Hur får man bebis 9 mån att sova genom natten?

Sex timmar vore rena drömmen kan jag säga... Nu på sistone 1-2 timmar mellan väckningar, som mest ca 4 timmar =/Ja rutiner är ju ett måste, så gott det går, och just att han går igenom separationsångest hjälper ju inte, men detta har alltså pågått i 9 månader i sträck. Vi är trötta nu...

Han sov ju själv i baljan på BB och har alltid haft egen säng men jag känner bara att vi inte borde ha följt BVC:s råd/order om väckning stup i kvarten. Det känns som om det skapat dåliga rutiner som vi får betala för nu. Det räcker liksom med misstagen att vi vant honom med vaggning/bära och napp som vi också måste vänja honom av med senare =/

Det verkar inte som om det finns något alls man kan göra åt detta? Bara vänta ut? Det känns som en omöjlighet, vi har inte sovit på 9 månader och nu har karln börjat jobba igen så då är sömnen ännu viktigare, plus att jag ju också ska orka med dagarna på egen hand.

Bra tips där! Även om böcker inte alltid hjälper så är det värt att prova. Jag har funderat på nattlampa iaf, jag kan iaf sova med mask men tyvärr inte maken så vi får se om vi kan ha bara en svag lampa möjligen. Pojken har inte kolik som tur är men som sagt, han väcker oss stup i kvarten. 3:45 imorse var femte väckningen... Det spelar ingen roll om jag är supersnabb och stoppar i nappen på under 20 sek så vaknar ju min man ändå, eller om det är tvärtom han som tar försöker natta om så ligger jag vaken tills det är klart. Efter varje väckning är det inte heller säkert att vi vuxna somnar om, det är ändå rätt ofta som det kan ta en timme eller mer, det spelar ingen roll om klockan är 23, 3 eller senare. Som imorse när sista väckningen var 5:40 så somnade jag inte om efter det innan det var uppstigning vid sju. Jag ammar inte längre men skilda rum kanske blir ett måste till slut, då får iaf min man sova som ska till jobbet dagen därpå.

Vi ger iaf alltid en stor flaska godnattvälling vid läggdags så han behöver sällan äta under natten, däremot är det ju ett problem just det där med att han ylar efter napp hela tiden.Nå, det är ju iaf skönt att höra att det inte är vårt "fel" att sömnen inte funkar =) Hoppas bara att han lugnar ner sig snart om nätterna!

Som jag skrev så får han en stor flaska vid läggdags (270 ml) , brukar vara kl. 21 men kan bli tidigare om han är riktigt trött. Han äter sällan hela hela flaskan men nästan allt iaf, så han håller sig ändå rätt bra matmässigt. Ibland tidigt på morgonen märker man att han inte faller till ro efter en väckning och då förstår man rätt snart att han behöver mat, tyvärr förstör det sedan resten av dagen eftersom han vägrar frukost i vettig tid osv då.

Problemet är att vi vuxna helt enkelt inte kan somna dagtid. Det har hänt förut att jag har kunnat sova en timme på soffan om allt varit lugnt men det är extremt sällan, min man kan inte sova alls på dagtid så vi har aldrig möjlighet att ta igen nätterna på det sättet heller.

Vi lägger oss ändå ungefär samtidigt som pojken, jag brukar läsa till senast 22 och vi kliver upp vid 7 men med sönderhackad sömn blir det ändå inte många timmar, fre-sön hade jag 5+7+6 timmar totalt, min man sov ännu mindre fre-mån eftersom han inte kunde somna om mellan väckningarna =(

Hej allihopa! Jag tänkte att ni skulle vilja ha en uppdatering om hur allt har gått, om inte annat kommer fler föräldrar att ha samma problem och kan dra nytta av våra lärdomar.

Vi fortsatte i ungefär samma anda, dvs ingen mat nattetid. Det som däremot blev ett problem senare var att det faktiskt var vi vuxna som störde sonen! Om vi rörde oss på natten störde det honom, han vaknade och väckte oss i sin tur. Detta var iaf tydligt när han var ca 11 månader. Dagen efter han fyllde ett fick han flytta in i sitt eget rum och inom fyra (!) dagar sov han hela natten! :D Visst vaknar han någon gång men det är 1-2 ggr kanske 2-3 nätter på en vecka så en enorm skillnad verkligen, och vi är alla mycket gladare om dagarna med bättre rutiner eftersom vi är utvilade. En sak att tänka på nu sommartid är att det inte heller får vara för varmt i rummet, man kan behöva låta barnet sova utan täcke och med fönstret öppet, om natten inte förväntas bli kall förstås.

Vi flyttade alltså över vår son till eget rum i senaste laget (vid ett års ålder går liksom gränsen säger experterna). Annars bör det ske mycket tidigare men inte före 6 månaders ålder, antagligen inte innan barnet kan vända sig själv om nätterna så risken för PSD har passerat. När det är dags för nästa barn kommer vi inte att vara lika långsamma, helt klart.

Han reagerar inte heller lika kraftigt på att tappa nappen under nätterna, och han har också kommit på att han ibland kan hitta den själv och somna om. Däremot är det hög tid att bli av med även den, eftersom han har fått egna tänder och det ändå skulle ha gjorts vid ca 7-8 månaders ålder. Nu handlar ju den här tråden om att sova genom hela natten men man kan kort säga att vi har börjat med att vänja honom av med den dagtid. Jag gjorde det en gång tidigare med mycket gott resultat men vardagen blev trasslig och det gick inte att fullfölja. Nu har det tagit några dagar längre men han är så gott som nappfri dagtid, utom vid tupplurerna, så det är nästa steg. Om någon har frågor kring att bli nappfri berättar jag gärna mer :)

Tusen tack för ert stöd och goda råd! <3

Här är iaf en artikel kring varför de ska ha eget rum tidigt: www.expressen.se/halsoliv/halsa/barn/forskare-bebisar-sover-battre-i-eget-rum-/

Orsaken till varför gränsen går vid ca ett år är för att separationsångesten satt igång då, om inte tidigare, men också att barnen nått en annan medvetandegrad när de är så stora, och då blir det en större omställning, det kan alltså bli svårare om man väntar för länge.