Sen abort - hur mår man sen?

För att jag vet att jag inte skulle klara av att adoptera bort det när det väl var fött. Modersinstinkterna är för starka. Var med om det för 14 år sen och valde att behålla, trots allt. Älskar det barnet och gör allt jag förmår för det men tror att livet blivit bättre utan. Vill inte hamna i den sitsen igen.

Jag beklagar verkligen er upplevelse linsen79, förstår att det måste varit extra hemskt när barnet var så efterlängtat. Måste varit oerhört tufft. Tack för att du ville dela med dig.

Du skrev att det var utdraget och smärtsamt, tog det flera dagar? Hjälpte bedövningen inte?

Jag är i v 12 (missade precis kirurgisk abort) och skulle då vara i v 14. Det blir som en förlossning. Jag fattar ju att det kommer bli jättetufft både psykiskt och fysiskt, men när man hör från folk som varit med om det förstår man bättre.

Skönt att höra att du ändå tyckte att det var hanterbart. Hade du gått igenom nån förlossning innan?

Hur mådde du tiden efteråt rent fysiskt? Blödde du mkt, hade ont, fick vara hemma?

Jag kan berätta om min egen upplevelse nu när jag gjort det. Kanske kan det vara till hjälp för någon som ska genomgå det.

Fick komma på måndagen och ta första tabletten Mifegyne. Blödde inget och hade endast ytterst lite mensvärk. På onsdagsmorgonen fick jag komma till sjukhuset. Fick föra upp 4 st Cytotec i slidan. Inget hände. Sköterskan sa att det ofta tar på 2:a eller 3:e omgången. Fick lugnande och var uppe och promenerade för att få igång det. Tre timmar senare en ny omgång Cytotec. Ut och promenera. Ingen smärta alls.

När jag kom tillbaka efter promenaden började jag få ont, höll i sig i 5 min och sen gick vattnet. Hann inte ens ringa efter smärtlindring, men var inte värre än kraftig mensvärk. Efter att vattnet gått gjorde det inte ont. Tredje omgången Cytotec, ingen smärta. Gick ner till sjukhuscafeterian (de sa att promenera kunde påskynda) och på vägen tillbaka kände jag att det var på gång. Inga värkar, fostret och moderkakan kom ut och sen var det över. Allt gick fort och smärtfritt.

Känslomässigt var det jobbigt och en chock att det satte igång helt plötsligt, hade förberett mig på värkar och smärta. Rent fysiskt gick aborten smärtfritt och lindrigt, så så kan det också vara. Jag var där från 8 men det mesta var väntetid. Kl 15 gick vattnet, kl 17.30 kom fostret och någon timme senare fick jag åka hem. Mår fysiskt som vanligt, har en lätt blödning som kommer hålla i sig i 4 v ca. Personalen var fantastisk, kan tilläggas. Man får lugnande och så mycket smärtlindring man vill ha. Sorg känner jag, men rent fysiskt gick allt bra.