Anonym ((Rädd)) skrev 2018-01-24 18:13:25 följande:
Jag beklagar verkligen er upplevelse linsen79, förstår att det måste varit extra hemskt när barnet var så efterlängtat. Måste varit oerhört tufft. Tack för att du ville dela med dig.
Du skrev att det var utdraget och smärtsamt, tog det flera dagar? Hjälpte bedövningen inte?
Jag är i v 12 (missade precis kirurgisk abort) och skulle då vara i v 14. Det blir som en förlossning. Jag fattar ju att det kommer bli jättetufft både psykiskt och fysiskt, men när man hör från folk som varit med om det förstår man bättre.
Jag tror jag hade extrem otur. Verkar som de flesta andra inte upplever det riktigt lika illa. Vi hade fått höra att vi antagligen skulle få åka hem på em (kom in på morgonen) men fick stanna till eftermiddagen dagen efter. Det tog typ 14 timmar innan vårt barn kom ut, och sen ytterligare någon timme tills moderkakan kom. Sedan var den inte hel och jag var tvungen att skrapas dagen efter.
Den stora anledningen till lidandet var att jag reagerade väldigt dåligt på cytotecen. Fick kraftiga kräkningar, samtidigt som själva värkarna också var hemska. Fick morfin men det hjälpte bara tillfälligt. Det enda andra värkdämpade jag erbjöds var sprutor rakt upp i livmodern. Och jag är gynekologrädd som det är redan... Kort sagt som att ha en vidrig version av vinterkräksjukan samtidigt som din livmodern håller på att gå av på mitten och du tvingas upp i en gynekologstol. Tills slut var jag så utpumpad och kraftlös att jag fick dropp. Ett tag trodde jag på allvar att jag skulle dö.
Bemötandet på sjukhuset var också av varieande grad. Vissa i personalen var toppen, andra saknade helt empati.
Men som sagt - jag verkar ha haft extrem otur. Jag hoppas verkligen det går bättre för dig om du beslutar dig för abort. Och att du har någon med dig på sjukhuset.
