När är det okej att känna skadeglädje?
Jag tänker framförallt på när det går åt helvete för ett ex som verkligen, verkligen sårat en. Är det då okej enligt er att känna skadeglädje över att detta ex får uppleva samma sak som hen utsatte dig för? När är det okej och när är det rentav omoget att känna skadeglädje mot ett ex?
Jag undrar eftersom att jag nyss fått veta att ett ex som sårade mig rätt häftigt nu blivit dumpad på ett vad jag förstått det fult sätt. Jag vill egentligen inte känna såhär men innerst inne känner jag nog lite sadistisk skadeglädje över att hen äntligen fått vad hen förtjänar och jag ger kvinnan/mannen som gjort detta en stor salut från mitt fönster. Är man då ett svin i människokläder eller är det enligt er naturligt?
Om ni undrar vad mitt ex gjorde så ska jag inte gå in på detaljer, men låt mig bara säga att det hen gjorde inkluderade en vän till mig...