Hur ska jag förhålla mig till sonens önskan??

Så trist att pappan ser BUP som odugliga och dig dom mjäkig. Men inte så ovanligt att den bortvalde föräldern försöker placera problemen utanför sig själv. Jsg säger inte att det är något fel på pappan, men det vore nog bra om han lyssnade in mer vad sonen säger och vad det kan stå för. I stället för att såras på ett personligt plan kanske han kunde vara den vuxne, som stod tillbaka och lyssnade och väntade in...Har han över huvud taget några tankar om han själv- pappan- kan ändra på situationen? Eller är det bara sonen son förväntas bita ihop? Har tyvärr hört liknande historier så många gånger: Det är ingenting här som gör att han inte trivs här! Och med det följer ett skuldbeläggande av den andra föräldern, som påstås motarbeta umgänget. Svår situation, och alltid lika synd om barnet som hamnar i kläm.