Skall flytta till ett skyddadboende i en annan stad - Måste lämna allting

Tack för ditt inlägg!

Jo, jag har planerat lite att börja på föreningar som jag är intresserad av. Kanske skaffa något helgjobb under mina studier därborta m.m.

Men att ta farväl just av mina vänner, och tänka på banor på att jag kan ''Hitta nya vänner''. Jo, det kanske jag kan. Och det är snällt av dig att du skriver så.

Men jag älskar verkligen mina vänner, och det går inte att ersätta.

Det är familjen jag kommer fly ifrån, och det här är någonting jag har velat så länge. Jag har varit med i processen i lång tid, vi pratar om flera års tid.

Jo, den jag är kär i kanske inte skulle ha fungerat i alla fall. Så tänker jag med, och jag hade åtminstone velat bli personens kompis. För tillfället har vi från och till träffats lite av slump, här och där. Och det är så mysigt att träffa personen och byta små ord.

Ibland tänker jag för mig själv om personens ens överhuvudtaget är intresserad av att vara vänner åtminstone, jag får en känsla av att människan kanske inte ens vill det.

Och därför känns det väl kanske ändå okej att flytta i en annan stad på det sättet.

Å andra sidan har en annan givit mig information angående om extremt blyga personer, så det har gjort att jag tvivlat på mina misstankar ändå.

Men jag är i alla fall väldigt ångestfylld av att flytta bort till en annan stad, bort ifrån mina vänner.

En positiv sak, är ju att jag har ändå möjlighet att självmant flytta tillbaka till min gamla stad om ett par år, eller så. Men jag vill överhuvudtaget inte flytta bort ifrån de.

Du har faktiskt helt rätt! För jag tänker faktiskt flytta tillbaka senare, möjligtvis kanske om ett par år eller något sådant. Så fort som möjligt.

Tack för värmande inlägg allihopa!

Åh, du fick alltså en rumskamrat. Det låter faktiskt trevligt. I mitt fall så kommer jag bo själv, men vad jag har förstått.

Tyvärr måste jag vara helt ärlig och säga att jag inte är särskilt förtjust i detta. Jag hade hoppats på att få en skyddad boende i samma stad. För det var vad de sa till mig att de kanske kunde fixa. Men samtidigt nöjer jag mig oerhört mycket att komma bort ifrån mitt hem som jag bor i nu.

Så jag är väldigt nöjd och samtidigt väldigt besvärad att komma bort ifrån mina vänner. Det känns väldigt tungt.

Hur var det exakt att bo på skyddad?
Stötte de dig, förstod de dig. Eller var det som om att bo i vilken lägenhet som helst?

Jag hoppas bara att ''hyresvärden'' kommer förstå mig. Att jag bodde är glad och uppskattar hjälpen, samtidigt som jag tycker att det är tungt av olika saker. Så som studierna, trafikskolan och framförallt kompisar som man kommer nu gå bort ifrån, mer eller mindre mot sin egna vilja.

Jag hoppas bara de inte missförstår mig och tycker jag är otacksam eller liknade. För jag verkligen tacksam för all hjälp jag äntligen får nu.

Jag har verkligen varit med i processen i väldigt lång tid, och många gånger har det berott på att andra akuta fall, har lyckats komma före mig.

Men nu, äntligen får jag hjälp. Och jag vet inte varför, men det känns bara tungt med alltihopa helt plötsligt.

Kan man göra såhär: När jag får ett skyddadboende/flyttar till en annan ort, och när jag hittar en egen bostad där, som inte är via samhället/socialen.

Att jag hyr ut det i andra hand och sedan flytta så fort som möjligt till min gamla stad?

Hur fungerar egentligen det där med att hyra ut i andra hand?

Kan man dubbla hyran?

Eller i alla fall i en hyra, som man går i plus?

Åh, nej, säger du det?! :(

Jag har ju så fina vänner i min hemstad, och dessutom en bekant jag är förälskad i. Jag tror inte personen vet att jag är förälskad i människan. Men det känns så givande när man pratar med personen.

Jag tror inte vi är så pass nära, att denne känner för att resa enda bort till min framtida hemstad för att hälsa på mig tyvärr.

Jag kommer sakna framförallt mina vänner något enormt!!

När jag kontaktade socialen, så pratade jag om min situation. Jag sa att det fanns inga större problematik när jag är utomhus. Det är bara hemma det sker otäckheter.

De skulle försöka se om det fanns ett skyddad boende i hemstaden, men tyvärr så fanns det inte. Nu när de har hittat en i en annan stad, så gäller reglerna för alla. Liksom, jag får inte besöka min gamla hemstad.

Allt känns rörigt, så sorgset.

Jag älskar mina vänner. Utan de, så skulle jag inte ha någon att känna trygghet och ''glömma'' bort besvärligheter.

Tack att du skriver till mig.

Du är så härlig, tack så mycket!

Jag kom just på att jag är tvungen att lämna mina volontärsarbeten. Något jag finner det extremt tråkigt och samtidigt pinsamt, mycket pinsamt.

Jag har varit aktiv, men tog ett uppehåll, men sedan vart jag aktiv igen. Och nu måste jag ta farväl.

Hur pinsamt kommer det inte vara om jag ändå flyttar tillbaka till min hemstad. Då kanske jag inte ens är välkommen tillbaka?

Att berätta att man skall till ett skyddad boende, låter bara som en överdriven ursäkt till att försvinna/sluta ifrån volontärsarbetet. Vilket absolut inte är fallet.

Jag har funderat på att skicka mejl till de sedan jag fick bekräftelse att jag skall förflyttas.

Jag är väldigt ångest fylld. Tänk om gruppledaren inte förstår. .

Jag vet. Det är ''bara'' att skicka mejl. Men det känns som jag sviker de. Och så stor ångest. Eftersom OM det nu skulle vara så att jag flyttar tillbaka till min gamla stad, så skulle jag gärna fortsätta komma tillbaka till volontärsarbetet.

Jag är så rädd.

Då har flytten blivit verklighet. Nu sitter jag här på skyddad boendet. De är trevliga och vänliga.

Enligt de hade jag behövt hjälp sedan min första rättegång mot en familjemedlem och tycker det är absurt att jag inte fick någon skyddad boende vid den tiden och dessutom var så ung. Jag är själv frustread eftersom jag inte skulle ha någon som helst emot att förflyttas till en annan ort vid den tiden och åldern. Eftersom jag idag har vänner, förälskelse, studier, trafikskola och massa annat på gång. Som jag bara var tvungen att åka ifrån.

Allt känns bara så oerhört besvärligt. Men framförallt att försvinna från sin förälskelse är verkligen något enormt tungt.

Jag ville verkligen träffa henne en sista, men ännu får jag inte åka iväg någonstans.

Jag känner att jag inte orkar någonting just nu.

Jag fick en bekräftelse att jag skulle få komma tillbaka väldigt snart. Men det nya uppdateringen visar det sig att det inte kommer bli så.

Allt detta behövde jag som arton åring. Men nu vid denna tiden och åldern, har jag inte tid att förlora tid egentligen. Jag måste verkligen studera och göra mina andra små arbeten. Men allt var ajg tvungen att lämna.

Innan jag möte förälskelsen, kunde jag bara drömma om detta. Men nu när jag möt henne, då försvinner jag plötsligt.

Jag mår så otroligt dåligt just nu, av massa olika anledningar.