att det inte heller får vara för varmt i rummet, man kan behöva låta barnet sova utan täcke och med fönstret öppet, om natten inte förväntas bli kall förstås.

Vi flyttade alltså över vår son till eget rum i senaste laget (vid ett års ålder går liksom gränsen säger experterna). Annars bör det ske mycket tidigare men inte före 6 månaders ålder, antagligen inte innan barnet kan vända sig själv om nätterna så risken för PSD har passerat. När det är dags för nästa barn kommer vi inte att vara lika långsamma, helt klart.

Han reagerar inte heller lika kraftigt på att tappa nappen under nätterna, och han har också kommit på att han ibland kan hitta den själv och somna om. Däremot är det hög tid att bli av med även den, eftersom han har fått egna tänder och det ändå skulle ha gjorts vid ca 7-8 månaders ålder. Nu handlar ju den här tråden om att sova genom hela natten men man kan kort säga att vi har börjat med att vänja honom av med den dagtid. Jag gjorde det en gång tidigare med mycket gott resultat men vardagen blev trasslig och det gick inte att fullfölja. Nu har det tagit några dagar längre men han är så gott som nappfri dagtid, utom vid tupplurerna, så det är nästa steg. Om någon har frågor kring att bli nappfri berättar jag gärna mer :)

Tusen tack för ert stöd och goda råd! <3

Här är iaf en artikel kring varför de ska ha eget rum tidigt: www.expressen.se/halsoliv/halsa/barn/forskare-bebisar-sover-battre-i-eget-rum-/

Orsaken till varför gränsen går vid ca ett år är för att separationsångesten satt igång då, om inte tidigare, men också att barnen nått en annan medvetandegrad när de är så stora, och då blir det en större omställning, det kan alltså bli svårare om man väntar för länge.

Ja sömn är ju en gåta för historien, helt klart :s Och dessutom kanske det inte hjälper för alla barn att ha eget rum, men nu råkade det iaf hamna rätt i tiden för oss :)

Som sagt, nu är det att bli av med nappen också... x) Vänjer honom att ha den mindre och mindre om dagarna och han är väl snart redo att minska runt sovtiderna också :)

Tålamod säger de, det ska man ha med barn... Jojo x)