Mortiscia skrev 2018-02-06 19:10:08 följande:
Sex timmar vore rena drömmen kan jag säga... Nu på sistone 1-2 timmar mellan väckningar, som mest ca 4 timmar =/
Ja rutiner är ju ett måste, så gott det går, och just att han går igenom separationsångest hjälper ju inte, men detta har alltså pågått i 9 månader i sträck. Vi är trötta nu...
Han sov ju själv i baljan på BB och har alltid haft egen säng men jag känner bara att vi inte borde ha följt BVC:s råd/order om väckning stup i kvarten. Det känns som om det skapat dåliga rutiner som vi får betala för nu. Det räcker liksom med misstagen att vi vant honom med vaggning/bära och napp som vi också måste vänja honom av med senare =/
Det verkar inte som om det finns något alls man kan göra åt detta? Bara vänta ut? Det känns som en omöjlighet, vi har inte sovit på 9 månader och nu har karln börjat jobba igen så då är sömnen ännu viktigare, plus att jag ju också ska orka med dagarna på egen hand.
Det finns ju litteratur att läsa som Somna utan gråt och Sova hela natten, sedan om det hjälper just er är ju svårt att säga. Jag förde bok i perioder över hennes mat- och sovvanor för att försöka hitta mönster. Sedan får man ju se vad som fungerar och köra på det. Minsta möjliga aktivitet och ljus på natten. Vi har haft nattlampa. Sedan hade jag nog något mantra nu är det natt och vi ska sova typ varje gång hon vaknade.
Jag känner igen problemen då jag hade ett helt år med dottern. Hur det var sedan kommer jag knappt ihåg, men precis innan året slutade jag amma och hon fick i sig mer mat och vaknade nog inte riktigt lite ofta eller det hjälpte att söva om henne nära. Hon använde inte napp, så den smidigheten fanns inte.
Jag minns hur jag var som en zombie och då var jag typ ensam med henne, då hennes pappa inte fixade att ta nätter utan psykbryt, så han avlasta mig de gånger jag fullständigt grät av tröttheten några timmar på dagen. En period vet jag att hon ammade med start med 3, 3, 2, 2, 1, 1 timmars mellanrum och då vaknade jag ju till 5-10 minuter varje gång. Man klarar mer än man tror, även om det är skittufft.
Om du inte ammar är tipset att dela på nätterna. Beroende av den jobbandes arbete får man ju välja hur man gör, men bara att få sova på helgen kan hjälpa. En del tar ju en del av natten var, andra varannan eller liknande. Får man sova mer genom att sova i olika rum får man prioritera det när det är som värst. Sedan är ju att sova/vila när bebisen sover a och o. Hushållsarbetet får helt enkelt vänta och man får hjälpas åt för att överleva sömnbristen på bästa vis. Varför ingen av er sovit på 9 månader förstår jag inte, eller har ni haft ett kolikbarn? Det är ju den som ammar som får sova minst. Flaskar man är ju möjligheterna helt andra. Sedan får man ju se till att barnet får i sig tillräckligt med mat innan läggdags, så h*n somnar mätt. Med tösen åt hon kvällsmat vid 5 och gröt vid 7 för att somna vid 8. Som äldre åt hon en flaska välling istället innan läggdags.